(PT OPUS. TOILJCT.)
STOCKHOLM den 22 Mars.
Med snällpost ankommo i går morgon tidnin-
gar från Paris af den 8, från London af den 9,
samt från Hamburg af den 43 dennes.
FÖRENTA STATERNA.
Vigtiga underrättelser från detta land hafva
med sista paketskeppet från New York ankom-
mit till Europa. De gå til den 47 Februari.
Representanternes hus i Washington hade af
presidenten begärt kommunikation af den skrift-
vexling, som förefallit emellan Amerikanske Stals-
sekreteraren för utrikes ärenderne, Hr Forsyth,
och Engelske ministern i Washington, Hr Fox,
i MLeodska affären. Då dessa dokumenter in-
kommo till kongressen, remitterades de till kom-
miten för de diplomatiska ärenderne, hvilken i
ämnet skulle afgifva utlåtande. Detta hade nu
inkommit och var affattadt i en ganska fientlig
ton emot England. Såvida den nye presidenten
Harrison och hans politiska vänner kunde anses
dela de åsigter, som uttala sig i detta betänkan-
de, så hade man all anledning befara ett krig
emellan de båda makterna; men lyckligtvis ut-
trycker betänkandet endast den numera afgång-
ne presidenten van Burens och hans partis å-
sigter och sinnesstämning i afseende på tviste-
punkterne med England, och general Harrison
och hans vänner inom kongressen äro ingalun-
da så krigiskt sinnade, som dessa. Man bör så-
ledes hoppas, att den nye presidenten, som nu-
mera sedan den 4 dennes förer regeringstöm-
marne, finner utvägar att föra den MLeodska
saken och de andra tvistefrågorna med England
-till ett slut, som icke invecklar landet i krigets
olyckor. Det omtalta kommite-betänkandet sä-
ges både i Nordamerikanska och Engelska tidnin-
gar, egentligen vara en partiskrift, sammansatt för
att bereda den nya administrationen förlägenhet
redan vid dess första steg på banan. Alla Har-
risons politiska vänner i kongressen hade yttrat
sig högt emot betänkandet, hvilket deremot för-
svarades af van Burens parti och administratio-
nens organer. Något annat beslut hadeännu ej
blifvit fattadt al kongressen, än att betänkandet
skulle tryckas, hvilket beslut togs med 4103 rö-
ster emot 68.
Det ifrågavarande betänkandet är ganska vid-
iyftigt, och hade ännu ej i sin helhet hunnit
intagas i de Engelska tidningarne, hvilka der-
emot af detsamma meddela åtskilliga utdrag.
Det är författadt af ordföranden i kommitten
för diplomatiska ärenderna, Hr Pickens, från
Södra Carolina, hvilken NewYork Express karak-
teriserar såsom en af dessa dunder- och blixt-
talare, hvilka råma som en tjur när de öppna
munnen till och med om det mest obetydliga
ämne., Betänkandet börjar med en historik
öfver sjelfva händelsen, som gilvit anledning till
tvisten, nemligen Amerikanska ångbåten Caro-
lines uppbrännande i December 48537 af Engels-
männen, på Amerikanska gebitet. Fartyget till-
hörde — heter det — en aktningsvärd medbor-
gare i staten NewYork, Hr Wells i Buffalo.
Den begagnades såsom kommunikationsmedel e-
mellan Amerikanska stranden och Navy-Island,
på hvilken ö en hop missnöjde Canadenser fattat
posto. Denna spekulation kunde icke anses o-
tillåten, och intet bevis hade blifvit framlagdt
att fartyget fört ammunition eller andra krigs-
förnödenheter till personer stadda i uppror emot
Engelska regeringen. På sin höjd, heter det, har
måhända en liten 6-pundig kanon funnits ombord
men den hade tillhört en privat resande person
Men om fartyget också verkligen fört kontra:
band, så hade dock Engelsmännen ingen rättig
het att förfölja och uppbränna det på neutral
område. Caroline hade blott en enda da;
varit begagnad till färja, och likväl hade d
Engelska autoriteterna ansett sig tillständigt at!
utsträcka sin jurisdiktion på Amerikanskt gebit
och der med våld sätta den i verket. De En:
gelska autoriteterna tilläto sig att kalla Caroline
ett sjöröfvare-skepp. Sjöröfvare äro fribytare
menniskoslägtets fiender, och en utmärkt juris
har betecknat dem såsom varande utan flagga
och nationalitet. I värsta fallet hade likväl
Caroline, endast varit ett fartyg, som fört un-
derstöd ull i uppror stadda främlingar. Hvar
förvexlade man väl uppror med sjöröfveri? )
England är ingen grundsats mera helig än den
att den, som beträder Englands jord, står unde
E noolslta lJacancgc ceckvdda AOvad ckölle Enelanc
