— man har gifvit: honom namnet Fidele, af andra sammandraget till File, — hvarken hör eller ser hvad som föregår kring honom, och det har ämnu aldrig hvarken med lock eller trug lekats få horem från sin trogna post bland maskrosorna ech nässlorna ander grafhällen; om vintern, såsom nu, gräfver han sig ner genom drifvorna och uthärdar tåligt äfven den bittraste köld. Man påstår, att ban sålunsa nu tillbragt vid denna graf icke mindre än femton år; det skall nemligen ha varit år 1223 man först bemärkt förhållandet, ehuru man ieke genast dervid fästade någon större uppmärksamhet, hvaraf också händt att man ieke sedan, efter flera års förlopp; med någon visshet kunnat utforska hvem det trogna djurets egare varit; som på detta ställe blifvit begrafven. Grafven har från 48235 utan tvifvel öppnats för flere än ett offer; men man vill minnas, att vid den tiden och ungefär på denna punkt af kyrkogården det egt rum en jordfästning, som ådragit sig en ovanligare uppmärksamhet; den döde hade burits till grafven af sjömän, och lärer förmodligen varit en skeppskapten, måhända någon härstädes afliden utländsk sjöfarande. Hunden är af. en hos oss alldeles ovanlig race, något som bland annat synes tala för sannolikheten af sistnämnda förmodan. Hans fysionomi är serdeles markerad. Man skulle nästan säga att det ligger något menskligt deri, och de stora ögonen under sina högt utbyggda valkar ega ett uttryck af melankoli och känsla, som för ett ögunblick skulle kunna förleda en att tro på själavandring. Vore här en Pythagoras anhängare, skulle han göra en ganska romantisk novell om det ovanliga djuret, hurusom det t. ex. vore en i främmande land efterlemnad älskarinna, som tynat bort af sorg, under. det hennes trolofvade ströfvade hafven omkring, eller aflidit vid underrättelsen om hans död i en annan ända af verlden, och sedan dess går igen i en hunds skepnad för att vaka vid den älskades graf, eller er olycklig, som i den härstädes aflidne förlorat sin enda välgörare, eller något tredje, fjerde, hvad vet jag? Under de första åren var djuret vandt, att dagligen för några ögonblick aflägsna sig ifrån grafven, för att i slagtarhuset hemta en knapp föda, som någon af drängarne derstädes var nog barmbertig att hålla det tillhanda. Sedermera lär ett fruntimmer i granskapet af kyrkan tagit sig om den arma hunden med synnerligt intresse; hos henne erhåller han nu sin dagliga spis, och vårdarinnan skall till och med gått ända derhän i omtanka för honom; att hon låtit för hans räkning vid grafven utlägga gamla mattor och täcken att bvila på i den kallare årstiden, i stället för på bara marken, men hvilka persedlar alltid snart äter blifvit af okynniga bortstulna. En af våra utmärktare dilettanter med penseln och krajongen, Frih. Bennet, har nyligen företagit sig att göra ett porträtt af den sällsamma hunden, hvilket äfven varit att beskåda på konstföreningens sista enskilda exposition, och en härefter utförd ganska vacker lithografi har i dessa dagar från Spong Cardons välkända offcin utgått i bokhandeln.n