kalla sådana reflexioner, då han sjelf offentli;
luppgifver, att han tillförene endast låddes spe
oppositionens farce, och dela dess principer, me
nu kräfla vill till biskopsstol, till något dugti
Iprestebol, eller, om detta går för hin i våld, t
Nordstjernan,. Om man än säger allt detta j
vers, så förlorar det derföre icke något
sin betydelse och syftcing, och det klandervärd
och fula i ett politiskt affall minskas icke af d
T påtagliga bemödandet, att maskera det i ett lö
ligt och rimmadt framställningssätt. Hr Dah
gren hade icke heller behöft, att nu göra denn
bekännelse hvarken på prosa eller vers. Har
egna gerningar hafva redan tillförene vittnat or
hans omvändelse, och bland dem står icke p
sista raden det spel, som han, ännu skyllrand
i de fria åsigternas leder, vann, då han, en för
fluten Riksdag, under alla rättänkande menni
I skors förkastelsedom öfver den dubbla årsbe
räkningen, insatte alla sina kommittenter i Stock
holm uti besittning af denna orättmätiga oc
akonservativa dumhet. Troligen är således H
, Dahlgrens offentliga omvändelseurkund icke ni
got annat, än ett betingadt vilkor för Tumme
liten, att varda inlåten inom sjelfvaste vingår
jden, der han ock skall finna före sig många a
kamraterne, som redan fått absolution för ford
na politiska synder, och nu falla neder för de
höga mössan, såsom för ett åtminstone halft påf
I veligt anathem; och många tummar små kunn
idtummar också — uti vingården. Meu oaktad
icTummeliten är, som hvar man vet, en liter
klipsk fogel, som heldst slingrar sig fram i gre
narnes dunkel, så törde det dock bli en annar
fråga om biskopsstolen, prestebolen och Nord
stjernan stå så prompt tillreds inom staketet fö
den lilla renegaten, ehuru man likväl med skä
bör kunna taga för afgjordt, alt den, som redar
nu på en underordnad plats, icke drager i be
tänkande att skriftligen skryta för sina vännel
öfver sitt inflytaude vid regala pastoraters bort
gifvande, icke har något mindre i kikaren, är
de nyssnämnda godbitarne.
Redan för halftannat år sedan såg jag en si-
dan besynnerlig skrifvelse, och det glunkas nu i-
ter hvarjehanda om Tummelitens roli den afarcex
som nyligen föregick en sednare nomination,
men som kunde bekomma rätt illa, då man hep-
pas, att äfven vid nästa Riksdag få ett Konstitu
tionsUtskott, som läser författningarne rent in-
nantill och lägger hvarken tummen eller tum-
meliten öfver 406 Regeringsformen.
Blott ännu ett ord, innan vi för alltid se Tum-
meliten försvinna i Vingårdens skugga. Herr Dahl-
gren har vändt sig emot Herr Petrå, troligen i harm
öfver dennes yttrade önskan, att Presteståndet måtte
afgå från representationen. Dessutom har Hr Dahl-
gren handlat ganska oförsigtigt för sin egen sak, ty
han kan få ett helt annat resultat deraf, än han vän-
tat. Hade Hr Dahlgren blott på alinker håll hört
sig före, så skulle han fått vitsordadt det factum,
att Hr Petr härvid mera uttalat de egentlige pre-
sternes önskan än sin egen, då desse, Riksdag efter
Riksdag, se af sina representanter dels icke vidrör-
de, dels alldeles förbisedde så billiga och rättmätiga
anspråk, som ändring i de lagmomenter, hvarigenom
presternes ansvar för vigsel emellan oafvittrade eller
underårige belägges med en medborgerlig dödsdom,
ehuru sådana förseelser äro i sig sjelfya helt obe-
tydliga saker, då all förlust i det ena afseendet är
kontrollerad genom bouppteckningen och står att få
ersatt genom rättegång, och det sednare hörer till
de kategorier, som icke förutsätta något omoraliskt,
alldenstund Konungen kan pröfva skäligt att lof der-
till gifva, då de se att den trätsjuka vallagen af
1739, de abnorma ecklesiastike befordringsförord-
ningarne i allmänhet och den förityckande dubbel-
årsberäkningen enskildt försvaras inom Ståndet o. s.
v. Tror Hr Dahlgren, att det vore svårt för oppo-
sitionen, att under sådana förhållanden komplettera
hans vakans-rote inom dess leder med ett mångdub-
bladt antal af samma regimente och uniform som
hans? eller tror han att presterne ej ännu äro nog
förnarmade och missnöjde genom sådana omständig-
heter, eller nog blinde att ej inse, att ingen annan
hjelp återstår, än att hänskjuta sina åligganden till
en annan domstol än koftanens, samt att de nöd-
vändigt måste för deras egen skull anse framgången
af Herr Petrås yttrande såsom deras lycka? O, då
känner Herr Dahlgren icke rätta förhållandet, eller
löljer han det och pratar i vädret. — Och härmed
afskedar jag Hr Dahlgren med det förslaget, att han,
likhet med de renegater, som byta bort sin religiö-
sa tro mot ett par sandaler och en turban, ville än-
Ira sitt namn och hädanefter kalla och skrifva sig,
i stället för C. F. Dahlgren, f. d. Dahlgren, samt an-
taga till sin nya sköldskrift: Min vän hafver en
vingård på ett fett rum, — säger
Esaias.
———— — — — dj
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.