troende sig ej berättigad att förbise grundlagen:
utt-yckliga föreskrift: att riket ej må utan Ständer
nas samtycke med någon gäld belastas. De sofisti
ska försöken att borträsonnera denna gäld, med fö
regifvande att det blott är en brist, lemnade Tala
ren derhän; måhända bättre att de uteblifvit. Åt
lån blifvit upptagna för Kabinettskassans räkning
kunde icke förnekas och då vore saken densamma
Man hade mot Utskottets utlåtande anmärkt: at
det vore ofullständigt och målet outredt. Talarei
medgaf, att motiveringen är något knapphändig
men detta härleder sig derifrån att, då afdelnin
gens förslag pröfvades i Utskottets plenum, störr
delen af det råsonnement, hvarpå beslutet grunda
des, borttogs, hvarigenom det hela fick sitt nu be
fintliga stympade skick. Beslutet, som lärer vari
hufvudsaken, blef likväl icke i ringaste mån förän
dradt. Att närmare utreda förhållandet med Kabi
nettskassans skuld, än som skett, förbjöd den grann
lagerhet Utskottet hade sig ålagd.
Man hade vidare anmärkt, att Utskottet ej be
stämdt uttalat sin mening, huruvida eller på hva
sätt Ständerna borde betala skulden; men dä Ut
skottet sagt: att det icke anser sig kunna föresl
Rikets Ständer, att anvisa några serskildta ansla;
till den ifrågavarande bristens liqviderande, syn
tes utlåtandet hvarken undvikande eller tvetydigt
I afdelningens förslag var väl antydt ett betalnings
sätt, sålunda, att ministern för utrikes ärendern
skulle bemyndigas att använda en del af Kabinetts
kassans medel till betalning, hvilket efter uppgjord
beräkning ansågs möjligt med en och annan in
skränkning i de diplomatiska utgifterna; men dett
förkastades i Utskottet, emedan det af somliga an
sägs vara för mycket gjordt, ar andra åter för litet
Man yrkade nu härpå återremiss, för att få förhål
landet med Kabinettskassan utredt, såsom det sä
ges, eller, som meningen torde vara, för att få an
slag beviljadt. Hvad det sednare beträffar, var Ta
laren nära nog viss om att det hvarken i afdelnin
gen eller Utskottet skulle vinnas. Deremot befa
rar jag, yttrade han, att genom utredningen, som
om den ålägges Utskottet, kommer att ske med al
grundlighet, man torde stöta på upptäckter, i afse
ende å kassans förvaltning från längre tider tillba
ka, som man kanske önskade att ej hafva bragt
ljuset. Jag anser således bäst och klokast att bi
falla utlåtandet eller låta devid bero.n
(Forts. följer.)