Sö oo oa SD 4 ooo oo EE 20 PT, AVN Aa som han ej förtjenar. Denna uppmaning hade en förunderlig och l, till en del rätt rolig verkan, i det att trennel af Ståndets ledamöter, hvilka under Riksdagens lopp förut småningom visat sig hafva öfvergått på den ministeriella sidan, nemligen !. Hr Wallander från Wadstena; Hr Moberg från . Westervik och Hr Rydin från Borås, tycktes taga affär derpå. — Hr Wallander an-; mälde nu, att han voterat med Talmannen; trodde för öfrigt, att utgången blifvit densam-; ma, om proposition blifvit gjord; ogillade alla obehagliga tvister som denna m. m. — Hr Mo-! berg hade voterat ja, med Talmannen och det med full öfvertygelse. — Hr Rydin likaså, men protesterade emot, att Ståndet ifrån en lagstif-! tande församling skulle förvandlas till en bigt-; stol; all jesuitism och dervid följande begrepp, att ändamålet helgar medlen, vore afskydd afl den reflekterande och redbara delen af landetsj inbyggare. Han erkände således ej uppmaningen. — Hr Westman (Borgmästaren i Hernö-! sand) tillkännagaf, att han var den andre ledamoten, som i förra plenum ropat bravo åt Talmannen; men deremot kunde han aldrig komma att ropa bravo åt Hr Petre. Hr Limnelius yttrade sig starkt och pathetiskt mot Hr Petre. Det vore ej första gången som sådant passerat. Man talade om att undvika partier, men troligen vore Hr Petre sjelf en partichef, som ville rå öfver allt, och när det ej lyekas, då skriker man. Allting skall gå med påck. Så borde det likväl icke vara, utan man borde visa aktning och höflighet mot Talmannen, samt bete sig här, såsom i en domstol, och nöjas åt utslaget, om man ock varit af skiljaktig tanka. För öfrigt försäkrade Hr Limnelius på sin heder och ära, att han i förra plenum icke hade hört några bravorop. Hr Schartau fann, lika med Hr Ekholm, ganska naturligt, att den, som ropat bravo åt en sak, äfven ville försvara densamma, men han kunde ej låta passera obemärkt, att majoriteten med bestämdt förbiseende af 350 R. O., gillat Talmannens vägran. Denna tillerkänner hvarje Stånds-ledamot, att fritt utlåta sig om lagligheten af allt hvad inom Ståndet sig tilldrager, och detta måtte äfven innefatta rättigheten att yttra sig om lagligheten af hvad Talmannen gör. När nu i grundlagen icke finnes en enda bokstaf derom, huru det skall förhållas vid inbjudningar, huru vill man då med öppen panna säga och försvara, att ifrågavarande inbjudning varit stridande mot grundlagen. Hr Lagergren protesterade mot den siste Ta-l! larens method att utpeka honom med benämningen bravoropare, i stället att nämna hans namn eller egenskap af representant, och förklarade, att om det skedde vidare, kunde han ej lemna det obeifradt. Hr Wedberg anmälde, att han hade röstat emot Talmannens vägran, men ville deijemte medgifva, att Talmannen ingalunda förtäckt tillkännagaf sin önskan, att hans vägran måtte komma till KonstitutionsUtskottets ompröfvan-! de. Häruti instämde Hrr Geijer, Hjort, Wallen, i Ekström och Pettersson. Herr HBelsingius önskade, att protokollet öfver Borgareståndets förra beslut måtte så snart som, möjligt justeras, för att vinna full reda i saken; och Hr Helleday yrkade, att man måtte gå till ordningen för dagen. i Diskussionen slutades dermed, att Talmannen! åberopade ännu en gång, att han vore lugn inför sitt samvete och icke frågade efter andras omdöme öfver sitt handlingssätt. cJag har, sade han, aaldrig i hela min lefnad sökt någon gunst, minst popularitetens. Att hans motiverade ! vägran varit förberedd, var en sanning; men det kom deraf att han alltid ansåg för en pligt att! förbereda sig, och dertill hade nu varit god tid, då saken legat 44 dagar på Ståndets bord. Han ha-; de sjelf gjort frågan till öfverläggningsämne i Talmanskonferensen, men nekade helt och hål-: let, att han gillat Exc. De Gåeers der framställda opinion. Han hade tvertom yttrat, att han väl önskat kunna hysa samma tanka som H. Exc. men icke kunnat finna sig af hans skäl öfvertygad. Slutligen vädjade han till Ståndet, om han afskurit någons yttrande rätt, eller endast hemställt, att frågan måste hänskjutas till Konst. Utsk. Vid det sista anmärkte dock Hr Valley att han aldrig blifvit uppropad, ehuru han anmält sig; men denna anmärkningen lemnades 0besvarad af Talmannen, som endast sade, att han frågat, huruvida Ståndet vore färdigt skrida till votering. Hr Schartawv anmälde en anledning till anmärkning mot Statsrådet, som remitterades till StatsUtskottet. Det märkligaste i detta plenum var för öfrigt ett anförande af Hr Geijer om nedsättning ibeskattningen, hvartill vi skola återkomma. I — Af de fem omnämnda petitionerne angående Svea Kanal hafva fyra blifvit från RegemA RR 211 Oc cs FY, 0 AR . mm oe oo art