MD RIAL AFA RFRJ JYNRIE RIIS Kohls resor i södra Ryssland. (Slut från gårdagsbl.j I detta lif, dessa seder och bland detta folk flyttades de Tyska kolonisterne; till dem kom derjemte urvalet från det inre Ryssland. Atskilliga städer, t. ex. Akjermanr, vero så frikostiga med sin borgarrätt, att de mottogo hvarje landsstrykare och endast nyttjade den listen att afbida en borgares död, hvars namn, ålder och identitet den nykomne då måste antaga, hvarigenom det händer, att i tätt befolkade orter på flera år ingen dör, så alt mången gengångare, inskrifven under en bedagad börgares namn, på det naturligaste sätt i verlden kan bli sina ue! till 450 år gammal. Man bör ej undra, att de! goda Sewhabarne i början ej funno sig rätt väl på den främmande jorden. Besvärligheterma vid en resa som vanligen räcker två somrar och en vinter, öfverstego redan mångas krafter. De, som voro nog lycklige alt hinna målet, fingol der visserligen jordäger (i början anvisningar på! 60 dissätiner för ett hushåll, sedermera endast! på 25 såsom ett odelbart och icke utan högre tillåtelse förytterligt bondhemman); de försägos med boningshus och ett förskott bestående itvå kor, två oxar, två hästar, åkerredskap och en liten penningesumma. Men husen voro uslai rörbyddor, hvari man om vintern kunde till hälften frysa ihjäl; fälten måste Törst göras odlingsbara, och kolonisterne wisste hvarken när dej skulle plöja och så, eller hvad de skulle så ochj plantera, eller om de skulle göda eller ieke. Afl de menniskor, som funnos der före dem, kunde de ingenting inhemta, äfven om de förstått deras språk; ovanliga naturföreteelser förskräckte dem; de berätta ännu otroliga saker om hvad de erfarit, om stora så kallade råttkungar, om ormar, som hundradetals lågo och solade sig, om vidunder af ända till 20 fots längd som s undom kröpo fram från plawnas och till hvilkas förföljande en hel bys befolkning måste uppbådas; om häftiga regnskurar med stora droppar, efter hvilka en otalig mängd små paddor uppkommit, såsom produkter af den svarta, sega, saltpeterhaltiga Steppmarken, men hvilka efter några dagar åter försvunno; i synnerhet tala de em landsplågan : gräshoppor, emot hvilkas inbry tande svärmar de måste ordentligt tåga i fält, ! än beväpnade för att skrämma bort dem, med skramlet af klockor, kittlar, bössor och pistoier,;. piskor, trummor, med antända eldar, med ett! ord, med allt hvad som bullrar, röker och sprakar, än för att slå ned dem med vältar och slagor, när regnet och en fuktig luft tyngde deras vingar, utan att sådant likväl alltid hjelpte. De beskrifva dessa djurs fruktansvärda glupskhet, såsom förtärande allt till och med den grofj va vassen och maisstänglarna, och att de, såsom : Ryssarne säga, hafva ett bett som hästarne, en! hunger som vargarne och en matsmältningsförmåga utan like. Men om de sålunda måste be-! tala lärpenningar, voro dessa likväl icke bortkastade. Visserligen ville vinodlingen icke rätt! lyckas, med undantag af några mera skyddade! lägen i dälderna, och nästan hvarje vinter medförde förderf; äfven trädplanteringen mötte elt svårt hinder i de torra somrarna, wvinlerstormarna och i kalklager, som ligga utbredda under matjorden och hindra träden från att stå djupare rätter; till och med i Odessas botaniska trädgård måste man i flera år vårda under tak den eljest ieke ömtåliga granen och, när man flyttar ut den i fria luften, ännu en lång tid: omgifva den med ett tak mot oväder och solhetta; öfver ormarna, för hvilka lillryssarne hysa ett slags reiigiös vöduad, ha de likväl blifvit mästare; gräshoppornas antal hafva de förminskat derigenom att de uppsöka och utöda vynglet; vassbyddorna ha de törvandiat till jordhyddor och dessa åter till snygga stenhus, omgifna al er hlomstert:ädgård utan för fönstren hvilken döttr re måste v rda. Hräån Woiga ända till Kaukasus bo för närvarande 250.060 Tyskar, de förmöguaste omkring Molatsehua, hvarest bönder finnas som äga hjordar af 20,600 får. De hafva väl till en del antagit landets seder och bruk, men också å andra sidan i många delar blifvit de nomadiserade Tartarernas föresyn och lärare, och stå i aktning bos infödingarne både för sin karakter och sina knytnäfsvar, eburu Ryssarne bespotta dem för deras potatisätande, Då Kejsar Aiexander, på sin sista resa till Taganrog, for igensm deras vackva byar, ropade han: ÄBarn, vi behöfva ju icke iner fara till Tyskland, vi hafva mer än eft Tyskland i vårt rikels Samilige koionisterne, huru aflägsna från hvarand:;a de än må vara, stå likväl siosemellan i ferfaldiga förbindelser: de utbyta predikanter och skolmästav; straffdomar, fällda vid Kaukasus och Wolga, offvolliggöras äfven vid Dnieper och D ester; te utgöra en egen klass med flera prisilesier: hefrielse från kringstjenst, egen dowstöl-och municipal-författning samt mildrivas viskalderna. Vår resande vistades flera seck ox hos ÖMersehuttzen Lang i Lustdorf, och fan der alltiog på Tyska viset inrättadt. De baiv: kring Odessa sina egna Enkeoch Brandföråbring kassor samt Kommunal-ägor, hvilkas kapi utt F50,008 Rubel. Schuitzarne och bor rese värjas af församlingarna och äro Ty. men öhver hvarje distrikt finnes en Inspe som är Ryss, och öfver alla sådana står nen oo KaA:leoialkaarinm mad en Rysk ge