— Elt Statsråd Pedell. När vederbörande
någon sing, som, Gud bättre, ej så sällan hän-
der mi-s!aga sig om hvad det allmänna bästa
al dem anses kräfva, så är det alltid opposi-
tionspressen, som nödgas bära fram de obehag-
liga förklaringarne; men råka de att fela mot
devuemangets serskilda usancer, så fordrar
bruket sedan länge, att de underkasta sig en
skrapa af en, som sjel med dem står på en
vördnadsfull fot,. Denna malheur har nyligen
träffat Ir Statsrådet Grubbe, för det han haft
den obetänksamhbeten att meddela allmänheten
skälen för sitt handlingssätt i en viss fråga.
Devuem2ngets gamla guvernant, Minerva, har
i tvenne serskilda sparlakanslexor förehållit ho-
nom sin förbrytelse, och det är artigt att se;
med Hvilken flintlighet hon förstått välja sina
uttryck, för att rätt eftertryckligt låta bemälde
Konungens Rådgifvare känna, att han i detta
agans ögonblick måste ödmjuka sig och ej på
något sätt står högre än hon sjelf, på sin vörd-
nadsfulla fot Sedan hon nemligen först före-
kastat konrom hvad han gjort, och sedan på van-
ligt sätl bett honom se på andra, välartade
kamrater, t. ex. rådgifvarne i Ryssland och
Preussen och taga exempel af dem, så forttar
hon: Den, som förfar annorledes, handlar icke
blott, som en pedant, hvilket redan är illa gjordt,
utan med förlof sagdf, som en pedell, hvilket är
ännu sämren,
När man sammanhåller detta med den om-
ständigheten, att den agade en längre tid va-
rit anställd såsom professor vid ett universitet,
der epitetet pedell är det föraktligaste en lärd
man kan mottaga, så måste man erkänna, att
ett fintligzare uttryck icke kunnat väljas, för att
erinra Hr Statsrådet på en gång om hela vidden
a sin förseelse och tillika om den degradation,
som väntar, derest han ej framdeles tager sig
bättre till vara.
Duger bibeln för hvem som heldst, eller icke?
Uti Stora Kopparbergs Läns Tidning förekom-
mo nylison rågra i religiöst afseende rätt egna