Ådligd 11Stall di UllSsnilttv SvAeNUv,y ef PAR Oo tIe
och en med beredvillighet skall annama och c
till fördel för sitt lokalintresse tacksamligen an- c
vända de rika presenterna; allt på det att man w
icke mätte blifva i förlägenhet för en utväg, att IE
Jå de stackars fyrkarna ånyo ut i rörelsen. 50 r
eller 40 detaljerade förslager, än om uwuuprens-:l
ningar, än om försänkningar, än om kanaler, i
än om hammnanläggningar, hafva legat på Stats- a
utskottets bord, och Utskottets Ledamöter, som
omöjligen kuunat pröfva detaljerna af alla dessa
projekter, hafva imedliertid ådagalagt en frikostig-
het, som icke ens för den mest exalterade för-;
hoppning lemmar något öfrigt att önska, i thy
att det med öppen hand tillstyrkt allt hvad till-
styrkas kan, så långt tillgångarna räckte. Den
långa listan inkommer sedan till Riksstånden, hvil-
kas serskilde Ledamöter naturligtvis än mindre
kunna medhinna, att ens på höft, än mindre
med noggrannhet, undersöka rättmätigheten af
alla de serskilda föremålens anspråk på statens
bjelp. Denna villrådighet ökas för hvarje nytt
sifferbelopp, och slutligen blir mången, endast
vid åsynen af de talrika nollorna, rent af yr i
hufvudet, och finner kanske ingen annan ut-
gång ur hela labyrinten, än att i en klump bi-
falla alltsammans.
Ingen skulle vara gladare än vi, om denna
teckning kunde anses öfverdrifven: ingen skulle
mera uppriktigt lyckönska den representant, som
kan lägga handen på hjertat och taga dess vilt-
nesbörd till hjelp, att han med fullt och grann-
laga medvetande är i stånd att säga, det inga
medel genom ett bifall till detta extra betänkande
komma att orätt användas eller obesedt bort-
slumpas. Men om förhållandet är sannt, sådant
vi beskrifvit det; då fråga vi dristigt de akt-l:
ningsvärde ledamöterne af StatsUtskottet, — vi
fråga hvarje representant inom de fyra Riksstån-
den; — vi fråga hvarje läsare, som tager detta
blad i sin hand, — vi hemställe till hvarje in-
divid ibland det Svenska folket: är detta sätt att I
disponera öfver de skattdragandes medel ända-
målsenligt? Är det statsklukt vid en riksdag, då
nationen af sina ombud väntat en föresyn i gran- .
lagenhet och omvårdnad om hvarje den ringastes I
intresse, och ett mönster för den blifvande styrelse,
som en gång skall återställa de brustna förtro-
endebanden emellan statsmakterna: vi fråga, är
det omtänksamt, såsom exempel, med afseende
på framtiden; är det ens rättvist mot den stora
massan, som delar ganska litet af samhällets för-
måner, men som dock består af medborgare un-
der samma grundlag och barn af samma jord,
samt derföre icke mera kunna förnekas ansprå-
ket på oväld, ömhet och deltagande från re-
presentationen, än på rältvisa och skydd under
lagarna. Det har alltid varit vår vana att tala
rent ut vår öfvertygelse, utan menniskofruktan,
samt utan afseende på vänn eller motståndare;
och med denna grundsats kunne vi ieke tillbaka-
hålla uttrycket af en sorglig känsla öfver det!
slumpningssystem, som synes ligga iStatsUtskottets
förevarande arbete. Vi fråga hvar och en: hvad
skulle man väl säga om en enväldig regering, om
den på egen hand, vid åsynen af så hopade öfverskott
i skattkammaren, icke använde dem till reduce-1
rande af ett sedan mansåldrar erkändt tryckande
skattsystem, utan i stället utströdde och bort-
skänkte alltsammans till höger och venster, tili
vissa serskilda orts- eller korporationsintressen?
Man skulle otvifvelaktigt i högsta grad fördöma
denna regering. Men eger då representationen
i sjelfva verket en större rättighet än styrelsen
att misshusbålla med allmänna medel, derföre att
hon bär namnet af folkets fullmäktig, och har
makten till anslags beviljande i händerna? Nej,
svarar det sunda förnuftet, som finner slöseriet
eller lättsimnigbeten lika vådliga, antingar de
varsnas hos en eiler många, och vådliga i sam-
ma mån, som ingen ansvarighet derför kan ut-
kräfvas; nej, svarar den moraliska känslan, som
bjuder ett samvetsgrannt handhafvande af ett
erhållet förtroende; nej, svara våra grundlagar,
som, när de uppställt och föreskrifvit kontroller!
och ansvarighet för den publika penningeförvalt-
ningen, dermed icke kunde hafva annat syftemål,.
är ett noggrannt vårdande så väl af ständer som:
regering äfven om den skattdragande arbetarens.
ritt och intressen. i
Men det är, säger man kanhända, ingen miss-
hushållning. Kommunikationsanstalters befräm-!
jande, kanalgräfningar och anläggningar, som på
ett eller annat sätt beforda trafikens Niflighet,;
hafva i alla tider varit ansedda såsom det verk-
sammaste medlet att befordra ettlands välstånd,
på samma gång, som stora penningesummors ut-
spridande öfver vissa landsorter, sätter statsbju-
let uti en friskare gång derstädes. Vi skänka;
ailt möjligt värde åt denna sats; vi tro till och
med knappast, att rörelseelementet i denna rikt-
ning kan hafva lifligare, ja mera enthusiastiska an-
hängare, än vi äro. Vi gå äfven fullkomligt in
derpå, att mellankomsten af statens biträde kan
erfordras och bör lemnas, vid alla de tillfällen,
der befordrandet af någon vigtig kommunika-
tionsanstalt öfverskrider den enskilda förmågan
för ögonblicket, men fördelarna äro så ögonsken-
liga, att de visa sig kunna betäcka kostnaden
inom en bestämd och beräknelig tidrymd. Kunde
man således säga och bevisa, att alla de nu ifrå-
gavarande projekterna vore af denna egenskap,
då funnes visserligen intet att invända emot bi-
träden dertill ifrån statens sida; men de behöfde
då icke bestå af presenter, utan endast af lån
mm mm mm mm MM mc m m ku MM m om MM Arv ja om få mr Ks MA