är deras förtjenst, att Utskottets ifrågavarande memorial icke blifvit affattadt i öfverensstämmelse med vissa bland dervid fogade reservationer. Det är ofta en dygd att kunna foga sig efter omständigheterna och att icke äfventyra allt, för att ernå hvad som med nuvarande riksdagsformer tilläfventyrs alltid skulle förgäfves försökas. Vid eftersinnande häraf må det anses som en lycka att memorialet är sådant, att det genast kan antagas. Det är en lycka, säger jag, ty konungens regering skulle i denna bedröfligt märkliga sak föga kunna vinna på en återremiss, hvars möjliga följder den icke har i sin hand att bestämma, och vi alla, som bafva oss förelagdt, att befrämja riksdagens fortgång till sitt mål, skulle åtminstone i tid rätt mycket af en återremiss förlora. Proposition, att Borgareståndet må låta vid detta betänkande bero, är således hvad jag yrkar.