envisare, just för det de äro skiljda från hem-
bygden. Deremot drager sig kulturen allt mer
och mer söder ut och utrotar smianinzom mn0-
madlifvet. En utflygt till Krim är icke biett
ett lustparti för den sköna och förnäma verlden
i Odessa, utan vid södra kusten, som em upp-
stigande bergmur skänker ett slags Halienkst kli-
mat, i grannskapet af Ifigenias fordna tempel
och de Tartariske Kanernes öfvergifna palats, i
hvars väl bibehållna rum en med goda rekom-
mendationsbref försedd resande numera kan er-
hålla qvarter, hafva de Ryske förnäma anlagt
sköna trädgårdar, vinberg och landtkus — Gref-
ve Woronzov sitt Alupka, Narischkin sitt Mis-
kha, Furst Gallizin sitt Koreis — till en del med
en kostnad af millioner som ville de der grund-
lägga en förstad till Petersburg. På det rnedra
Oreanda fann Kejsaren sig så väl, att han köpte
det af Grefve Witt och skänkte det åt Kejsa-
rinnan, som nu låter bygga ett nytt slott på ett
högt berg. Huru mången, som kär vandrar un-
der eypresserna, valnöts- och mulbärsträden, ha-
star ej längtansfulla blickar öfver till mindre A-
siens ännu angenämare kuster och tiil den Tra-
ciska hafsviken!
I Sebastopol förvaras den nyckel, som skall
upplåta de hesperiska trädgårdarna med de gyl-
lene äpplena. Den resande säger om nämnde
stad: Dess anblick på afstånd är förtjusande.
De nya liksom öfver hvarandra uppstigande, titl
en del präktiga byggnaderna och deromkring de
vida stepperna och det böljande hafvet, här na-
turens lugn, der 40 till 50,000 menniskors verk-
samma lif, alit delta öfverraskar och behagar, i
synnerhet när man kommer från de vegeterande
Tartarernes tysta byar till denna krigiska skå-
deplats för ett folk, stigande i odling och makt,
såsom Ryssarne. De fleste befästnings-arbeten,
hvarmed staden och hafsviken äro omgifaa, här-
röra från den nuvarande Kejsarens regering.
Byggnadsämnet utgöres af en mjuk kalksten, som
brytes i stadens grannskap. Den är så lös, att
murarne troligen icke har mycket att frukta för
fientliga kulor, hvilka måste bli sittande deri,
men så mycket mer af tidens tand, hvilken
snart torde söndergnaga dem till stoft. Trakten
rundtomkring är så kal som ett rakadt Turk-
hufvud, och lika så öde är hela Chersons. Intet
enda träd upptäckes der. Det gamla Cherson
låg i vester om sin eflerträdarinna, det nuva-
rande Sebastopol. Det enda som ännu finnes
i behåll af denna fordom så mäktiga republik,
är ett par stycken af dess murar och i en al
dem en slags ingång eller dörr. Den nuvarande
staden är fullkomligt Rysk med en liten biand-
ning af Grekiskhet. Gatorne fyllas nästan be-
ständigt af gråklädde matroser med en och an-
nan lysande marinofficer deribland. De Ryske
malroserne röja intet spår af den kraftiga käck-
bet och det öfvermodiga lynne, som utmärka
Neptuns söner bland audra nationer. En Ryss
om bord drömmer lika mycket om landbacken
som en Engelsman på den fasta marken ot de
rörliga vågorna. En hufvudsaklig märkvärdighet
äro de ännu icke aildeles fulländade dockorna.
Det vigtigaste vid detta jätteverk har visserli-
gen naturen gjort, ty hon har dertill lemnat en
liten, från alla sidor skyddad, lång, djup och
rak bugt. Mycket återstod likväl ännu för men-
niskorna att göra, att gräfva, jemna och ordna
för att åfven kunna kalla sitt verk gigantiskt.
Tusentals arbetar ha i fem år varit dermed
sysselsatte, ha dervid förtärt, jag vet ej huru
många, millioner och skola under kommande
decennier dervid gjuta billioner svettdroppar.
Hvarje qvadersten af den snöhvita kalken är så
stor, att 40 karlar hafva göra nog att lyfta upp
den på en kärra. Endast här ock der äro in-
fatlvirgarna och sluss-stolparna af granit. En
matbemaliters öga måste här med förtjusning
dröja vid alla dessa släta ytor, dessa räta vinklar
och alla dessa på håret beräknade stenfognin-
gar. Blotta bisaker och små-omständigheter kun-
na väcka förvåning, t. ex. machineri tik vattnets
utpumpande, en låg kuststräckas uttorkning ock
beklädning och slutligen den ofantliga paralell-
epiped, som sjelfva bassinen utgör, i hvilken de
kolossale fregatterna skola flyta.n
— —EER