VV KR Rn nn nn ee ; Ståndets inbjudning, såsom, efter min äåsigt, ståen-li de i strid med 49 3 mom. samt 75 Riksdags-: ordningen, hvilken inbjudning ock utan allt tvifvell. hbärledt sig derifrån, att det Hedervärda BondeStån-. det, då densamma beslöts, ej haft sig bekant, att! tre Stånd stadnat i samma beslut. Den sednare skriften var af följande innehåll: aMin ställning i samhället såsom offentlig och enskild person uppmanar mig, att i anledning af de i) sistlidne Onsdags plenum, afgifne reservationer mot : min af Ståndets majoritet godkände vägran af proposition på Hederyv. Bondeståndets inbjudning i af-l seende å afgiften till Hand.och Sjöfartsfonden, af hvilka reservationer tre voro skriftligen författade, lemna ett mera detailleradt svar, än det, som då af; mig muntligen afgafs. Detta svar skall ej göra mig skyldig till förebråelse, hvarken för vidlyjtighet eller sårande syftning; ty jag hatar det förra och föraktar det sedmare. Det: är sanningen, som hitintills icke blifvit i sin rätta dager framhållen, som oeftergifligen måste fram, och den behöfver inga konstlade medel, ädla och oädla, I för att göra sig gällande inför det fördomsfria och af ögonblickets ingifvelse eller partiskhet ej hänförda omdömet. Jag antager obetingadt behörigheten af reservationer emot en Ståndstalmans propositionsvägran och en Ståndsmajoritets vägran af densamma; ty motsatsen skulle qväfva den från en Riksförsamling i ett konstitutionelt samhälle oskiljaktiga frihet i yttranderätt, hindra det rätta, att inför allmänna omdömet göra sig gällande samt innebära ett hånande förakt för den sanning, att fullkomlighet och ofelbarhet ej finnas i menskligheten. Det kan således endast blifva fråga om sättet för reservations-, rättens utöfning och gränsen för densamma. Jag anser den, i följd af mitt begrepp om det skickliga och passande, böra inskränka sig till ett ogillande af Talmannens uppfattning af grundlagen; och skälen för detsamma, utan alla missvisningar eller hänsyftningar på för ämnet främmande ämnen: och förhållanden. Huruvida sådant blifvit iakttaget vid de ifrågavarande reservationerne, må andra af-: göra. Jag vill bespara mig sjelf obehaget af en ut-; förligare forskning härutinnan, än som är nödvändig för sanningens framhållande. Reservanterne hafva påstått, att det Hederyv. Bon: deståndets inbjudning icke åsyftade rubbning i trej stånds beslut, och lagt detta påstående till grund! för det bittra klandret. Vid en närmare undersökning torde det imedlertid visa sig påtagligt, att grunden faller och att obefogenheten af klandret qvarstår. Huru har väl Stånden beslutat? Jo Ridderskapet och Adeln har, med ogillande af StatsUtskottets betänkande, förklarat, att uppbördssättet och förvaltningen af Hand.och Sjöfartsfonden böra förblifva oförändrade, det vill säga icke inyå till Statsverket. I som med desse medel hittills icke haft något att skaffa. Presteståndet har, med öfverflyttande af konvoy-kommissariatets befattning på Kommerskollegium, förklarat, att medlen icke skola ingå till Statsverket, och Borgareständet har beslutat dels att, om! någon serskild förvaltning skulle erfordras af de medel, hvilka Rikets Ständer vid denna riksdag kunna ställa till Kongl. Maj:ts nådiga disposition till så beskaffade; utgifter, som från Hand. och Sjöfartsfonden utgått, em sådan förvaltning borde åt Kommerskollegium uppdragas, och dels att afgiften till Handelsoch Sjöfartsfonden, den Ståndet nedsatt till 6 ?3 proc. af tullbeloppet, icke skall till Slatsverket ingå. Nu frågas, om icke dessa tre stånds mening varit och är, att ifrågavarande medel icke skola med Statsyerket förblandas utan utgöra en fond för sig derifrån alldeles skiljd, antingen under konvey-kommissariatets fortfarande förvaltning, på sätt Ridd. och Adeln förklarat, eller under Kommerskollegii, jemlikt Presteoch Borgareståndens beslut. Vidare frågas, om icke denna mening, att nemligen medlen icke skola till Statsverket ingå, utgör Rikets Ständers beslut, så vidt frågan är att hänföra till 89 S. Regeringsformen. Ar den åter att anse såsom bevillningsmål, så lärer väl tvisten komma, att slitas genom votering i förstärkt StatsUtskott antingen Ett Stånd stadnat emot Tre eller Två Stånd emot Två, hvilket likväl är oafgjordt intill dess StatsUtskottet inkommer med jemkningsbetänkande och voteringsproposition samt-Ständerne deröfver beslutat. Slutligen frågas, om icke BondeStåndets inbjudning, såsom åsyftande, att medlen skulle upphöra att utgöra en särskild fristående fond och i stället ingå till Riksgäldsverket, står irak strid med de andra tre Ståndens beslut, att medlen ej skulle ingå till Statsverket och således, om den kunnat få antagas, gjort rubbning uti ett beslut, som måste anses såsom Rikets Ständers intill dess afgjordt blir, huruvida frågan är af bevillningsnatur. Denna uppfattning af saken är så naturlig och enkel för hvar och en, som vill se den, sådan den i verkligheten befinner sig, och icke.sådan man önskar att se den. Då nu Rikets Ständers beslut icke får under samma Riksdag ändras eller upphäfvas, ansåg jag det vara min oeftergifliga pligt såsom talman, i följd. af min ed och den öfvertygelse, jag alltid hyst, att en lag, synnerligast en grundlag, måste efterlefvas så länge hon fortfar att vara gällande, att vägra proposition på en framställning, som med samma Lag, efter min uppfattning, stod i strid och jag satte genast, efter det. jag läst handlingarne, hvilka bestodo af de utkomne Protokollsutdragen, min tanke på papperet, hvilket skedde visserligen åtta dagar förr än ärendet förekom. Jag har under hela Riksdagen iakttagit, att. göra skriftliga anteckningar, der sådant: varit behöfligt, och jag kan icke förstå, hvarföre sådant skulle vara mera olämpligt för Talmannen, än för Ständets ledamöter. Jag behöfde endast göra mig redo för, buruyvida Tre Stånd öfverensstämde i beslutet, och detta låg solklart i de af få rader bestående Protokolls-Utdragen. Inbjudningar äro i allmänhet af eftertänklig beskaffenhet, men synnerligast, då de gå ut på at söndra, hvad som redan öfvergått till enhet och beslut. Att BondeStåndet den 47 Februari, då inbjudnin gen expedierades, icke kände, det. BorgareStånde den 6:te samt Ridderskapet och Adeln och Preste: Ståndet den 10 Februari i fullkomlig öfverensstämmelse afgjort frågan i denna del, förklarar orsaken mn AAR HaAfk mA ÅAR mn fos Ae