Sö oo oa SD 4 ooo oo EE 20 PT, AVN Aa
som han ej förtjenar.
Denna uppmaning hade en förunderlig och l,
till en del rätt rolig verkan, i det att trennel
af Ståndets ledamöter, hvilka under Riksda-
gens lopp förut småningom visat sig hafva öf-
vergått på den ministeriella sidan, nemligen !.
Hr Wallander från Wadstena; Hr Moberg från .
Westervik och Hr Rydin från Borås,
tycktes taga affär derpå. — Hr Wallander an-;
mälde nu, att han voterat med Talmannen;
trodde för öfrigt, att utgången blifvit densam-;
ma, om proposition blifvit gjord; ogillade alla
obehagliga tvister som denna m. m. — Hr Mo-!
berg hade voterat ja, med Talmannen och det
med full öfvertygelse. — Hr Rydin likaså, men
protesterade emot, att Ståndet ifrån en lagstif-!
tande församling skulle förvandlas till en bigt-;
stol; all jesuitism och dervid följande begrepp,
att ändamålet helgar medlen, vore afskydd afl
den reflekterande och redbara delen af landetsj
inbyggare. Han erkände således ej uppmanin-
gen. — Hr Westman (Borgmästaren i Hernö-!
sand) tillkännagaf, att han var den andre leda-
moten, som i förra plenum ropat bravo åt Tal-
mannen; men deremot kunde han aldrig kom-
ma att ropa bravo åt Hr Petre.
Hr Limnelius yttrade sig starkt och pathe-
tiskt mot Hr Petre. Det vore ej första gången
som sådant passerat. Man talade om att und-
vika partier, men troligen vore Hr Petre sjelf
en partichef, som ville rå öfver allt, och när
det ej lyekas, då skriker man. Allting skall gå
med påck. Så borde det likväl icke vara, utan
man borde visa aktning och höflighet mot Tal-
mannen, samt bete sig här, såsom i en domstol,
och nöjas åt utslaget, om man ock varit af
skiljaktig tanka. För öfrigt försäkrade Hr Lim-
nelius på sin heder och ära, att han i förra
plenum icke hade hört några bravorop.
Hr Schartau fann, lika med Hr Ekholm, gan-
ska naturligt, att den, som ropat bravo åt en
sak, äfven ville försvara densamma, men han
kunde ej låta passera obemärkt, att majoriteten
med bestämdt förbiseende af 350 R. O., gillat
Talmannens vägran. Denna tillerkänner hvarje
Stånds-ledamot, att fritt utlåta sig om laglighe-
ten af allt hvad inom Ståndet sig tilldrager, och
detta måtte äfven innefatta rättigheten att yttra
sig om lagligheten af hvad Talmannen gör. När
nu i grundlagen icke finnes en enda bokstaf der-
om, huru det skall förhållas vid inbjudningar,
huru vill man då med öppen panna säga och
försvara, att ifrågavarande inbjudning varit stri-
dande mot grundlagen.
Hr Lagergren protesterade mot den siste Ta-l!
larens method att utpeka honom med benäm-
ningen bravoropare, i stället att nämna hans
namn eller egenskap af representant, och för-
klarade, att om det skedde vidare, kunde han ej
lemna det obeifradt.
Hr Wedberg anmälde, att han hade röstat e-
mot Talmannens vägran, men ville deijemte
medgifva, att Talmannen ingalunda förtäckt till-
kännagaf sin önskan, att hans vägran måtte
komma till KonstitutionsUtskottets ompröfvan-!
de. Häruti instämde Hrr Geijer, Hjort, Wallen, i
Ekström och Pettersson.
Herr HBelsingius önskade, att protokollet öfver
Borgareståndets förra beslut måtte så snart som,
möjligt justeras, för att vinna full reda i saken;
och Hr Helleday yrkade, att man måtte gå till
ordningen för dagen. i
Diskussionen slutades dermed, att Talmannen!
åberopade ännu en gång, att han vore lugn in-
för sitt samvete och icke frågade efter andras
omdöme öfver sitt handlingssätt. cJag har, sade
han, aaldrig i hela min lefnad sökt någon gunst,
minst popularitetens. Att hans motiverade !
vägran varit förberedd, var en sanning; men det
kom deraf att han alltid ansåg för en pligt att!
förbereda sig, och dertill hade nu varit god tid, då
saken legat 44 dagar på Ståndets bord. Han ha-;
de sjelf gjort frågan till öfverläggningsämne i
Talmanskonferensen, men nekade helt och hål-:
let, att han gillat Exc. De Gåeers der framställda
opinion. Han hade tvertom yttrat, att han väl
önskat kunna hysa samma tanka som H. Exc.
men icke kunnat finna sig af hans skäl öfverty-
gad. Slutligen vädjade han till Ståndet, om han
afskurit någons yttrande rätt, eller endast hem-
ställt, att frågan måste hänskjutas till Konst.
Utsk. Vid det sista anmärkte dock Hr Valley
att han aldrig blifvit uppropad, ehuru han an-
mält sig; men denna anmärkningen lemnades 0-
besvarad af Talmannen, som endast sade, att han
frågat, huruvida Ståndet vore färdigt skrida till
votering.
Hr Schartawv anmälde en anledning till an-
märkning mot Statsrådet, som remitterades till
StatsUtskottet.
Det märkligaste i detta plenum var för öfrigt
ett anförande af Hr Geijer om nedsättning ibe-
skattningen, hvartill vi skola återkomma. I
— Af de fem omnämnda petitionerne angå-
ende Svea Kanal hafva fyra blifvit från Rege-
mA RR 211 Oc cs FY, 0 AR . mm oe oo art