Ådligd 11Stall di UllSsnilttv SvAeNUv,y ef PAR Oo tIe och en med beredvillighet skall annama och c till fördel för sitt lokalintresse tacksamligen anc vända de rika presenterna; allt på det att man w icke mätte blifva i förlägenhet för en utväg, att IE Jå de stackars fyrkarna ånyo ut i rörelsen. 50 r eller 40 detaljerade förslager, än om uwuuprens-:l ningar, än om försänkningar, än om kanaler, i än om hammnanläggningar, hafva legat på Statsa utskottets bord, och Utskottets Ledamöter, som omöjligen kuunat pröfva detaljerna af alla dessa projekter, hafva imedliertid ådagalagt en frikostighet, som icke ens för den mest exalterade för-; hoppning lemmar något öfrigt att önska, i thy att det med öppen hand tillstyrkt allt hvad tillstyrkas kan, så långt tillgångarna räckte. Den långa listan inkommer sedan till Riksstånden, hvilkas serskilde Ledamöter naturligtvis än mindre kunna medhinna, att ens på höft, än mindre med noggrannhet, undersöka rättmätigheten af alla de serskilda föremålens anspråk på statens bjelp. Denna villrådighet ökas för hvarje nytt sifferbelopp, och slutligen blir mången, endast vid åsynen af de talrika nollorna, rent af yr i hufvudet, och finner kanske ingen annan utgång ur hela labyrinten, än att i en klump bifalla alltsammans. Ingen skulle vara gladare än vi, om denna teckning kunde anses öfverdrifven: ingen skulle mera uppriktigt lyckönska den representant, som kan lägga handen på hjertat och taga dess viltnesbörd till hjelp, att han med fullt och grannlaga medvetande är i stånd att säga, det inga medel genom ett bifall till detta extra betänkande komma att orätt användas eller obesedt bortslumpas. Men om förhållandet är sannt, sådant vi beskrifvit det; då fråga vi dristigt de akt-l: ningsvärde ledamöterne af StatsUtskottet, — vi fråga hvarje representant inom de fyra Riksstånden; — vi fråga hvarje läsare, som tager detta blad i sin hand, — vi hemställe till hvarje individ ibland det Svenska folket: är detta sätt att I disponera öfver de skattdragandes medel ändamålsenligt? Är det statsklukt vid en riksdag, då nationen af sina ombud väntat en föresyn i gran. lagenhet och omvårdnad om hvarje den ringastes I intresse, och ett mönster för den blifvande styrelse, som en gång skall återställa de brustna förtroendebanden emellan statsmakterna: vi fråga, är det omtänksamt, såsom exempel, med afseende på framtiden; är det ens rättvist mot den stora massan, som delar ganska litet af samhällets förmåner, men som dock består af medborgare under samma grundlag och barn af samma jord, samt derföre icke mera kunna förnekas anspråket på oväld, ömhet och deltagande från representationen, än på rältvisa och skydd under lagarna. Det har alltid varit vår vana att tala rent ut vår öfvertygelse, utan menniskofruktan, samt utan afseende på vänn eller motståndare; och med denna grundsats kunne vi ieke tillbakahålla uttrycket af en sorglig känsla öfver det! slumpningssystem, som synes ligga iStatsUtskottets förevarande arbete. Vi fråga hvar och en: hvad skulle man väl säga om en enväldig regering, om den på egen hand, vid åsynen af så hopade öfverskott i skattkammaren, icke använde dem till reduce-1 rande af ett sedan mansåldrar erkändt tryckande skattsystem, utan i stället utströdde och bortskänkte alltsammans till höger och venster, tili vissa serskilda ortseller korporationsintressen? Man skulle otvifvelaktigt i högsta grad fördöma denna regering. Men eger då representationen i sjelfva verket en större rättighet än styrelsen att misshusbålla med allmänna medel, derföre att hon bär namnet af folkets fullmäktig, och har makten till anslags beviljande i händerna? Nej, svarar det sunda förnuftet, som finner slöseriet eller lättsimnigbeten lika vådliga, antingar de varsnas hos en eiler många, och vådliga i samma mån, som ingen ansvarighet derför kan utkräfvas; nej, svarar den moraliska känslan, som bjuder ett samvetsgrannt handhafvande af ett erhållet förtroende; nej, svara våra grundlagar, som, när de uppställt och föreskrifvit kontroller! och ansvarighet för den publika penningeförvaltningen, dermed icke kunde hafva annat syftemål,. är ett noggrannt vårdande så väl af ständer som: regering äfven om den skattdragande arbetarens. ritt och intressen. i Men det är, säger man kanhända, ingen misshushållning. Kommunikationsanstalters befräm-! jande, kanalgräfningar och anläggningar, som på ett eller annat sätt beforda trafikens Niflighet,; hafva i alla tider varit ansedda såsom det verksammaste medlet att befordra ettlands välstånd, på samma gång, som stora penningesummors utspridande öfver vissa landsorter, sätter statsbjulet uti en friskare gång derstädes. Vi skänka; ailt möjligt värde åt denna sats; vi tro till och med knappast, att rörelseelementet i denna riktning kan hafva lifligare, ja mera enthusiastiska anhängare, än vi äro. Vi gå äfven fullkomligt in derpå, att mellankomsten af statens biträde kan erfordras och bör lemnas, vid alla de tillfällen, der befordrandet af någon vigtig kommunikationsanstalt öfverskrider den enskilda förmågan för ögonblicket, men fördelarna äro så ögonskenliga, att de visa sig kunna betäcka kostnaden inom en bestämd och beräknelig tidrymd. Kunde man således säga och bevisa, att alla de nu ifrågavarande projekterna vore af denna egenskap, då funnes visserligen intet att invända emot biträden dertill ifrån statens sida; men de behöfde då icke bestå af presenter, utan endast af lån mm mm mm mm MM mc m m ku MM m om MM Arv ja om få mr Ks MA