MD RIAL AFA RFRJ JYNRIE RIIS
Kohls resor i södra Ryssland.
(Slut från gårdagsbl.j
I detta lif, dessa seder och bland detta folk
flyttades de Tyska kolonisterne; till dem kom
derjemte urvalet från det inre Ryssland. At-
skilliga städer, t. ex. Akjermanr, vero så frikosti-
ga med sin borgarrätt, att de mottogo hvarje
landsstrykare och endast nyttjade den listen att
afbida en borgares död, hvars namn, ålder och
identitet den nykomne då måste antaga, hvar-
igenom det händer, att i tätt befolkade orter
på flera år ingen dör, så alt mången gengångare,
inskrifven under en bedagad börgares namn, på
det naturligaste sätt i verlden kan bli sina ue!
till 450 år gammal. Man bör ej undra, att de!
goda Sewhabarne i början ej funno sig rätt väl
på den främmande jorden. Besvärligheterma vid
en resa som vanligen räcker två somrar och
en vinter, öfverstego redan mångas krafter. De,
som voro nog lycklige alt hinna målet, fingol
der visserligen jordäger (i början anvisningar på!
60 dissätiner för ett hushåll, sedermera endast!
på 25 såsom ett odelbart och icke utan högre
tillåtelse förytterligt bondhemman); de försägos
med boningshus och ett förskott bestående itvå
kor, två oxar, två hästar, åkerredskap och en
liten penningesumma. Men husen voro uslai
rörbyddor, hvari man om vintern kunde till hälf-
ten frysa ihjäl; fälten måste Törst göras odlings-
bara, och kolonisterne wisste hvarken när dej
skulle plöja och så, eller hvad de skulle så ochj
plantera, eller om de skulle göda eller ieke. Afl
de menniskor, som funnos der före dem, kunde
de ingenting inhemta, äfven om de förstått de-
ras språk; ovanliga naturföreteelser förskräckte
dem; de berätta ännu otroliga saker om hvad
de erfarit, om stora så kallade råttkungar, om
ormar, som hundradetals lågo och solade sig,
om vidunder af ända till 20 fots längd som
s undom kröpo fram från plawnas och till hvil-
kas förföljande en hel bys befolkning måste upp-
bådas; om häftiga regnskurar med stora droppar,
efter hvilka en otalig mängd små paddor upp-
kommit, såsom produkter af den svarta, sega,
saltpeterhaltiga Steppmarken, men hvilka efter
några dagar åter försvunno; i synnerhet tala de
em landsplågan : gräshoppor, emot hvilkas inbry
tande svärmar de måste ordentligt tåga i fält, !
än beväpnade för att skrämma bort dem, med
skramlet af klockor, kittlar, bössor och pistoier,;.
piskor, trummor, med antända eldar, med ett!
ord, med allt hvad som bullrar, röker och spra-
kar, än för att slå ned dem med vältar och
slagor, när regnet och en fuktig luft tyngde de-
ras vingar, utan att sådant likväl alltid hjelpte.
De beskrifva dessa djurs fruktansvärda glupsk-
het, såsom förtärande allt till och med den grof- j
va vassen och maisstänglarna, och att de, såsom :
Ryssarne säga, hafva ett bett som hästarne, en!
hunger som vargarne och en matsmältningsför-
måga utan like. Men om de sålunda måste be-!
tala lärpenningar, voro dessa likväl icke bort-
kastade. Visserligen ville vinodlingen icke rätt!
lyckas, med undantag af några mera skyddade!
lägen i dälderna, och nästan hvarje vinter med-
förde förderf; äfven trädplanteringen mötte elt
svårt hinder i de torra somrarna, wvinlerstor-
marna och i kalklager, som ligga utbredda un-
der matjorden och hindra träden från att stå
djupare rätter; till och med i Odessas botaniska
trädgård måste man i flera år vårda under tak
den eljest ieke ömtåliga granen och, när man
flyttar ut den i fria luften, ännu en lång tid:
omgifva den med ett tak mot oväder och solhet-
ta; öfver ormarna, för hvilka lillryssarne hysa ett
slags reiigiös vöduad, ha de likväl blifvit mästare;
gräshoppornas antal hafva de förminskat deri-
genom att de uppsöka och utöda vynglet; vass-
byddorna ha de törvandiat till jordhyddor och
dessa åter till snygga stenhus, omgifna al er
hlomstert:ädgård utan för fönstren hvilken döt-
tr re måste v rda.
Hräån Woiga ända till Kaukasus bo för närva-
rande 250.060 Tyskar, de förmöguaste omkring
Molatsehua, hvarest bönder finnas som äga hjor-
dar af 20,600 får. De hafva väl till en del an-
tagit landets seder och bruk, men också å andra
sidan i många delar blifvit de nomadiserade
Tartarernas föresyn och lärare, och stå i aktning
bos infödingarne både för sin karakter och sina
knytnäfsvar, eburu Ryssarne bespotta dem för de-
ras potatisätande, Då Kejsar Aiexander, på sin
sista resa till Taganrog, for igensm deras vac-
kva byar, ropade han: ÄBarn, vi behöfva ju icke
iner fara till Tyskland, vi hafva mer än eft Tysk-
land i vårt rikels
Samilige koionisterne, huru aflägsna från hvar-
and:;a de än må vara, stå likväl siosemellan i
ferfaldiga förbindelser: de utbyta predikanter
och skolmästav; straffdomar, fällda vid Kauka-
sus och Wolga, offvolliggöras äfven vid Dnieper
och D ester; te utgöra en egen klass med fle-
ra prisilesier: hefrielse från kringstjenst, egen
dowstöl-- och municipal-författning samt mil-
drivas - viskalderna. Vår resande vistades flera
seck ox hos ÖMersehuttzen Lang i Lustdorf, och
fan der alltiog på Tyska viset inrättadt. De
baiv: kring Odessa sina egna Enke- och Brand-
föråbring kassor samt Kommunal-ägor, hvilkas
kapi utt F50,008 Rubel. Schuitzarne och
bor rese värjas af församlingarna och äro
Ty. men öhver hvarje distrikt finnes en In-
spe som är Ryss, och öfver alla sådana står
nen oo KaA:leoialkaarinm mad en Rysk ge-