envisare, just för det de äro skiljda från hembygden. Deremot drager sig kulturen allt mer och mer söder ut och utrotar smianinzom mn0madlifvet. En utflygt till Krim är icke biett ett lustparti för den sköna och förnäma verlden i Odessa, utan vid södra kusten, som em uppstigande bergmur skänker ett slags Halienkst klimat, i grannskapet af Ifigenias fordna tempel och de Tartariske Kanernes öfvergifna palats, i hvars väl bibehållna rum en med goda rekommendationsbref försedd resande numera kan erhålla qvarter, hafva de Ryske förnäma anlagt sköna trädgårdar, vinberg och landtkus — Grefve Woronzov sitt Alupka, Narischkin sitt Miskha, Furst Gallizin sitt Koreis — till en del med en kostnad af millioner som ville de der grundlägga en förstad till Petersburg. På det rnedra Oreanda fann Kejsaren sig så väl, att han köpte det af Grefve Witt och skänkte det åt Kejsarinnan, som nu låter bygga ett nytt slott på ett högt berg. Huru mången, som kär vandrar under eypresserna, valnötsoch mulbärsträden, hastar ej längtansfulla blickar öfver till mindre Asiens ännu angenämare kuster och tiil den Traciska hafsviken! I Sebastopol förvaras den nyckel, som skall upplåta de hesperiska trädgårdarna med de gyllene äpplena. Den resande säger om nämnde stad: Dess anblick på afstånd är förtjusande. De nya liksom öfver hvarandra uppstigande, titl en del präktiga byggnaderna och deromkring de vida stepperna och det böljande hafvet, här naturens lugn, der 40 till 50,000 menniskors verksamma lif, alit delta öfverraskar och behagar, i synnerhet när man kommer från de vegeterande Tartarernes tysta byar till denna krigiska skådeplats för ett folk, stigande i odling och makt, såsom Ryssarne. De fleste befästnings-arbeten, hvarmed staden och hafsviken äro omgifaa, härröra från den nuvarande Kejsarens regering. Byggnadsämnet utgöres af en mjuk kalksten, som brytes i stadens grannskap. Den är så lös, att murarne troligen icke har mycket att frukta för fientliga kulor, hvilka måste bli sittande deri, men så mycket mer af tidens tand, hvilken snart torde söndergnaga dem till stoft. Trakten rundtomkring är så kal som ett rakadt Turkhufvud, och lika så öde är hela Chersons. Intet enda träd upptäckes der. Det gamla Cherson låg i vester om sin eflerträdarinna, det nuvarande Sebastopol. Det enda som ännu finnes i behåll af denna fordom så mäktiga republik, är ett par stycken af dess murar och i en al dem en slags ingång eller dörr. Den nuvarande staden är fullkomligt Rysk med en liten biandning af Grekiskhet. Gatorne fyllas nästan beständigt af gråklädde matroser med en och annan lysande marinofficer deribland. De Ryske malroserne röja intet spår af den kraftiga käckbet och det öfvermodiga lynne, som utmärka Neptuns söner bland audra nationer. En Ryss om bord drömmer lika mycket om landbacken som en Engelsman på den fasta marken ot de rörliga vågorna. En hufvudsaklig märkvärdighet äro de ännu icke aildeles fulländade dockorna. Det vigtigaste vid detta jätteverk har visserligen naturen gjort, ty hon har dertill lemnat en liten, från alla sidor skyddad, lång, djup och rak bugt. Mycket återstod likväl ännu för menniskorna att göra, att gräfva, jemna och ordna för att åfven kunna kalla sitt verk gigantiskt. Tusentals arbetar ha i fem år varit dermed sysselsatte, ha dervid förtärt, jag vet ej huru många, millioner och skola under kommande decennier dervid gjuta billioner svettdroppar. Hvarje qvadersten af den snöhvita kalken är så stor, att 40 karlar hafva göra nog att lyfta upp den på en kärra. Endast här ock der äro infatlvirgarna och sluss-stolparna af granit. En matbemaliters öga måste här med förtjusning dröja vid alla dessa släta ytor, dessa räta vinklar och alla dessa på håret beräknade stenfogningar. Blotta bisaker och små-omständigheter kunna väcka förvåning, t. ex. machineri tik vattnets utpumpande, en låg kuststräckas uttorkning ock beklädning och slutligen den ofantliga paralellepiped, som sjelfva bassinen utgör, i hvilken de kolossale fregatterna skola flyta.n — —EER