9 SSR ff Fo ot en Lr den 3 Februari vom uppoffringar för fångvården Enligt denna artikel är det endast, när kärlek kan åtfölja straff, som dessa utgöra uppfostran. Det väsendtligaste i korrektionseller penitentiär-systemet, Bemligen att brottslingar skola moraliskt förbättras, påstås ej kunna lyckas, utan hafva misslyckats till dato i alla länder ech skola i evighet misslyckas, af Mera orsaker, hvaribland står främst, at straffet är kärlskslöst, och att förbättring ej kan ske; utån inflytande auf religion. Således förkastas penitemtiär-systemet ovilkorligen och eåterkalleligen. Huru går det då med de öfriga strafsystemerma? Lemma dessa rum för mera religion och kärlek? — Nej, men de gifra sig ej heller ut för att förbättra. — Godt! Hvarföre yrkas då sett anslag af 50,000 Rdr till förbättringar åt prestor, som skola anställas vid fångelserna? Häref vill följa, att förbättring genom religion och prester anses möjlig, endast man icke använder penitöntiär system. Således förutsättes då verkJigen ett annat system, som lefvar moralisk förbät tring? Skall detta verkligen vara meningen, eller hvad skalkden vara? Ett system, som lofvar förbättring, skulle ju kunpa kallas penitomtiäreller korrektionssjstem. Ar det icke just ett sådänt, som författaren tillstyrker? — Jo, såvida det eljest är mig gifvet att begripa något af bonom. — Mea hvad är då orsaker, att ett sidant förbättringssystem skall bättre lyckas, så snart det icke är det bekanta penitentiär-systemet; hvilket kafskteriseras genom erxskiljande eller celler? Har presten lättare att skaffa sina lärer framgång hos brottslingar, sammanpaskade hoptals i hvarje rum; än hos-ecellernas ensamma invå-: nare. Jag vet icke, om detta är författarens mening, men trer, att i sådant fall hans mening icke terde öfvertyga minga. Lika litet vet jag, hvad jag skall tänka, när ban talar om laster, söm skola företrädesvis vara inrotade i eollorna — der man svårligen kan lära den af någon anpan än sig sjelf, om icke af fångvaktare eller prest, då deremot i andra fängelser tillgången på undervisning härutinran är både känd ech af författaren visst ej förpekad. tee , Hvad kan då i deima artikel finnas, sem så rekommenderat den hos Aftenbladet, att den säges aförtjena mycker uppmärksamhet? — Jo, det är pframställningarne-till stäfjamde af on alltför liflig poch enthusiastisik förhoppning på underbara verkningar af korrektiomssystemet -— Skulle då Aftenbladet icke fordra någon grundligare vederläggning af detta system, för att förkasta det? Då författaren, så vidt jag kan inse, icke anfört! något skål till. denna förkastelse, eller från hans framställningar mot penitentiär-systemet kan hemtas något, som icke lika drabbar hvarje annat straffsystem ; kam jag svårligen föreställa mig, att hyad som gjort så stort intryek hos Aftonbladet skulle vara endast den satsen, att man ieke bör göra sådana Törsök, utan ått hafva en ledning, hvilken man kan följa. Ty att i detta ämne finnes ledning att följa, lärer väl snart knappast för någon vara obekant. Med vida mindre ledning och i ett ämne af vida mindre trängande nödvändighet, skulle mången tycka fullt skäl vara till företagande af det så mycket hånade -xperimentel, som visserligen kostar statens penningar, men till vida mindre belopp, än månget vida mindre vigtigt experiment kostat — utam att någon derföre behöfver göra sig förhoppning om. några underbara verkningar. Korrektionsväsendet har nu imedlertid, så försä-! krar vår Förf., oförlorat sin reputation; och detta; säger en man, sem har att åberopa oen längre erfarenhet i behandlingen af fångar och brottslingara. Huruvida den erfarne mannen vill bibehålla det gamla straffsystermet eller önskar något annat, firner jag icke annorlunda i hans skrift uppenbaradt, än att hans deportations-förslag förutsätter utståndna straff, innan deportationen sker — såvida nemligen ! deraf må kunna slutas, hvilka arter af straff han åsyftar. Ty fråga är ju om en stor uppfinning, till godtgörande af filantropernas förlerade hopp att kunna förbättra våra fallna likar. De olyeklige, som redan inkommit inom kärlekslöshetens område, skola få tillfälle att åter draga sig deruturs — de skola! deporteras, men icke cstraffade; ty just deri tigger I Engelska lagstiftningens enorma emisstag (alt man deporterar ostraffade?). De skola således först straffas. — Med fullt straff? — 1 deportatisnen ligger då ej något — eller huru skulle deportationen eljest kunna åläggas? — Eller menas det blott, att de skola bafva lidit en del af straffet? I sådant fall, månne det icke vore bäst att först noga bestämma, huru mycket af straffet bör innehållas, för att umgällas med deportation? Man får icke deportera, för att sedan åter till fåderneslandet hemsläppa — derom är man ense, Och j deraf tyckes följa, att alla, som deporteras, måste hafva gjort sig skyldige till frihetens förlust för lifstid. De kallas nu lifstidsfångar och hafva icke utstått sitt straff, innan de slutat sitt lif, Detta straff; kan således icke vara utståndet, innan de deportaras (så framt de skola deporteras lefvande). — Att: låta dem utstå en del af straffet, och för den öfriga: delen deporteras, torde ock hafva sin betänklighet. Åtminstone skulle Förf:s ändamål, att tömma fångelserna. dermed blott ofullständigt vinnas. Men värst vore, att deportationen äfven härigenom blefre en eftergift i stratfet, och således komme att innefatta just den Engelska lagstiftningens upptäckta enorma misstag, men icke en seger för den nu framhållna stora uppfinningen, Det torde då kanbända icke blifva så lätt afgöra, huru stor del af straffet deportationen skulle utgöra, ifall man icke skulle vara fallen för att låta den medfölja utan beräkning. Hvilketdera, som är Förf:s mening, må den afgöra, som kan. För min del, om em jag skall tro, att Förf. sjelf gjort sig reda för sitt förslag, finner jag sannolikast, att han vi!l bafva lifstidsfängelset ersatt med ett infliktift eller egentlicen så kalladt kroppsstraff, som utgör full vederlag, men derofyanpå lägga deportationen såsom bihang notan beräkning. Huru strängt Vörf. då vill hafva det infliktiva straffet, är mig icke gilvet att gissa. Godt köp vore kanhända, om högsta beloppet af spö utdeltes, fem, sex resor. med nödiga mellantider för rygghudens helande. Tillfälle blefve då vill rätt mycket skådespel för Svenska folket; och ändaat Staerstada csäkaerligan mycken fråga, om icka