Undersökningen om det stora lurendrejeriet
å Utön.
Sedan vi sist refererade förhandlingarne uti
målet emellan Advokatfiskalen Lagerlöf samt
Inspektorerne Forssman, Lindell oeh Handlan-
den Andersson, om ett betydligare lurendrejeri,
som skulle under sommarens lopp bedrifvits
i skärgården utom Stockholm, och till hvars
upptäckande - beslaget å Danviks kyrkogård gif-
vit anledning, hafva 3:ne rättegångsdagar i må-
let passerat. Så intrassladt detta mål i början
tycktes blifva, dels genom svårigheten att få
vittnena till en sanningsenlig berättelse om
hvad de kunde veta uti saken, dels genom de
många motsägelser, som förspordes i vittnesmå-
len, synes det deremot nu allt mer och mer
vinna en fullkorålig utredning, sedan vittnena,
det ena efter det andra, efter nogare besinning,
börja öfvergifva sin bittills iaktlagna tystlåten-
het. Ehuru många motsägelser uti dessa be-
rättelser ännu förekomma och tarfva närmare
utredning, sprida de likväl en dager öfver till-
dragelsen, som icke lemnar något tvifvel öfrigt,
att både Utön, Alön, Ingarön, Brunns gård m.
fl. ställen, varit snart sagdt en nederlagsplats
för ett lurendrejeri i stor skala. Det är äfven
märkvärdigt att finna, huru sparsamt vittnena
efter hand portionera ut de upplysningar de
hafva att meddela.
en 40 sistl. December förekom i målet föl-
jande:
Ur vår föfra berättelse erinras, att de båda kar-
larne, som kört smuglerigodset till Danviks kyrko-
gård, voro Drängen Abrahamson och Muraren Mag-
nusson, hvilka i början länge nekade, men slutli-
gen erkände det. Dessa båda berättelser återfinnas
i N:o 4 af Aftonbladet detta år. Abrahamson upp-
gaf nu, med anledning af Magnussons berättelse,
att han, på tillsägelse af Glasmästaren Norrman,
bemma hos Fodermarsken Hammarberg, kört ut
genom Skanstull till Koblbotten, och under vägen
träffat Magnusson, som bedt att få åka med, om
Abrahamson körde till staden. Då Abrahamson
bejakat det, hade Magnusson följt med till Kohl-
botten och sedan de lassat packorne på kärrorne,
hade de kört till Danviks kyrkogård, der Abra-
hamson lerunat Magnusson. Detta öfverensstämmer
äfven med Magnussons berättelse. Vidare tillade
Abrahamson, att Hammarberg, sedan denne och
Norrman samtalat om ifrågavarande körslor, tillsagt
Abrahamson att på qvällen samma dag verkställa
desamma.
Glasmästaren Norrman bestridde likväl, att han
beställt hästarne hos Hammarberg och med denne
samtalat derom, utan förmodade, att Handlanden An-
de:sson och hans dräng gjort det. Norrman, som
förut ingenting vetat och begärt blifva skiljd från
målet, berättade derefter följande: Sistlidne som-
mar hade Handlanden Andersson anmodat Norr-
man att anskaffa en skeppare, för att från Edesnäs
å Utön forsla varor. Norrman hade anskaffat skep-
paren Ehrnlund, och med honom, jemte en Ehrn-
lunds dräng, Otto, samt Bokhållaren Wiborg, ut-
seglat till Edesnäs, der Norrman varseblifvit 63 ser-
skilta packor, okände till innehållet. Dessa packor
hade legat förvarade till en del uti ett uthus, lig-
gande afsides vid en hälsobrunn, dit Rältaren Malm-
ström visat vägen, till en del uti en källare, Huru
godset kommit dit, Visste ej Norrman. Enligt Hand-
landen Anderssons anordning, hade 32 packor först