Och IHallst utlands nål INSCn nNogtct OmMCCer an kaptener, till största delen okunniga, råa och föraktliga menniskor, men som måste underhålla en sträng och blind lydnad. Bättre och skickligare personer gjorde han till sulbatern-officerere och desse smickrade han på deras kapteners bekostnad; men ännu mer drog han till sig underoflicerarne, och emot soldaterna var han sjelfva undseendet. Sålunda böll han, genom fruktan och hopp, hela den väpnade styrkan, och med henne hela landet, fast i sina nät. Författarne meddela äfven en historia om Jesuiternas välde i Paraguay, en stat utan like i verlden. Detta väldes grundtanka bestod deri, att den Indianska befolkningen blef fädernes arbets-machin, men af dem väl kläddes och föddes samt till och med erhöll sina egna små besittningar. Detta system upphöjde landet-till ett visst relativt välstånd, uppfyllde det med små blomstrande byar och vande Indianerne vid arbete och laglydnad. Då Jesuiterne fördrefvos, hvilket så tillgick, att de på en enda natt tillfångatogos och fördes utföre strömmen, förstördes med ett enda slag detia gamla, mödosamt fullbordade, verk, och vi finva missionslandet i den beklagansvärdaste belägenhet, man kan föreställa sig: de små byarne förfallna, blottade på sin befolkning, landet återsjunket i sin fordna vildhet, vägar och stigar försvunna och ogenomträngliga, samt Jesuiternes skatter upplösta till ingenting. : Paraguays rikedom består i Yerbales, de skogar, hvarest thebusken växer. Sådana. skogars uppsökande är ett så mödosamt och äfventyrligt företag, att vanligtvis endast ruinerade spekulanter kunna förmås dertill. Dessa fara strömmen uppföre, ända till Villa Real, lega här 40 till 42 Indianer, som de belasta med yxor, knifvar och. lifsmedel, arbeta. sig med dessa genom träsken till de höga landssträckor, som bebos af Mbayäåoch Guaycuru-Indianer, der Yerba växer, bortjaga tigrar och jaguarer, från en ännu -oskördad Yerbal och börja sedan sitt arbete med theets insamling. Ett allmänt glädjerop tillkännager den sökta fläckens upptäckt, .hvarest den lilla Yerba-busken slingrar sig fram mellan jättehöga orangeträd. Buskens fina stänglar och blad afplockas icke utan svårighet, torkas, malas till pulfver, och theet är färdigt. Hela arbetet räcker, under dagliga faror, nöd och umbäranden, ungefär 6 månader. Om Yerba-samlaren lyckligt återkommer, så har han förtient ungefär 33 IL. Sterling, dem han på 2 månader åter förslöser med spel, grannlåt, dyrbara sadelmunderingar och vapen, som utgöra Gauchos svaga sidor. Nästa år är han lika fattig, som förut, oeh tågar å1ryo som dräng ut till Yerbalen, der träskens giftiga ångor icke sällan döda honom. Jos Gasparo Francia föddes år 4758 och skulle således vid sin död hafva varit 80 år gammal, i fall man får tro flera underrättelser, som säga, att .han afled för tvänne år sedan. (I tidningen Liverpool Times berättas helt nyligen, att han först skulle hafva afiidit d. 4 Sept. 1840, och statens regering uppdragits åt en junta af 3 ledamöter.) Ursprungligen bestämd för kyrkan, studerade han i Cordova de Tucuman, men omfattade här advokatyrket, hvari han i list, skarpsyntbet och oegennytta öfverträffade alla sina kolleger. Så fann honom revolutionen år 4809, och fyra år sednare var han Sennor Excellentissimo, Supremo och Diktator. Förfatiarne meddela oss de ohyggligaste exempel på den hjertats förstening och den oerhörda despotism, hvartill denne fordom: dygdige man sjunkit, sedan han kom till väldet. Nero, Caligula och Ali al Janina voro endast svaga förebilder åt despoten Francia, i fall denna berättelse eljest säger sanning. Vill man öfverskåda hela taflan af detta exempellösa tyranni, så behöfver man endast erinra sig, att hans janitscharer år 4843 hade befallning att skjuta på hvar och en, som endast vågade se ål guvernementshuset, der tyrannen bodde, och att han ej förr upphörde med sitt tigerraseri, än 1 hela Paraguay ordagrannt icke mer fanns någon menniska, som genom förmögenbet, uppfostran eller bildning, höjde sig öfver den råa hopen. Derunder uppnådde statsförfattningen den högSia grad af förvridenhet man möjligen kan föreställa sig. Statschefen utportionerade at hvar och en af sina Quarteleros (lifvakt) bandolter, skor och byxor, och statens afsöndring utbildades till ett ordentligt system. Slutligen ledsnade han vid sina fångars underhåll i de ohyggiga stalsfängelserna och nu började hans afrältningar och blodbad. Första offret var Don Gregor Zelaya, och liksom tigern, sedan han en sång smakat blod, ej mer kafr släcka sin törst lerefter, så följde efter honom Baltas, Chaliber, Yeyros, den fordne presidenten, Caballero, den samle statsskrifvaren i Paraguay, flere officerare och slutligen hela Bonplands koloni, bestående ef 400 personer. Detaljerna af dessa ogerninsar äro alltför gräsliga att länge uppehålla oss lervid. Vi vilja blott anföra en enda. En ärig, bigott Spanjor af gammalt skrot och korn, !om man vanligtvis kallade Pelado (den flintkallige), hade så uppretats af Francias grymma örfarande mot munkordnarne, att han i ett ovevakadt ögonblick ropade: Fransiskanerne äro äl i dag fördrifne, men hvem :vet, hvilken rdningan att Äå bort kan träffa I marenn un