Hr Wedberg. Om i rätt tid tillförlitliga upplysningar blifvit Ständerna meddelade om förbållandet, skulle Talaren måhända gifvit efter för regeringens anspråk; men då de nu först på tolfte månaden liksom blifvit framtvingade, vore han icke för så stor: medgörlighe:, utan biföll betänkandet. (Forts. följer.) ; STOCKHOLM den 24 Februari. — Till Riksstånden hafva i dag ankommit: tvenne märkliga propositioner från Regeringen :: 4:o Kongl. Maj:ts skrifvelse, deri Kongl. Maj:t förklarar sig hafva för afsigt att bifalla Rikets Ständers skrifvelse, i fråga om mötespassevolansens upphörande, så snart Kongl. Maj:t fått inhemta, att Rikets Ständer anvisat den såsom vederlag för mötespassevolansen rätteligen erforder-! liga summa, 186,669 Rdr Bko årligen; dock har Kongl. Maj:t förordnat, att uppbörden af 1841 års mötespassevolans-afgift skall tills vidare inställas. 2:o En proposition om följande tillägg i 87 Regeringstormen, som handlar om stiftande:! af Civil och Kriminalsamt Kyrkolag: Kan Konungen icke förr, än Riksens Ständer åtskiljas, fatta och meddela sitt beslut, vare han oför-: hindrad att före nästföljande riksdags öppnande förslaget ordagrannt bifalla och allmän kungörelse derom utfärda. Sker det ej, anses förslaget. hafva förfallit, och Konungen underrätte då Ri-. kets Ständer, vid deras nästa sammankomst, om! de skäl, sem hindrat förslagets antagande.n — StatsUtskottet har i går förehaft de båda Kongl. skrifvelserna rörande anslag åt Statskontoret och Kongl. Theatern och, utan någon remiss till afdelningen, beslutit båda frågornas afstyrkande jemte en anmälan till KonstitutionsUtskottet till den åtgärd, de kunna anses föranleda. —-— Det beråitlas, att H. M. Konungen ämnar skänka bagarecmbeiet i Leipzig en ny fana, i stället för den, hvilken Gustaf II Adolf, med anledning af någon bagareembetets visade välvilja omkring tiden af slaget vid Breitenfeld, bemälde embete förärat. Anledni: gen till den tilltänkta presenten skall vara den, alt bagareembetet i en skrifvelse till H. M. Konungen beklagat sig, att den gamla fanan skall vara nära nog utnött; hvarföre embetet äfven öfversändt ritning till en ny. sees esae———————ae REVY AF TIDNINGARNA. ! Uu Dagligt Allehanda för i dag läses en insänd artikel under rubriken: Svea kanal och jernhandteringen, som, emedan den kallas första artikeln, förmodligen är blott början till en serie af dylika, ämnade att utveckla fördelarna och nödvändigheten af statsanslag till nämnde kanalprojekts fullbordande. Utizdenna första artikel ådagalägges behofvet af en större tillgång på malm och kol för de Wermländska bruken, medelst lättade transporter deraf ifrån orter, hvarest dessa förnödenheter i större mängd förefinnas, äfvensom nyttan utaf en lättad forsellön för de färdiga tackjernsoch stångjerns-tillverkningarna. Man måste i allo medgifva författaren rätt i hvad han härutinnan anför, och den föreslagna kanalen vore visserligen af den alldrahögsta fördel för bruksegarne i de vestra orterna, då de stora malmfälten i Nora bergslag och många nu mindre anlitade skogstrakter skulle derigenom öppnas för en större del af den Wermländska jernhandteringen. Mea det måste tillika ihågkommas, att frågan är om en skänk från statens sida af ett par millioner; och utan att göra sig skyldig till något gnideri, bör representanten otvifvelaktigt besvara tvenne frågor: först och främst, huruvida, i händelse företaget blir af så stor fördel för den enskilda industrien, som man beräknar, denna äfven må mäkta att antingen på egen hand eller med ett lånebiträde åstadkomma detsamma. TI fall denna fråga besvaras med nej, så kommer dernäst att öfvervägas, huruvida den ökade vinsten för enskilda, af den nya farledens öppnande, tillika innebär en så stor allmän fördel, att denna svarar emot den årliga utgift och beskaitning på landet, som ligger i räntan på det från staten äskade kapitaltillskottet, eller om icke det hela skulle vinna mera genom de motsvarande millionernas disponerande i låneväg till sådana företag, som gåfvo tillbaka full ränta, eller genom en minskning i beskattningen, svarande mot denna summa. Vi vilje härmed icke hafva bestämdt hvarken tilleller afstyrkt saken, med hvars detåljer vi ännu ej äro tillräckligt bekanta, för att deröfver kunna göra: någon kalkyl; men vi anmärke blott, att detta är den euda utgångspunkten för dess bedömande, emedan den rätta statshushållningspricipen alltid blir att lägga ned penningar der, hvarest de gilva den största afkastningen, hvarjemte staten bör se derpå, att det hela ej uppoffras för myc; ket för att gynna vissa orter eller klasser. I NÅGRA BIDRAG TILL SANNINGENS UTRÖNANDE I VISSA STRIDSFRÅGOR RÖRANDE TULLSYSTEMET. Läsaren torde, erinra sig af hvad flere gånger: