UTRIKES. , FRANKRIKE. I Deputerade kammarens session den 40, de: lagen om en förbättring i gensdarmeriets vilko:i antogs, väcktes mycken munterhet genom eti förslag af Hr Lespinasse att anlägga en bildnings skola för gensdarmeritjensten. Pärskammaren har, bland andra beslut om or: ganisationen af marinens generalstab, bestämt a miralernes antal till två i fredstider och tre un der krigstid. Kommissionen för kolonialärenderna har anta git såsom princip, att kolonierne skola hädanef . ter representeras i Deputerade kammaren likason alla andra delar af monarkien, och regeringen som man meddelat detta förslag, ärnar härom fö reläga kamrarne ett lagprojekt. Från Toulon skrifves, att fem linieskepp de proviantera för fem månader, hvilket föranled det rykte, att de skola afgå till Indien. Generallöjtnant Dariule har, då han erhålli rapport att tidningar lästes i kaserner och vak ter, utfärdat befallning till hvarje officer vid Pa riss garnison att tillse, det inga tidningar måltc finnas på dessa ställen, cpå det att soldaterne, si väl som de sjelfve icke måtte afledas från sir trohet och tjenstenit genom de ideer af oordning; och de anarkiska principer, som regeringens fiender söka göra gällande. SPANIEN. Från Madrid berättas under den 3 dennes, att i Alicante, Valencia och Murcia oordningar hots att utbrista i anledning af de hemliga sällskapernas upphäfvande. STORBRITANNIEN. Times innehåller, i afseende på de underhandlingar, hvilka nu som bäst pågå i London, för att försona Frankrike med de andra stora makterna, följande märkliga artikel: aDet är med tillfredsställelse, som vi erfara, att den i London församlade konferensen af de allierade makternas representanter, för regleringen af de orientaliska angelägenheterna, redan gjort stora framsteg på vägen af fredliga och definitiva arrangementer. Af alla de makter, som tagit del i Juli-fördraget, har ett protokoll blifvit underteknadt, som förklarar, att stadganderne i detta fördrag blifvit bragta till sitt naturliga slut derigenom, att det ändamål, som genom traktaten afslutades, blifvit uppnådt. Vi hoppas således med tillförsigt, att ett definitift arrangement, i hvilket Frankrike tager del, snart kommer att träda i stället för Juli-fördraget, hvilket lupit till ända, och att de mest lyckliga följder deraf skola uppkomma för den orientaliska frågans slutliga lösning.n POLEN. I fransyska och, efter dem, i tyska tidningar lästes för ett par postdagar sedan en upprörande beskrifning på en förnäm polsk dames och bennes dotters behandling af Ryssarne. Vi ansågo berättelsen härom så otrolig, eller åtminstone öfverdrifven, att vi icke ville återgifva den. I ett af de sednaste numrorne af Times berättar redaktionen af nämnde tidning, att åtskilliga underrättelser från Polen till densamma ingått, om den förnyade stränghet, hvarmed de stackars polackarne nu behandlas af Ryssarne, och att dessa underrättelser bekräftade innehållet af den berättelse, som stått i franska tidningar, om den der polska damens olycksöde. Vi intaga här nedanföre den ifrågavarande berättelsen, utan att beledsaga den med några kommentarier, hvilka ovilkorligen af sig sjelfva tvinga sig på hvar och en, som läser den: Fru Grocholska, tillhörande en af de förnämsta familjerna i Volhynien, hade erhållit ett pass från Ryska regeringen, för att besöka sin man i Schweitz, som emigrerat dit för tio år sedan, och att taga med sig sin tolfårige son, som knappast sett sin fader. Sedan gossen någon tid varit hos fadren, ville han för ingen del skiljas vid honom, utan förklarade aut han skulle taga lifvet af sig, om man tvingade honom att återvända till P.len. Fru Grocholska blef således nödsakad lemna sin son qvar i Schweitz, och att ensam resa tillbaka till Poten. Genast efter hennes hemkomst skickade provinsens guvernör efter henne, och frågade hvarföre hon lemnat sin son qvar i ett fremmande land? Den Ryske satrapen, som icke åtnöjdes med den upplysning hon lemnade om: orsaken dertill, lät lägga seqvester på hennes egendom, och inrapporterade förhållandet till Kejsaren, Befallning ankom genast från Czaren, att skicka fru Grocholska till Siberien, och att indraga hennes förmögenhet till kronan. Hennes dotter, endast sjutton år gammal, som icke varit med på resan till Schweitz och al-drig lemnat Polen, skickades till militär-kolonierna, för att befolka dessa anläggningar (såsom det heter i den Kejserliga ukasen) det vill säga, hon blir tvungen att gifta sig med en soldat, och att antaga Grekiska religionen. Adeln inom provinsen, der fru Grocholska bodde, som lifligt upprördes af den oskyldiga flickans hårda öde, gjorde en subskription för henne, hvilken steg till 135,000 rubel. Denna summa öfverlemnades till Ryska regeringen, med anhållan att den måtte användas såsom hemgift åt den unga flickan, som fått en förträfflig uppfostran, på det hon åtminstone måtte kunna blifva gift med en officer. Men den Kejserlige landsfadern ansåg 1000 rubel tillräckliga i hemgift, och befallte att de ff HUUUOO——