I Dagligt Allehanda förekor mer ett par con ditsp, som väl rätteligen borde tagas för ett skämt, derest icke erfarenheten om systemets befordringsplaner talade för iakttagandet af den gamla maximen: cosvuret är bäst. Det första förmäler, att Hr Grefven och Justitierådet Snoilsky nu ändtligen skulle vara färdig att befordras till President, nemligen i Svea HofRätt, den Hr Grefven för några år sedan lemnade som ett af de yngsta råderna. Herr grefven hade der aldrig, oss veterligen, täckts på något sätt höja sig öfver medelmåttorne, och samma videtur lär Hr Grefven äfven kunna påräkna från Högsta Domstolen, der Hr Grefvens verksamhet icke heller tilldragit honom annan utmärkelse, än ett betydligt antal svarta kulor i opinionsnämnden. Hr Grefvens återkomst till HofRätten i egenskap af dess högsta chef, skulle således, derest den inträffar, icke hos någon af dess mindre utmärkte ledamöter och tjenstemän väcka misströstar om möjligheten att också en gång eröfra presidentsstolen, åtminstone om de äro frälse. I sammanhang härmed förmäles, att Hr Justitierådet, grefve Sparre skulle ämna att helt och hållet lemna sin Justitierådspost och qvarstadna på Kammarrättens presidentsstol, hvadan alltså två frälseplatser mot riksdagens slut skulle blifva att tillgå i Högsta Domstolen. Det andra ryktet angår likaledes en befordran inom Svea Hofrätt, der en assessorsplats skulle vara bestämd åt en v. Häradshöfdig Hvasser, som icke lär sakna år och meriter, emedan han redan hunnit femtitalet och under 40 till 45 år administrerat postmästeriet i Linköping. Denna befordran skulle nemligen rödja väg för Ofversten vid Wermlands fältjägare, Hr Blum, till postmästaretjensten i Linköping, på hvilken Hr Hvasser har icke mindre grundade anspråk än på assessorsplatsen i Hofrätten, helst hans fader förut innehaft denna tjenst. — Hofdestillatorn Falkman härstädes, boende vid Lilla Nygatan, har annonserat exposition af en samling taflor, som försäljas under hand, och som rätt väl förtjena att beses innan för många äro af