troende sig ej berättigad att förbise grundlagen: utt-yckliga föreskrift: att riket ej må utan Ständer nas samtycke med någon gäld belastas. De sofisti ska försöken att borträsonnera denna gäld, med fö regifvande att det blott är en brist, lemnade Tala ren derhän; måhända bättre att de uteblifvit. Åt lån blifvit upptagna för Kabinettskassans räkning kunde icke förnekas och då vore saken densamma Man hade mot Utskottets utlåtande anmärkt: at det vore ofullständigt och målet outredt. Talarei medgaf, att motiveringen är något knapphändig men detta härleder sig derifrån att, då afdelnin gens förslag pröfvades i Utskottets plenum, störr delen af det råsonnement, hvarpå beslutet grunda des, borttogs, hvarigenom det hela fick sitt nu be fintliga stympade skick. Beslutet, som lärer vari hufvudsaken, blef likväl icke i ringaste mån förän dradt. Att närmare utreda förhållandet med Kabi nettskassans skuld, än som skett, förbjöd den grann lagerhet Utskottet hade sig ålagd. Man hade vidare anmärkt, att Utskottet ej be stämdt uttalat sin mening, huruvida eller på hva sätt Ständerna borde betala skulden; men dä Ut skottet sagt: att det icke anser sig kunna föresl Rikets Ständer, att anvisa några serskildta ansla; till den ifrågavarande bristens liqviderande, syn tes utlåtandet hvarken undvikande eller tvetydigt I afdelningens förslag var väl antydt ett betalnings sätt, sålunda, att ministern för utrikes ärendern skulle bemyndigas att använda en del af Kabinetts kassans medel till betalning, hvilket efter uppgjord beräkning ansågs möjligt med en och annan in skränkning i de diplomatiska utgifterna; men dett förkastades i Utskottet, emedan det af somliga an sägs vara för mycket gjordt, ar andra åter för litet Man yrkade nu härpå återremiss, för att få förhål landet med Kabinettskassan utredt, såsom det sä ges, eller, som meningen torde vara, för att få an slag beviljadt. Hvad det sednare beträffar, var Ta laren nära nog viss om att det hvarken i afdelnin gen eller Utskottet skulle vinnas. Deremot befa rar jag, yttrade han, att genom utredningen, som om den ålägges Utskottet, kommer att ske med al grundlighet, man torde stöta på upptäckter, i afse ende å kassans förvaltning från längre tider tillba ka, som man kanske önskade att ej hafva bragt ljuset. Jag anser således bäst och klokast att bi falla utlåtandet eller låta devid bero.n (Forts. följer.)