samt de handlande d:aga mången skilling i kas
san, om de blott genom ett insinuantare för
säljningssätt gjorde sig sjelfva kända. — Våi
mening är härvid inga!unda att yrka en sådar
handels inträngande i husen; vi äro dertill allt.
för stora vänner af husfridens helgd och tref
nad. Men i staden kan det ute på gatorna e
serdeles förarga någon, om en gosse eller flicka
eller någon åldring i all fredlighet, och utan att
störa den passerande allmänheten med någor
eflerhängsenhet, endast för hans ögon presente-
rar sin lilla butik, den han sjelf bär omkring
och som innehåller ett enda, eller högst några
få slags varor. En sådan ambulatorisk hande
kan sturdom på en dag sälja ganska mycket som
annars alls icke blefve såldt, då det särskildt skal
efterfrågas och föranleder således en omsättning
som eljest icke ägde rum. Den vigtigaste kon-
siderationen är dock, att det finnes en mängd
producenter, som icke hafva råd att hålla sig
bod, och som ej kunna producera så i stort, at!
handlande vilja göra affärer med dem, åtminsto-
ne icke utan att taga hela profiten. För hela
den så kallade lilla industrien utgör detta slags
handel i andra länder ett vigtigt medel för er
betydlig del af den stora massans existens, hvar-
före den ock äger rum i hufvudstäderna i de
mest absoluta stater. Endast här har man ansett
maktspråket kunna sträcka sig så långt, att med
ett penndrag kunna förbjuda det.
På landet vilje vi ej tillstyrka någon gårdfa-
rihandel, men deremot frihet för en hvar, att på
något uppgifvit ställe hålla sina varor allmän-
heten tillbanda. Följden skulle icke dröja att
visa sig i det lättade tillfället för den ordentli-
se att vinna sin utkomst derpå, om vägen är
honom stängd i något annat. Det orimliga ord-
språket: aatt verlden är trång, är föranledt en-
dast af detta förbud, att söka sin utkomst på
hvilken ärlig sysselsättning man finner för sig
lämpligast eller tillgängligast.
Näringsfrihet är en rättighet, som är icke
mindre naturlig och ursprunglig. När jag af
försynen fått förmågan, huru kan någon då för:
bjuda mig dess ärliga begagnande. När jag af
erfarenhet blifvit ledd till beräkning af ett före-
tag, som skulle ge mig vinst, och då i syssel-
sättningen intet ondt ligger, så är det utan tvif-
vel ett våldsamt ingrepp i min rätt att förbju-
da mig verkställigheten af hvad jag fullt begri-
per och kan utföra. Tryckande känner man i-
synnerhet på landet den inskränkta verknings-
kretsen för de menskliga krafterna. Jordbruket,
som, enligt hvad vi i en föregående artikel vi-
sat, så väl behöfde handtverkens och fabriker-
nas närmande, för att derigenom åtkomma mäk-
tiga häfstänger för sitt upphjelpande ur dyn,
är nästan den enda sysselsättning, som man der-
städes högvisligen tillåtit. Jag må ega huru sto-
ra anlag som beldst eller hafva gjort hvilken
upptäckt som heldst, allt måste gå förloradt, ty
det tillåtes mig ej der att göra annat än odla
säd och beta boskap. (Attskräddare, skomakare
och mjölnare, ehuru äfven de med restriktioner,
der tillåtits finnas, är endast en eftergift för en
oafvislig nödvändighet, ty menniskan kan ej gå
naken eiler äta säden omald.) När åkerbruket
sålunda blir stationärt i sin utveckling, så blifva
menniskorna snart för många för detsamma. Då
blir averiden trång, och trång blir hon ock för
den, som ej älskar åkerbruket, men ej får göra
annat.
Må man besinna, att menniskorna på en viss
jordrymd kunde vara ilubbelt så minga, endast
yrkena voro flera. Ett exempel faller mig i
sinnet. Jag känner en underofficer, som i uRg-
domen i främmande länder hade vunnit någon
färdighet i trädskärning, men hvilken konst al-
drig kommit bonom till någon nytta. Han var
fattig och hade många döttrar. Jordtorfvan föd-
de dem ej. En resande, som kom in i hans
hus, fick se hans trädsniderier på kloekfodralet
och sade bonom, att han kunde dra nytta af
denna konst, om han skure formar i trä och
dermed tryckte tyger. Vår man lade ordet på
minnet och skaffade sig nödiga upplysningar.
Nu är hela familjen sysselsatt med dylikt tryck,
bärjar sig godt och behöfver ej en gång d
jordtorfva, som förr var dem för knapp. od
likväl har ingen kattunstryckare i verlden af
denna handtering lidit intrång i sin rörelse för
et runstyckes värde; orten var så aflägsen, att
qvinnornpa der visst aldrig skulle skickat sina
halsdukar och förkläden till staden att tryckas.
Det var ett okändt behof, Men som nu är hem-
mastadt derstädes, man briljerar rikligen med
fanjunkardöttrarnas blommor och fasoneringar,
och sannerligen ser icke mången bondtärna rätt
prydlig ut i sina nya färge:! Nu frågas, om det
varit räll att hindra denna familj i dess före-
bafvande, och med detsamma skaffa verlden ett
antal fattiga samt beröfvat Jandets qvinnor den
oskyldiga prydnaden, som i sin mon bidrager
att öka trefnaden. — Här ser man ett sätt att
hindra pauperismen, hvaremot Biskop Agardhs
förslag om allmänna arbeten bleknar till ett mån-
sken i jemförelse med solens gyllne och sprit-
tande strålar. Å ena sidan ett slags korrek-
tionsanstallt, utsträckt efter långa kanalliner,
der de fattiga skulle drifvas till och ifrån arbe-
tet och bevakas med hajonetter, och för hvilken
herrlighet folket dessutom skulle anvisa millio-
ner åt regeringen, innan han för sig sjelf, långt
mindre för andra, gjort klart, alt ett sådant fö-
retar ckulle bära Sig Cller hl; af nufta a