rekhålla, att öfverlåtelse deraf ej må ske, utan tillp
viss man och efter föreganger anmälan i Banmken.!
Vid utlåning äger Banken, då ränta ej är utfäst.
högre, än efter fem för kundrade em året ech ut-li
låning ej ställd på längre tid, än 6 månader, attl:
efdraga räntan för hela lånetiden, och vare jem-li
väl, derest låntagaren ej betalar å förfallodagen, :
berättigad att från nämnde dag, såsom straffränta, !l
under högst sex månader sig till godo beräkna i
:dels proeent i månaden, eller tillhopa 7?,:dels!
poceniå ränta för månad; dock att Banken, åvida !:
den afsistberörde förmån sig begagna vill, är skyl-
dig att genast, efter det en månad ifrån förfalloti-
den förflutit, föranstalta, det lagsökning till lånets:
indrifvande varder anställd och, i allt hvad på!
Banken kan ankomma, skyndsamligen utförd. :
Vid fordringars indrifyande, njute enskild Bank !l
samma handräckning, som för Rikets Ständers Di-.
skont-verk nu eller framdeles varder beviljad. j
12 6. Aktier eller lottbref må icke belänas i den :
Bank, der de äro utgifne. l
Då varor i banken belånag och icke inlösas vid:
förfallotiden, kunna de genast derefter, utan före- li
gånget uppbud eller hembjudning, föryttras genom ji
offentlig auktion, hvarvid förhålles i enlighet medlj:
författningar om försäljning af utmätt lösegendom. !!
13 6. Banken äge ej att drifva handel med an-l:
nat än guld och silfver, men vare oförhindrad att
inropa pantsatt eller utmätt egendom, som på auk- i:
tion utbjudes, dervid bankens rätt och säkerhets
kan vara i fråga; dock med iakttagande deraf, att ;
sådan egendom åter varder försåld, så snart detl:
L
j
f
i
(
1
l
L
l
j
4
utan förlust för banken ske kan.
14 8. Derest ej banken med rikets metalliska
mynt, eller med sådane sedlar, som like med mynt
i riket gälla, vid anfordran inlöser sina tryckta el-
ler graverade kredit-sedlar, äfvensom, derest af
densamma utfärdad invisning å Rik. St. Bank,
vid uppvisandet derstädes, ej inlöses, åtnjuter
borgenären ränta af den enskilde Banken efter åttali
för hundrade om året, ifrån den dag, då kredit-
sedels eller anvisnings betalning vägrad blifvit, intill
dess inlösningen i Banken åter vidtager.
Vare det ock, när Banken sålunda brustit i betal-
ning, hvar och en af Bankens borgenärer obetaget,
att väcka fråga om Bankens försättande i konkurs-:
tillstånd, derom anmälan bör ske hos Konungens
Befallningshafvande, som genast undersöker Bankens
ställning; gitter Direktionen då ej visa, att den in-
träffade oförmågan härrört af en skyndsamt öfvergå-
ende tillfällighet, och att Banken alla sina borgenä-
rer förnöja kan, åligge det Konungens Befallnings-
hafvande att låta inställa Bankrörelsen, och öfver-
lemna målet till Domstol, som beslutar, att Banken
i konkurs-tillstånd försättes.
När konkurs inträdt, har ock Bolaget förverkat
rättigheten att vidare begagna sig af det erhållna till-
ståndet till Bankrörelses bedrifvande.
4135 . Innehafvare af oinlöst kredit-sedel eller in-j
visning .äge jemväl, oberoende af den rätt, som i
nästföregående 6, Bankens borgenärer tillägges, att
lagsöka en eller flere Direktionens ledamöter, med
samma rätt att använda utmätningstvång, som Lag
och gällande Författningar i allmänhet medgifva mot
räldenär för skulder af den mest exekutiva beskaf-
fenhet.
I alla de fall, då Ledamot af Direktionen ej träf-
fas hemma med lagsökning eller å Bankens kontor,
äfvensom då flere Direktionens ledamöter skola på
en gång samfäldt sökas, kumna de, som med Ko-
nungens Befallningshafvandes eller Rättens bud gå,
å Bankens kontor bevisligen aflemna, eller, om det
finnes stängdt, å dess dörr fästa skriftlig resolution
eller kallelse; och gälle då sådan åtgärd såsom laga
delgifvande.
16 S. Hafva Direktionens samtlige ledamöter först
undergålt utmätning, men full tillgång saknats i de-
ras lösa egendom, kan bristen genom ny lagsökning :!
utkräfvas, under enahanda tvång hes den eller de
lott-ägare, mot hvilka fordringsägaren finner för gedt !
sin talan rigta.
17 S. Af Bankens delägare, eller deras arfvingar
e ler sterbhus-delägare, vare ej någon berättigad att,
under bolagstiden, träda från Bolaget eller sin lott
å annan person öfverlåta, med mindre Bolaget der-
till samtycker, och det i 2 8 stadgade minsta antal
af delägare derigenom icke understiges.
Äro den i afgången Bolagsmans ställe inträdde :
nye delägarens grundfonds-handlingar i ofvan före-.
skrifren ordning pröfvade och å Bolagsstämma god-.
kända, då är, efter dess slut, och sedan sex måna-
der förflutit efter det underrättelsen om den timade
förändringen blifvit hos Rätten anmäld och i allmän-
na tidningarne kungjord, den afgångne delägaren ej:
ansvarig för annan Bankens skuld, än den, hvarför:
han dessförinnan blifvit lagsökt.
418 . Den, genom Kongl. Förordningen den 43
Juni 4800, för skuldfordring i allmänhet bestämda
preskriptions-tid af tio år, äge ej rum, i afseende på
enskilda Bankers tryckta eller graverade kreditsedlar
och invisningar; ej heller skall bevakning deraf, en- !
ligt Konkurs-lagen, erfordras i Bankens konkurs, !
eller i anledning af årsstämning, sem vid Bolagets:
upphörande må utfärdas å dess Borgenärer: hvar-
emot, när Bolaget upplöses, hvilket Konusgens Be-
fallningshafvande bör, utan dröjsmål, till Kongl. !
Maj:t inberätta, Kongl. Maj:t låter utgå nådig -Kun-!
görelse derom, med föreläggande för en hvar, som:
någon så beskaffad förbindelse af Banken innehaf-
ver, att, vid förlust af all betalningsrält, förbindelsen
till inlösen uppvisa i Banken, inom två år ifrån den
dag, hvarunder Kungörelsen första gången utfärdas ;
börande densamma en gång under hvartdera af dessa
tvenne år från predikstolarne uppläsas. :
49 8. Direktionen vare skyldig, så väl att, efter
hvarje qvartals slut, till Kongl. Maj:t insända en
öfversigt af Bankens ställning, som ock att hålla
Bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för
den undersökning, som Kongl. Maj:t möjligen kan
finna för godt låta anställa, likväl utan att enskil-
das förhållande till Banken dervid få för allmänhe-
ten yppas.
20 . Har Banken, i ett eller annat afseende, af-
vikit från de föreskrifter, som uti denna Lag äre
gifna, ankomme på Kongl. Maj:t att, uppå derom
skeende anmälan, genom föreläggande af vite i pen-
ningar, eller, uti svårare fall, vid förlust af det till
I