TIRE CHC SJCUSLJfaDUC HITlliSvra:ne Uillva till allsvett ställde för sin oredlighet och sitt förbiseende deraf, att ingen regeringsåtgärd får strida emot grundlagen; : men folket är lika fritt från gäldem, som en fader: för omyndig sons; om det vill betala den, beror på: fri vilja. — — — — Sådan har jag uppfattat bety-; delsen af 76 Reg. Form.; så sanningen och än-: damålet med densamma. Vore den annorlunda; i åtoge vi oss 1809, att med våra medstånd dela bör.dorna af vissa skatter endast derför, att de skulle samfäldt, på det sätt man nu begär, användas, så! beklagar jag det. Talaren adresserade sig nu till Ståndet med en varm uppmaning, att i denna sak ömt antaga sig folkets bästa. Jag beder eder besinna, Mine Herrar,, sade han bland annat, vatt likasom en Åtheniensisk prestinna påstod sig vara prestinna för att välsigna och icke för att förbanna, så äro vi folkets ombud icke för att öka dess bördor och elände, utan för att minska dem och vårda dess rätt. Han hoppades, att kölden utanför huset icke inträngt inom detsamma eller till dess ledamöters hjertan. och att man här skulle se besannadt ordspråket: probias laudatur, sed aljet.n Återgående derpå till hufvudfrågan anmärkte han än en gång, att afsigten med 76 och 78 SS. Rezeringsformen, nödvändigt måste varit, att vi skola kunna vara befriade från all annan gäld, än den, hvilken med Rikets Ständers samtycke blifvit gjord, att vi skola få behälla riket ostyckadt, och att nämnde 3. skola afhålla en hvar från att inläta sig uti transaktioner, stridande mot dessa SS, derigenom nemligen att han kan vara öfvertygad, att sådane ej a Riket; Stånder erkännas. Talaren begärde på alla dessa skäl en åtterrem., ej för att skuldens betalande skulle komma i fråga, utan på det StatsUtskottet målte tillstyrka Rikets Ständer att förklara, att de icke kunna erkänna den Kabinetltskassun påbördade skuld för Rikets, då den icke på sätt 76 8 Regeringsformen föreskrifver, blifvit gjord; att Utskottet ville vidblifva sin tillstyrkan, att Rikets Ständer icke måtte bevilja något anslag till afbetalning af denna skuld, samt tillika tillstyrka dem att förklara, det de icke kunna samtycka dertill, att Riket med den under Kabinettskassans namn gjorda gäld belastas, då de ej varit i tillfälle att bedöma till hvad grad :!en uppkommit genom för Riket nödiga och nyttiga utgifter.n Det är i sanning ett beklagligt förhållande, att: Regeringen gjort skulder, hvilka den nödgas begära att folket skall betala, utan att den kan uppgifva för hvilka ändamål de blifvit gjorda; att vi haft så oredliga ministrar, att de rådt sin konung till sådana transaktioner, s6om dem vi känna, enhvar. Men det skulle blifva ett ännu beklagligare, ett bedröfligt, ett hvarje sann fosterlandsvän oroande förhål lande, om Rikets Ständer genom försummandet af sina pligter gåfve folket ännu mera anledning till klagan, handlade så, att dylika företeelser, som den med Kabinettskassan komme att höra till ordningen för dagen, sedan man erfarit, att man intet äfventyrade dervid, om de som skola bevaka fåderneslandets väl blundade för dess förderf och lade öfverseendets hyende under det onda. När man tänker på att vi haft ministrar, hvilka slutat freder, RE 4 ( c VA 0 j 4 I E TE LA -— d -m Mm kb sådana som den i Fredrikshamn, som den i Kiel l, utan tullfrihet i Öresund, hvilka, födde som Diogener, lefvat som Lukuller, lemnat den kassa. som stått under deras vård,i sådan ställning som Kabinettskassan och lemnat efter sig millioner, och i minnet dermed sammanställer, jag vill ej säga Oxenstjerna, men Adler Salvius, som deltog uti Westfaliska fredsunderhandlingarna, och under 30-åriga kriget försträckte sitt fädernesland med ansenliga summor, hvarför han fick den belöning, att en otacksam eftertid, som vi väl kunna minnas, frikände staten från betalningsskyldight för dessa på samma gång som för flera andra lagliga och af staten förut erkände fordringar, dessa förra till och med då de öfvergått i arf till efterkommande af Gustaf Adolfs räddare vid Stumwiesenburg; om man, att förbigå alla andra, drager sig till minnes den olycklige fremlingen Görtz, skule man vara färdig att utropa: hvad patriotismen har gått tillbaka! finnes mer ära och tro? Mine herrar! den har icke gått tillbaka; den har blifvit tillbakaställd. Sverige har genomlefvat en tid, som man kunde kalla de brukbares tidehvarf, då ej fosterlandsälskande män behöfdes, då patriotismen var biltog från samhällets höjder, och ära, och tro och karaktersfasthet ett oförlåtligt fel, då makten ville blott bafva kreatur och styrelsen huskarlar; en tid då man skulle gifvit fåderneslardet till spillo, för att på dess ruiner, på dygdens och ärans grusade tempel få uppresa och tillbedja ett beläte, som man kan benämna allt annat utan ära och tro. Så långe någön finnes qvar utaf detta belätes offerprester, af de gamla initierade, som man kallat de menlöses liga, kan fäderneslandet ej hoppas annat än som skett.p Jag har varit mer än mångordig i denna fråga; man må anse min mångordighet för ett fel, det är åtminstone icke något brott, jag har icke kunnat; tala annorlunda, och jag har valt det minsta af. tvenne onda; ty jag anser, om jag utan att vara! beröfvad min tu. ga i detta mål, hade tegat, hade! det varit ett brott. Mången torde vara af den öfvertygelsen, att styrelsens tillkännagifvande om Ka-: binettskassans skuld är en notifikation om ett dödfödt barn, hvilket icke en gång bordt hafva erhällit ett namn i de lefyandes verld; som, liksom det tillkommit, bordt bafva jordats hemligt, i tysthet och att deröfver icke något hade varit att orda. Men, mine herrar! detta foster har tillkommit geoom ett brott och det är om detta jag talat. Härvid vill jag sluta, och blott i sammanhang dermed anmäla: Det är anledning till anmärkning mot Statsrådet, Statsministern och föredraganden för utrikes ärenderne, hvarom remiss begäres till KonstitutionsUtskottet, inför hvilket. anledningarne uppgifvas skola; samt tillika är det anledning till anmärkning emut Statsrådet och föredraganden för civil-departementet, hvarom remiss etc. on as—— toa — — TA MO FIAT wW don 9 Mars.