— Elt Statsråd Pedell. När vederbörande någon sing, som, Gud bättre, ej så sällan händer mi-s!aga sig om hvad det allmänna bästa al dem anses kräfva, så är det alltid oppositionspressen, som nödgas bära fram de obehagliga förklaringarne; men råka de att fela mot devuemangets serskilda usancer, så fordrar bruket sedan länge, att de underkasta sig en skrapa af en, som sjel med dem står på en vördnadsfull fot,. Denna malheur har nyligen träffat Ir Statsrådet Grubbe, för det han haft den obetänksamhbeten att meddela allmänheten skälen för sitt handlingssätt i en viss fråga. Devuem2ngets gamla guvernant, Minerva, har i tvenne serskilda sparlakanslexor förehållit honom sin förbrytelse, och det är artigt att se; med Hvilken flintlighet hon förstått välja sina uttryck, för att rätt eftertryckligt låta bemälde Konungens Rådgifvare känna, att han i detta agans ögonblick måste ödmjuka sig och ej på något sätt står högre än hon sjelf, på sin vördnadsfulla fot Sedan hon nemligen först förekastat konrom hvad han gjort, och sedan på vanligt sätl bett honom se på andra, välartade kamrater, t. ex. rådgifvarne i Ryssland och Preussen och taga exempel af dem, så forttar hon: Den, som förfar annorledes, handlar icke blott, som en pedant, hvilket redan är illa gjordt, utan med förlof sagdf, som en pedell, hvilket är ännu sämren, När man sammanhåller detta med den omständigheten, att den agade en längre tid varit anställd såsom professor vid ett universitet, der epitetet pedell är det föraktligaste en lärd man kan mottaga, så måste man erkänna, att ett fintligzare uttryck icke kunnat väljas, för att erinra Hr Statsrådet på en gång om hela vidden a sin förseelse och tillika om den degradation, som väntar, derest han ej framdeles tager sig bättre till vara. Duger bibeln för hvem som heldst, eller icke? Uti Stora Kopparbergs Läns Tidning förekommo nylison rågra i religiöst afseende rätt egna