bevillning för lön eller rörelse till 40 Rdrs be lopp, välja taxeringsmän; att dessa taxera hva och en för året, och att sedan denna taxering i händelse den öfverklagas, blifvit fastställd ge aom kompromiss, hvartill taxeringsmännen välj lika många som den klagande, så är sedermer intet hinder för sockenstämma, om den ock bi vistades af blott 2 personer, att besluta ett bi drags, uttagande af församlingen. Beslutet ka naturligtvis öfverklagas hos Konungens Befall ningshafvande och vidare hos Konungen, me! för en enskild person lärer väl en sådan kla gan i de flesta fall medföra större kostnad oc! besvär än pålagans utgifvande, cch att inom 2 dagar, då besvären böra vara hos Konungen Befallningshafvande ingifna, erhålla socknemän nens medverkan, hvartill måhända ny stämm: behöfves, torde sällan låta sig göra. Dessuton hafva ju Konungen och hans Befaliningshafvan de i dessa mål ingen lag att följa, och hvac maximerna angår, så synas dessa antaga, att be skattning är det första och förnämsta en rege ring här i verlden bör befordra. När en skat sålunda är genom ett sockensltämmobeslut på lagd, så gäller den utan inskränkning till tiden och författningen säger icke, om den kan häfva: af någon annan än Konungen. Säkert är en dast, att om en sockenstämmo-pluralitet verkligen besluter dess afskaffande, så kan detta be slut öfverklagas, och det står då till Konungen: skön att ordonnera skattens fortfarande och tvinga majoriteten att underkasta sig minoriteten Deremot och om Kongl. Maj:t, på sätt ett off eiellt dokument nyligen uttryckte sig, skulle med obehag anse, att äfven de mindre bemedlade få deltaga i bidragen, så har han ingen utväg att visa dem sin ömhet, ty taxeringen är icke underkastad högre auktoritets pröfning. Om ej allmänna omdömet känner någon betänklighet vid denna stora afvikelse från fordna bruk, vid detta förslag att nedsätta en beskattnings-kommitte i hvarje sockenkyrka, så gifves ej heller någon öfvertygande bevisning deremot; ty alltsammans beror derpå, om man anser menigheterna i allmänhet skickade, att under de nu uppgifna formerna förvara sig mot all öfverrumpling af vältalighet, hot, list och auktoriteternas eller mäktiga enskilda personers inflytande, eller mot de sednares, efter Utskottens förslag, öfvervägande rästrätt, hvarigenom de kunna tvinga socknen att utgöra alla de skatter, dem de finna för sig förmånliga, och förbjuda alla andra nödiga utgifter. Ar man åter ej rätt säker derpå, så är bäst att låta beskattningsrätten hädanefter, som hittills, tillhöra Rikets Ständer allena. Vår tanka är, att Ständerna fortfarande böra bestämma både de ändamål eller serskildta fall, för hvilka sockenstämmorna må besluta afgifter, utan äfven, så nära som möjligt är, grunden, hvarefter dessa afgifter må fördelas. Ieke få anmärkningar, utom de nu anförda, hafva blifvit gjorda emot ifrågavarande förslag, såsom deremet: att pastor eller annan prestman ovilkorligen måste vara ordförande vid socknestämma, äfven om han funne en lekman dertill mer passande; att den hittills gällande seden, att hålla trenne ordinarie sockenstämmor om iret och det vid bestämd tid, blifvit lemnad utan uppmärksamhet ; att sockenstämma kan af ordföranden, utan församlingens begifvande, utsättas till söcknedag, samt att personer, som underkastas taxering, icke ega deltaga i valet till taxeringsmän; men isynnerhet deremot: att intet afseende blifvit gjordt på de svårigheter, som någon gång kunna hindra de aflägsnare boende, att infinna sig vid en utlyst sockenstämma; att alla ärender, utan åtskilnad, skola afgöras med enkel pluralitet; att beslut kan fattas i hvad mål som heldst, om ock blott två personer i stämman deltagit; att ingen fribet blifvit församlingen lemnad att lämpa sig efter lokala förhållanden, i de fall, då det föreslagna reglementet skulle föranleda orättvisa eller betydliga svårigheter, samt att alla ärender, utan åtskilnad, blifvit dragne under de administrativa myndigheterna och förmånerna af en laga rättegång vid landets allmänna domstolar menigheterna betagen. —AL — Statstidningen meddelar den underrättel