Hr Krigsrådet frågar, om verkligen någon osed
öfvas i länets uppbördsförvaltning. MHärpå måste
man, oaktadt allt hvad Hr Krigsrådet anfört,
nödvändigt svara ja, såvida det är en osed, som
Kammarrätten och Kongl. Maj:t funnit vara
stridande emot författningarnas tydliga föreskrift,
och vid ansvar förbjudit Länsstyrelsen att för-
nya; såvida det är en osed, att framställa könsk-
ningar, och aråd att resignera, till underhaf-
vande, om de vilja begagna sin lagliga rätt att
balansera utestående uppbördsmedel, t. ex. så-
dana, som stå i en konkursmassa och ej kunna
utbekommas förr, -än dom fallit, eller att med
sitt embetsmannainflytande tvinga uppbördsmän-
nen till förskotter af egna och lånta medel (se
Tit, Liedholms, Wickboms och Brants intyg),
hvarigenom uppbördsmännen nödgats vidkännas
förluster; samt ändtligen, såvida det är en osed,
att befordra och tillåta förskotters uttagande af
Kronans medel, för alt begagnas till ett onödigt
betäckande af bristerna. Hr Landegren må de-
ducera fram och tillbaka huru långt som heldst,
så kan han ändå icke komma ifrån, att detta
sistnämnda är en ej blott af lag otillåten, utan
äfven moraliskt högst fördömlig utväg, och frå-
gan., om någon osed dermed föröfvats, blir så-
ledes, framhållen bredvid Kongl. Maj:ts dom,
en fråga, hvilken endast kan väcka den djupa-
ste förvåning hos en embetsman, som ej kan
vara likgiltig för grannlagenhet och sanning.
Ungefärligen af samma slag är äfven det öfri-
ga. Medan magistraten i Jönköping i sin und.
besvärsskrift andrager, att det redovisningssätt,
som Herr Ribbing öfverklagat, öfvats i 40 års
tid och ännu längre, enligt Hrr Wickboms,
Brandts och Callerströms intyg, frågar likväl Hr
Landegren, huruvida restantier, hemligen eller
offentligen, på befallning balanceras till mindre
än verkliga beloppet?!! Han kan ej neka att
kronans ränteri verkligen blifvit debiteradt för
en uppbördssumma, till högre belopp än det e-
mottagit, så vida man ej räknar hvad den sjell
förskjutit, men frågar likväl ännu, em länsstyrel-
sen söker förespegla ett välstånd som ej finnes.
Man må nu söka kalla motivet hvad som heldst.
så blir det åtminstone att förespegla något som
ej finnes. Och så vida erfarenheten visat, att
en del personer emot invändningarne om brist
och tryckande skatter hos allmogen framhbålli
eu restfri uppbörd såsom motbevis, och det se-
dan befinnes, att restfriheten tillkommit genom
en tillkonstlad åtgärd, enär rester verkligen fun-
nits utestående hos de skattskyldige, så är de!
äfven bevisadt, att detta något utgör just hvac
Herr Ribbing anförde i silt yttrande på Riddar.
huset,