-anmärkning, som med raltlvisa torde kunna goi ras, är, att Filibert den yngres roll egentligen erfordrar äfven en yngre skådespelare, än Hr Roselli, som redan är närmare fyratiotalet. I alla fall synes det icke utan, att några kabaler äro med i-spelet, för att hindra hans engagerande, ty hans spel var i alla fall mer än oklanderligt, och vi kunne ej instämma med en Referent i Dagligt Allehanda, som rent af tillstyrker Teaterdirektionen, att icke vidare låta honom försöka sig. — Hr Sevelin sågs med samma nöje, som alltid tillförene, och är ännu alltid samma kusin Pastoreau. — Mamsell Högqvist lärer i dag åtta dagar till få sin recett och dervid komma att upptaga Jungfrun af Orleans, i hvilken hon förut visat sig med utmärkt framgång. Huruledes man mot sin vilja kan blifea Sexman, utan att bo i socknen eller der vara skattskrifven. Regeriugen har under den 30 November sistl. år afgjort en sådan fråga, som är nog egen för att förtjena refereras. Resolutionen derom är undertecknad aCarl Johan,, oeh kontrasignerad af Statsrådet S. Grubbe: Förhållandet är i korthet följande: I Bränkyrka församling blef vid soekenstämma d, 29 Maj 1839 till Sexman vald en person, som är husegare, bosatt. och skattskrifven i Stockholms stad, men på arrende innehafver en mindre lägenhet inom nämnde församling, Hr Majoren v. M. Beslutet, oaktadt det angick person, och således enligt 8 9 af Kongl. Förordn. den 26 Februari 4817, angående sockenstämmor och kyrkoråd, borde agenom protokollsutdrag meddelas den, som detsamma angår, samt äfven einnehålla föreskrift om sättet till besvärs anförande;, blef endast tillkännagifvet genom uppläsning från predikstolen i Bränkyrka den 2 påföljde Juni; oeh som det således icke blef den valde bekant, kunde han icke iakttaga den stadgade tiden för besvärs anaoförande, som nämnde förordning stadgar, utan förklarade han, då saken blef honom känd, endast att han, såsom ej för sin person tillhörande församlingen eller derinom boende, icke kunde fullgöra uppdraget. . Kyrkoherden, som egentligen synes af personliga skäl genomdrifvit hela den ovanliga proceduren och genom ett afsteg ifrån lagens föreskrift betagit den valde utvägen, att i behörig tid söka rättelse deri, ingick derefter till Konungens Befallningshafvande med begäran, att den valde skulle vid vite åläggas att förrätta sexmans-tjensten; och den valde förklarade sig deröfver. Om af misstag, eller af förgätenhet utaf stadgandet i 9 af ofvannämnde förordning, då sockenstämmobeslut rörer person, eller, som det af förklaringen synes, egentligen i den öfvertygelsen, att ingen utom en församling boende och skattskrifven person någonsin kan åläggas ett dylikt kommunalbestyr iom densamma, åberopade den valde blott denna författning i allmänhet och 4 isynnerhet, (denna angår endast rösträttigheten i sockenstämma) samt trodde sig derigenom tillräckligt hafva ådagalagt valets obehörighet. Men Konungens Befallningshafvande i Stockholms län, som synes icke hafva ansett sig böra taga i betraktande, huruvida formen var laglig för det beslut, hvars efterföljd man uppmanar honom att med viten framtvinga, utan endast om ett sådant (nb. oaktadt det oriktiga sättet för tillkännagifvandet) blifvit, såsom han kallar det, elaga kraftvunnet, ålade den valde, autan afseende å hvad rö: rande det gjorda valets behörighet invändt blifvit, att vid vite: antingen sjelf eller genom annan pålitlig person, dock å eget ansvar, de tillj sexmansbefattningen hörande göromål ordentligen (?) fullgöra. Det kan man säga var tydliga ord; och att Hr Statsrådet Grubbe äfven så ansett saken, kan man finna deraf, att oaktadt den valde, i de under-! dåniga besvär han öfver Konungens Befallningshafvandes utslag anfört, fullständigare åberopade 4817 års förordning, samt rättade citationen af 4 i stället för 9 8, hvarigenom han visade, att Konungens Befallningshafvande icke resolverat öfver den omständigheten, att valet aldrig blifvit honom på behörigt sätt kommuniceradt, är genom den ofvan omnämnde Kongl. resolutionen förklaradt: att som denvalde icke vid skriftvexlingen i målet hos Landshöfdingen gjort någon anmärkning åsyftande klander af sättet för delgifvandet till honom af ifrågavärande sockenstämmobeslut, medelst detsammas uppläsning från predikstolen i Brännkyrka församling, och följaktligen Landshöfdingen icke kommit i tillfälle att deröfver i laga ordning resolvera, utan först i de underdåniga besvären ensådan anmärkning framställt; alltså finner Kongl. Maj:t -omförmälda anmärkning icke kunna till omedelbar pröfning hos sig i nåder upptagas. Utan att låta den anmälda lag-i stridigheten i formen föranleda till en återförvisning af målet, hvilket i rättsväg alltid anses nödigt, dåS någon blifvit genom dylika formfel någon rättegångsS förmån betagen, förklaras vidare i den Kongl. reso-! lutionen: att fördenskull Landshöfdingens; uppå uraktlåtenheten att sockenstämmobeslutet öfverklaga 1 grundade utslag, bör faststallas. a Häraf ser man, att om Hrr Pastorer i landsorten, vilja förse sig med sexmän från hufvudstaden, går det ganska bra, blott de 4:0 låta församlingarne väl: ja på sådana, som der bo och äro skattskrifna; och : 2:0 endast tillkännagifva valet genom uppläsning på I. predikstolen, som dessa icke kan få inom besvärsti-, en Aa af; hvarigenom de kunna bereda valet laga s ÄT . Men: säger man : Landshöfdingarne äro ju så nådiga, att tillåta de utom församlingen och till och. med utom länet boende valde sexmännen, genom l( andre, ehuru på eget ansvar, förrätta tjensten. En l; verkligen dyrbar nåd, ty för det första får man: väll; ingen, som utan ersättning åtager sig besväret; för det andra är uppbörd dermed förenad, som ökar an-:; s S V svarets vigt; för det tredje; ser man ju, att icke endast en Landshöfding kan vid högt vite ålägga en 1 annat län boende person, att göra sexmanstjenst, utan äfven att göra den ordentligte, och att således vitet gäller. äfven för det obetydligaste fel itjenmör tr r