bans mördare var en af hans bästa. vänner. Hans
skaldesinne hade under en längre lifstid troligem re-
nats, ty peetiska anlag få ej bestridas honom. Det
är en olycka för de Ryska skalderne, att de äro:
hemma i palatser och med missaktning se ned på
folklifvet i stäliet att vandra midt ibland det, och
sålunda kunna göra sig förtroliga med dess seder
ech begrepp.n
— —ttt—
LANDTHUSHÅLLNING:
Om linets odling och beredning i Flandern.
iSlut från AF 40.)
Riga linfrö har ett uteslutande företräde fram-
för andra linfrö-slag, och användes alltid till det
fna dinet: det bör vara färskt, tungt, groft, glän-
sande, halt och af en mörk färg. Detta frö gif-
ver tvenne goda skördar; vid den tredje förlo-
rar det mycket af sina egenskaper, och bör så-
ledes förnyas hvart tredje år. För att så en li-
ka stor jordrymd med groft lin, fordras nästan
dubbelt så mycket frö; likväl är man i sednare
fallet ej så nogräknad i valet. Härtill användes
med fördel det Zeländska fröet, emedan man vid
denna sednare odling nästan lika mycket afser
fröets, som tågornas produktion.
Om man jemte linet äfven vill så klöfver-
eller morotsfrö, tages för hvart tunnland 10 sk.
af det förra, och 2 4-2 sk. af det sednare, hvar-
efter fältet öfverfares med en vals (trumstock)
dragen af tvenne personer. Andra bruka ett
tyngre redskap. Det är nyttigt att jorden väl
sammanpaekas, emedan den då bätte bibehåller
sin must, och fröna gro hastigare och Jättare.
Det gifves doek landtmän som icke trumla jor-
den, osh: hvilka såsom skäl dertill anföra att
denna operation ej är fördelaktig för någon an-
nan jordmån, än den som är lätt och föga ler-
blandad. Enligt dessas tanka, gynnar jordens
sammanpackning ogräsets åter uppgroende och
insekternas frätning, hvilka förstöra linet, då det
i sin vext hindras af kyla, torka eller andra års-
tidens omvexlingar.
I anseende till det i Flandern varande bru-
ket, att jemte linet så klöfver och morötter,
medför likväl detta ofta ledsamheter under ett
regnigt år: klöfvern drifver då för starkt, intar
en plats som enkom tillhör linet, och nöter dess
rötter. Till förekommande häraf, bör klöfvern
sås 8 till 44 dagar sednare än linet, så att detta
må få tid att taga öfvervigten: linet är då ej
mera blottstäldt, och ingen vidare olägenhet
förosakas genom denna, i sjelf förmånliga metod
att. dubbelt beså jordeu. Morötter åter kunna u-
tan skada genast sås med linfröet; rensningen
är tillräcklig att betäcka det sednare utsädet.
Det är. af vigt att iakttaga fröets rätta så-
ninstid: om det regnar, blir jorden klibbig och
hänger fast vid harfven: är temperaturen be-
ständigt torr, gro torra frön, ej så hastigt och
uppskjuta ojemt.
När den jord, som bestämmes till Jinodling, är för
mycket fuktig, är bäst att, efter behof, dela den
i stycken af 40 till 20 fots hredd: de små gro-
parne som åtskilja dessa jordstycken, böra vara
lutande, af 8 till 40 tums djup, och lika bredd.
Flera odlare hafva funnit det förmånligt att
med hel ljung tunnt öfverströ det besådda linfäl-
tet. Detta försigtighetsmått hindrar jorden att
nedslås af regn, och stöder linet under dess upp-
vext: linet uppskjuter mellan ljungens grenar,
som uppehåller det, och gifver en betydlig styr-
ka mot blåst och regn, som eljest skulle kunna
Redslå densamma.
När linet uppkommit, bör man hafva största
uppmärksamhet på att bortlaga ogräset, som på
en väl beredd jord alltid vexer ymnigt. Denna
rensning sker alltid med händerna, och förnyas,
om så behöfves, tills linet nått ett qvarters höjd,
då det ej vidare har något att befara af ogräset,
men endast fordrar skydd emot storm och regn.
Ljungen, som under första uppvexten bevarat
hnet, är numera otillräckligt. — Det fina linet
fordrar en operation mera, det vill säga, att
det bör risas, hvilket består deruti, att spetsiga
käppar af 4 4-2 fots längd och ett tums diame-
ter, nedstickas i jorden till ett afstånd af 3 till
4 fot ifrån hvarandra: vid dessa fästes med vid-
jor på 4-2 alns höjd, från den ena käppen till
den andra, stora trädruskor, på hvilka alla smär-
re grenar böra qvarlemnas, så att de utgöra ett
slags galler, genom hvilket lmet uppskjuter, och
hvarigenom det befinner sig understödt mot
stormar och regn. Denna operation fordrar lik-
väl mycken varsamhet, så att linet ej trasslas
eller nedtrampas. Väl vårdadt höjer sig ett dy-
likt risadt lin ofta från 2 4-2 till 5 fot. An-
vändandet af käppar och ruskor är ej allmänt
bruligt, men kostnaden är ringa emot den för-
last hvarföre man är blettställd, då linet är långt
till vexten. Hr PVetillart recommenderar derföre
denna metod ganska mycket. Linet, en gång
kullslagit, har ej mera luft, gulnar och förlorar
en stor del af sina egenskaper. Man har sett på
detta sätt 8 till 40 tunnland lin-åker förderfvad
och nära förstörd, endast i brist af uppmärk-
samhet.
Fn stor linets fiende är snar-rofva (cucenta
minor), hvilken parasitl-vext med särdeles behä-
genhet fäster sig vid linet, om man ej har den
nogaste omsorg att väl utrota den, så snart den
visar sig: den utbreder sig mycket hastigt, och!
förderfvar allt hvad den omfattar,
När linet är nära fullvext, framskjuta dess
vackra bla blommor:) detta af vinden lätt vaggade
azur-fält gläder odlaren, och bådar konom rik-
dom och öfverflöd; hans skörd är försäkrad, och!