vid nästföregående utdrag.
S. 30. Sonsonen Ivo Schöffer fortsatte denna
i boktryckerikonstens annaler så oförgätliga fir-
ma ända till 13353. Den är för oss Svenskar
serskildt minnesvärd derigenom, att den i den
berömde Johannes Schefferus gifvit oss en utmärkt
lärd och genom honom de båda utmärkta stats-
minnen. Riksråderne Carl oeh Ulrik Scheffer.
Anm. Underrättelsen är verkligen intressant
för oss Svenskar. Men den der härstamningen
från Firman förefaller ändå alltid betänklig.
Den erinrar nog lifligt om följande bekanta til-
lägg i ett köpmansbref:
Får äran avertera om husets förstärkning
omed en välskapad son, den 47 passato. Skulle
anse firman serdeles hedrad genem M. H:s namn
bland faddrarne.
N.N. et Komp.
S. 81 not. 2) Plautus, Culin. A. HH. Sc. 6.n
Anm. Någon Culina eller Culinaria af Plau-
tus torde ännu vara oupptäckt. Månne här ej
menas Casina? I 2 akten 6 scenen af denna
Plautinska komedi talas verkligen om en lite-
rat slaf, hvarmed, enligt vår författares uppgift,
skall förstås en brännmärkt.
S. 82. Den äldsta tryckta skrift med an-
gifvet årtal, är en i Jesuiter-bibiiotheket i
Augsburg, 1806 upptäckt kalender för år 14553,
hvars. tryckningsår måste vara 4434, och som
förvaras på Kongl. bibliotheket i Mänchen.
Men, äfven om den skulle vara tryckt 41455,
är den dock 2:ne år äldre, än den man dit-
tills ansett för den äldsta tryckta skrift med
utsatt årtal, nemligen Psaltaren af 1457, hvar-
af endast 8 exemplar nu äro kända. Den in-
nehåller endast 473 blad inr folio och är tryckt
på pergament med stora och rediga stilar samt
försedd med choralnoter.,
Anm. Månne det är Kalendern eller Psalta-
ren, som har choralnoterna?....Sammanställ-
ningen upplyser ej denna omständigbet.
S. 84 not. 26) De som påstå detta, äfven-
som de, hvilka anse den ofvannämnda 36-radiga
bibeln, som är tryckt med större Missal-bok-
stäfver än den förra på 870 folioblad och hvar-
af endast 4 fullständiga exemplar finnas, stöd-
ja sig förnämligast på ett yttrande af Ulric
Zell.n
Anm. Hvad det egentligen är. som de ifrå-
gavarande personerna ansen, kan ej af denna
upplysning utletas.
S. 70 och noterna 64, 65 s. 96. Gutenbergs
tillnamn och familjenamn, sådana som hans med-
borgare sjelfva anfört dem på fotställningen af
den åt honom uppresta bildstod, synas vara af
talaren på ett besynnerligt sätt förvexlade med
hvarandra; och den egentliga grundtankan i ver-
serna på fotställningens andra sida tyckes likaså
vara utbytt mot en annan, som författaren ic-
ke haft.
Vi skola anföra dessa inskrifter, författa-
de af Otltfried Miller, jemte Talarens tolkning
deraf:
JOANNEM GENSFLEISCH
DE GUTENBERG
PATRICIUM MOGUNTINUM
ARE PER TOTAM EUROPAM COLLATO
POSUKRUNT CIVES
MDCCCXXXVII.
ARTEM QLE GRECOS LATUIT LATUITQUE LATINOS
EGERMANI SOLLER3 EXCUDIT INGENIUM:!:
NONC QUICQUID VETERES SAPIUNT SAPIUNTQUE RECENTES
NON sIBI SED POPULIS OMNIBUS ID SAPIUNT.
Talarens öfversättning af den ena inskriptio-
nen lyder:
Denna bild af) Johan Gutenberg af Gens-
feisch, Patricier i Maynz, uppreste hans med-
borgare, understödde af bidrag från hela Europa,
år 18372.
Vi hemställa om ej namnet, yttryckligen efter
originalet, måste lyda: Johan Gensfleisch af Gu-
tenberg? Talaren upplyser sjelf (i noten 43 s.
82) att boktryckeriets uppfinnare kallades, i ur-
kunder från hans samtid, Henne Gänsfleisch. Hans
namn var således ej Henne Gutenberg von Gens-
feisch, utan Henne Gensfleisch von Gutenberg.
Förvexlingen är ej likgiltig, när frågan är om
en sådan. mans namn och om hufvudpersonen i
ett historiskt arbete.
Verserna her Hr Wallmark försvenskat på föl-
jande sätt: aDen konst, som kvarken Greker el-
ler Romare känt, har denna Tyska mans upp-
finningsrika snille framkallat. Hvad forntid ve-
tat och nulid vet, det är nu alla Folks gemen-
samma kunskap (eller tillhörighet).
Genom sista versraden synes likväl original-
författären velat uttrycka att hvad de veta från
fordom och nu, det veta de icke nu mera ute-
slutande för sig och till sin enskilda nytta och
uppbyggelse, utan till hela verldens. . Denna mot-
satts emellan språkunskap och folkupplysning,
samt boktryckerikonstens lyckliga sträfvande att
utbyta den förra mot den sednare, är det just
versen omtalar, men ej det otänkbara att alla
folk skulle veta allt hvad forntiden och nutid
vet. Originalets mening hade likväl utan svårig-
het kunnat uttryckas lika bestämdt och ändå
Hka kort, på Svenska som på Latin. Imedler-
tid skulle dertill fordrats en öfversättning På
meter.
3 Utan anspråk, men blott för att genom ett
4 exempel bekräfta vårt påstående, anföra vi föl-
jande tolkningsförsök:
rr RR änn ROOS Sn Le
SEN