kan göra det nödigt att ett, tu, tre lyfta ett kredi tiv eller begära utomordentliga anslag för en skynd sam befästning: men i sådant fall skulle erfordra kanske 1 :, million genast. Frågan u är om et arbete, hvars verkställighet blifvit. enligt styrelsen: ecen plan, beräknad att kosta omkring 1,200,000 på 12 år (säger tolf år); och det förutsätter naturligt vis att icke planen är byggd på tillfälliga, endas nu existerande förhållanden. Månne icke, unde sådana omständigheter, mången skulle våga påstå att om den nya planen är den företrädesvis rätta denna innefattar styrelsens egen bekännelse om et hitintills begånget stort misstag i afseende på principen för vårt befistningsförsvar? Och månne icke dessa frågor kunna leda till vissa dubier om planens ofelbarhet — ja till farhågan att möjligen om tic år, då den ifrågavarande planen är nära fårdig, å ter få en förändrad plan? Eller är det icke förlåt. ligt att man icke omedelbart inser hvarföre ett arbete, som i 29 år, under i öfrigt enahanda förhållanden knappt anses vara af någon vigt, nw skulle vara angelägnare än något annat? Detta vare sagdt icke för att bestrida behofvet a Waxholms befästning — något som Red. i sin strategiska och militäriska okunnighet städse anseti både nödigt och nyttigt — utan endast för att visa att med den af nuvarande styrelsen uppgjorda befästningsplan och med de inskränkningar i kostnaden som kunna ske, om t. ex. korrektionsfångar användas till arbetena, i stället för soldater, en minskning af anslaget till 50,000 Rdr årligen eller det o. undgängligen nödvändiga för arbetenas fortsättning gör alldeles ingenting hvarken till eller från. i frå. gan om vårt skydd mot en inbrytande fiende i den närmaste framtiden af 3 eller 4 år — vid hvil ket förhållande vi icke kunna frångå den tanka, ati anslagens större eller mindre summa, äfven då de gäller försvarsverket, måste och bör bero afdet stör. re eller mindre förtroende vi hyse för den regering åt hvilken dispositionen och användandet anför tros. ———