kan göra det nödigt att ett, tu, tre lyfta ett kredi
tiv eller begära utomordentliga anslag för en skynd
sam befästning: men i sådant fall skulle erfordra
kanske 1 :, million genast. Frågan u är om et
arbete, hvars verkställighet blifvit. enligt styrelsen:
ecen plan, beräknad att kosta omkring 1,200,000 på
12 år (säger tolf år); och det förutsätter naturligt
vis att icke planen är byggd på tillfälliga, endas
nu existerande förhållanden. Månne icke, unde
sådana omständigheter, mången skulle våga påstå
att om den nya planen är den företrädesvis rätta
denna innefattar styrelsens egen bekännelse om et
hitintills begånget stort misstag i afseende på prin-
cipen för vårt befistningsförsvar? Och månne icke
dessa frågor kunna leda till vissa dubier om planens
ofelbarhet — ja till farhågan att möjligen om tic
år, då den ifrågavarande planen är nära fårdig, å
ter få en förändrad plan? Eller är det icke förlåt.
ligt att man icke omedelbart inser hvarföre ett ar-
bete, som i 29 år, under i öfrigt enahanda förhål-
landen knappt anses vara af någon vigt, nw skulle
vara angelägnare än något annat?
Detta vare sagdt icke för att bestrida behofvet a
Waxholms befästning — något som Red. i sin stra-
tegiska och militäriska okunnighet städse anseti
både nödigt och nyttigt — utan endast för att visa
att med den af nuvarande styrelsen uppgjorda be-
fästningsplan och med de inskränkningar i kostna-
den som kunna ske, om t. ex. korrektionsfångar an-
vändas till arbetena, i stället för soldater, en minsk-
ning af anslaget till 50,000 Rdr årligen eller det o.
undgängligen nödvändiga för arbetenas fortsättning
gör alldeles ingenting hvarken till eller från. i frå.
gan om vårt skydd mot en inbrytande fiende i
den närmaste framtiden af 3 eller 4 år — vid hvil
ket förhållande vi icke kunna frångå den tanka, ati
anslagens större eller mindre summa, äfven då de
gäller försvarsverket, måste och bör bero afdet stör.
re eller mindre förtroende vi hyse för den regering
åt hvilken dispositionen och användandet anför
tros.
———