9 SSR ff Fo ot en Lr
den 3 Februari vom uppoffringar för fångvården
Enligt denna artikel är det endast, när kärlek
kan åtfölja straff, som dessa utgöra uppfostran. Det
väsendtligaste i korrektions- eller penitentiär-syste-
met, Bemligen att brottslingar skola moraliskt för-
bättras, påstås ej kunna lyckas, utan hafva miss-
lyckats till dato i alla länder ech skola i evighet
misslyckas, af Mera orsaker, hvaribland står främst,
at straffet är kärlskslöst, och att förbättring ej kan
ske; utån inflytande auf religion.
Således förkastas penitemtiär-systemet ovilkorli-
gen och eåterkalleligen. Huru går det då med de
öfriga strafsystemerma? Lemma dessa rum för me-
ra religion och kärlek? — Nej, men de gifra sig
ej heller ut för att förbättra. — Godt! Hvarföre
yrkas då sett anslag af 50,000 Rdr till förbättrin-
gar åt prestor, som skola anställas vid fångelserna?
Häref vill följa, att förbättring genom religion
och prester anses möjlig, endast man icke använ-
der penitöntiär system. Således förutsättes då verk-
Jigen ett annat system, som lefvar moralisk förbät
tring? Skall detta verkligen vara meningen, eller
hvad skalkden vara?
Ett system, som lofvar förbättring, skulle ju kun-
pa kallas penitomtiär- eller korrektionssjstem. Ar
det icke just ett sådänt, som författaren tillstyrker?
— Jo, såvida det eljest är mig gifvet att begripa
något af bonom. — Mea hvad är då orsaker, att
ett sidant förbättringssystem skall bättre lyckas,
så snart det icke är det bekanta penitentiär-syste-
met; hvilket kafskteriseras genom erxskiljande el-
ler celler? Har presten lättare att skaffa sina lä-
rer framgång hos brottslingar, sammanpaskade hop-
tals i hvarje rum; än hos-ecellernas ensamma invå-:
nare.
Jag vet icke, om detta är författarens mening,
men trer, att i sådant fall hans mening icke terde
öfvertyga minga. Lika litet vet jag, hvad jag skall
tänka, när ban talar om laster, söm skola företrä-
desvis vara inrotade i eollorna — der man svårli-
gen kan lära den af någon anpan än sig sjelf, om
icke af fångvaktare eller prest, då deremot i an-
dra fängelser tillgången på undervisning härutin-
ran är både känd ech af författaren visst ej för-
pekad. tee ,
Hvad kan då i deima artikel finnas, sem så re-
kommenderat den hos Aftenbladet, att den säges
aförtjena mycker uppmärksamhet? — Jo, det är
pframställningarne-till stäfjamde af on alltför liflig
poch enthusiastisik förhoppning på underbara verk-
ningar af korrektiomssystemet -— Skulle då
Aftenbladet icke fordra någon grundligare veder-
läggning af detta system, för att förkasta det?
Då författaren, så vidt jag kan inse, icke anfört!
något skål till. denna förkastelse, eller från hans
framställningar mot penitentiär-systemet kan hem-
tas något, som icke lika drabbar hvarje annat straff-
system ; kam jag svårligen föreställa mig, att hyad
som gjort så stort intryek hos Aftonbladet skulle
vara endast den satsen, att man ieke bör göra så-
dana Törsök, utan ått hafva en ledning, hvilken man
kan följa. Ty att i detta ämne finnes ledning att
följa, lärer väl snart knappast för någon vara obe-
kant. Med vida mindre ledning och i ett ämne
af vida mindre trängande nödvändighet, skulle
mången tycka fullt skäl vara till företagande af
det så mycket hånade -xperimentel, som visserli-
gen kostar statens penningar, men till vida mindre
belopp, än månget vida mindre vigtigt experiment
kostat — utam att någon derföre behöfver göra sig
förhoppning om. några underbara verkningar.
Korrektionsväsendet har nu imedlertid, så försä-!
krar vår Förf., oförlorat sin reputation; och detta;
säger en man, sem har att åberopa oen längre er-
farenhet i behandlingen af fångar och brottslingara.
Huruvida den erfarne mannen vill bibehålla det
gamla straffsystermet eller önskar något annat, firner
jag icke annorlunda i hans skrift uppenbaradt, än
att hans deportations-förslag förutsätter utståndna
straff, innan deportationen sker — såvida nemligen !
deraf må kunna slutas, hvilka arter af straff han
åsyftar.
Ty fråga är ju om en stor uppfinning, till godt-
görande af filantropernas förlerade hopp att kunna
förbättra våra fallna likar. De olyeklige, som re-
dan inkommit inom kärlekslöshetens område, skola
få tillfälle att åter draga sig deruturs — de skola!
deporteras, men icke cstraffade; ty just deri tigger I
Engelska lagstiftningens enorma emisstag (alt man
deporterar ostraffade?).
De skola således först straffas. — Med fullt straff?
— 1 deportatisnen ligger då ej något — eller huru
skulle deportationen eljest kunna åläggas? — Eller
menas det blott, att de skola bafva lidit en del af
straffet? I sådant fall, månne det icke vore bäst
att först noga bestämma, huru mycket af straffet
bör innehållas, för att umgällas med deportation?
Man får icke deportera, för att sedan åter till få-
derneslandet hemsläppa — derom är man ense, Och j
deraf tyckes följa, att alla, som deporteras, måste
hafva gjort sig skyldige till frihetens förlust för lifs-
tid. De kallas nu lifstidsfångar och hafva icke ut-
stått sitt straff, innan de slutat sitt lif, Detta straff;
kan således icke vara utståndet, innan de deporta-
ras (så framt de skola deporteras lefvande). — Att:
låta dem utstå en del af straffet, och för den öfriga:
delen deporteras, torde ock hafva sin betänklighet.
Åtminstone skulle Förf:s ändamål, att tömma fångel-
serna. dermed blott ofullständigt vinnas. Men värst
vore, att deportationen äfven härigenom blefre en
eftergift i stratfet, och således komme att innefatta
just den Engelska lagstiftningens upptäckta enorma
misstag, men icke en seger för den nu framhållna
stora uppfinningen,
Det torde då kanbända icke blifva så lätt afgöra,
huru stor del af straffet deportationen skulle utgöra,
ifall man icke skulle vara fallen för att låta den
medfölja utan beräkning. Hvilketdera, som är Förf:s
mening, må den afgöra, som kan. För min del, om
em jag skall tro, att Förf. sjelf gjort sig reda för
sitt förslag, finner jag sannolikast, att han vi!l bafva
lifstidsfängelset ersatt med ett infliktift eller egentli-
cen så kalladt kroppsstraff, som utgör full vederlag,
men derofyanpå lägga deportationen såsom bihang
notan beräkning. Huru strängt Vörf. då vill hafva
det infliktiva straffet, är mig icke gilvet att gis-
sa. Godt köp vore kanhända, om högsta beloppet
af spö utdeltes, fem, sex resor. med nödiga mel-
lantider för rygghudens helande. Tillfälle blefve då
vill rätt mycket skådespel för Svenska folket; och
ändaat Staerstada csäkaerligan mycken fråga, om icka