VV KR Rn nn nn ee ;
Ståndets inbjudning, såsom, efter min äåsigt, ståen-li
de i strid med 49 3 mom. samt 75 Riksdags-:
ordningen, hvilken inbjudning ock utan allt tvifvell.
hbärledt sig derifrån, att det Hedervärda BondeStån-.
det, då densamma beslöts, ej haft sig bekant, att!
tre Stånd stadnat i samma beslut.
Den sednare skriften var af följande innehåll:
aMin ställning i samhället såsom offentlig och en- -
skild person uppmanar mig, att i anledning af de i)
sistlidne Onsdags plenum, afgifne reservationer mot :
min af Ståndets majoritet godkände vägran af pro-
position på Hederyv. Bondeståndets inbjudning i af-l
seende å afgiften till Hand.- och Sjöfartsfonden, af
hvilka reservationer tre voro skriftligen författade,
lemna ett mera detailleradt svar, än det, som då af;
mig muntligen afgafs.
Detta svar skall ej göra mig skyldig till förebrå-
else, hvarken för vidlyjtighet eller sårande syftning;
ty jag hatar det förra och föraktar det sedmare. Det:
är sanningen, som hitintills icke blifvit i sin rätta
dager framhållen, som oeftergifligen måste fram, och
den behöfver inga konstlade medel, ädla och oädla, I
för att göra sig gällande inför det fördomsfria och
af ögonblickets ingifvelse eller partiskhet ej hänförda
omdömet. Jag antager obetingadt behörigheten af
reservationer emot en Ståndstalmans propositions-
vägran och en Ståndsmajoritets vägran af densamma;
ty motsatsen skulle qväfva den från en Riksförsam-
ling i ett konstitutionelt samhälle oskiljaktiga frihet
i yttranderätt, hindra det rätta, att inför allmänna
omdömet göra sig gällande samt innebära ett hå-
nande förakt för den sanning, att fullkomlighet och
ofelbarhet ej finnas i menskligheten. Det kan så-
ledes endast blifva fråga om sättet för reservations-,
rättens utöfning och gränsen för densamma.
Jag anser den, i följd af mitt begrepp om det
skickliga och passande, böra inskränka sig till ett
ogillande af Talmannens uppfattning af grundlagen;
och skälen för detsamma, utan alla missvisningar
eller hänsyftningar på för ämnet främmande ämnen:
och förhållanden. Huruvida sådant blifvit iakttaget
vid de ifrågavarande reservationerne, må andra af-:
göra. Jag vill bespara mig sjelf obehaget af en ut-;
förligare forskning härutinnan, än som är nödvändig
för sanningens framhållande.
Reservanterne hafva påstått, att det Hederyv. Bon:
deståndets inbjudning icke åsyftade rubbning i trej
stånds beslut, och lagt detta påstående till grund!
för det bittra klandret. Vid en närmare undersök-
ning torde det imedlertid visa sig påtagligt, att grun-
den faller och att obefogenheten af klandret qvar-
står.
Huru har väl Stånden beslutat? Jo Ridderskapet
och Adeln har, med ogillande af StatsUtskottets be-
tänkande, förklarat, att uppbördssättet och förvalt-
ningen af Hand.- och Sjöfartsfonden böra förblifva
oförändrade, det vill säga icke inyå till Statsverket. I
som med desse medel hittills icke haft något att
skaffa. Presteståndet har, med öfverflyttande af kon-
voy-kommissariatets befattning på Kommerskollegi-
um, förklarat, att medlen icke skola ingå till Stats-
verket, och Borgareständet har beslutat dels att, om!
någon serskild förvaltning skulle erfordras af de medel,
hvilka Rikets Ständer vid denna riksdag kunna ställa
till Kongl. Maj:ts nådiga disposition till så beskaffade;
utgifter, som från Hand. och Sjöfartsfonden utgått,
em sådan förvaltning borde åt Kommerskollegium
uppdragas, och dels att afgiften till Handels- och
Sjöfartsfonden, den Ståndet nedsatt till 6 ?3 proc. af
tullbeloppet, icke skall till Slatsverket ingå. Nu
frågas, om icke dessa tre stånds mening varit och
är, att ifrågavarande medel icke skola med Statsyer-
ket förblandas utan utgöra en fond för sig derifrån
alldeles skiljd, antingen under konvey-kommissaria-
tets fortfarande förvaltning, på sätt Ridd. och Adeln
förklarat, eller under Kommerskollegii, jemlikt Pre-
ste- och Borgareståndens beslut. Vidare frågas,
om icke denna mening, att nemligen medlen icke
skola till Statsverket ingå, utgör Rikets Ständers
beslut, så vidt frågan är att hänföra till 89 S. Re-
geringsformen. Ar den åter att anse såsom be-
villningsmål, så lärer väl tvisten komma, att slitas
genom votering i förstärkt StatsUtskott antingen
Ett Stånd stadnat emot Tre eller Två Stånd emot
Två, hvilket likväl är oafgjordt intill dess StatsUt-
skottet inkommer med jemkningsbetänkande och
voteringsproposition samt-Ständerne deröfver be-
slutat. Slutligen frågas, om icke BondeStåndets
inbjudning, såsom åsyftande, att medlen skulle upp-
höra att utgöra en särskild fristående fond och i
stället ingå till Riksgäldsverket, står irak strid med
de andra tre Ståndens beslut, att medlen ej skulle
ingå till Statsverket och således, om den kunnat få
antagas, gjort rubbning uti ett beslut, som måste
anses såsom Rikets Ständers intill dess afgjordt
blir, huruvida frågan är af bevillningsnatur. Den-
na uppfattning af saken är så naturlig och enkel
för hvar och en, som vill se den, sådan den i
verkligheten befinner sig, och icke.sådan man önskar
att se den. Då nu Rikets Ständers beslut icke får
under samma Riksdag ändras eller upphäfvas, ansåg
jag det vara min oeftergifliga pligt såsom talman, i
följd. af min ed och den öfvertygelse, jag alltid hyst,
att en lag, synnerligast en grundlag, måste efterlef-
vas så länge hon fortfar att vara gällande, att vä-
gra proposition på en framställning, som med sam-
ma Lag, efter min uppfattning, stod i strid och jag
satte genast, efter det. jag läst handlingarne, hvilka
bestodo af de utkomne Protokollsutdragen, min tan-
ke på papperet, hvilket skedde visserligen åtta dagar
förr än ärendet förekom.
Jag har under hela Riksdagen iakttagit, att. göra
skriftliga anteckningar, der sådant: varit behöfligt,
och jag kan icke förstå, hvarföre sådant skulle vara
mera olämpligt för Talmannen, än för Ständets le-
damöter. Jag behöfde endast göra mig redo för,
buruyvida Tre Stånd öfverensstämde i beslutet, och
detta låg solklart i de af få rader bestående Proto-
kolls-Utdragen.
Inbjudningar äro i allmänhet af eftertänklig be-
skaffenhet, men synnerligast, då de gå ut på at
söndra, hvad som redan öfvergått till enhet och
beslut.
Att BondeStåndet den 47 Februari, då inbjudnin
gen expedierades, icke kände, det. BorgareStånde
den 6:te samt Ridderskapet och Adeln och Preste:
Ståndet den 10 Februari i fullkomlig öfverensstäm-
melse afgjort frågan i denna del, förklarar orsaken
mn AAR HaAfk mA ÅAR mn fos Ae