kalla sådana reflexioner, då han sjelf offentli; luppgifver, att han tillförene endast låddes spe oppositionens farce, och dela dess principer, me nu kräfla vill till biskopsstol, till något dugti Iprestebol, eller, om detta går för hin i våld, t Nordstjernan,. Om man än säger allt detta j vers, så förlorar det derföre icke något sin betydelse och syftcing, och det klandervärd och fula i ett politiskt affall minskas icke af d T påtagliga bemödandet, att maskera det i ett lö ligt och rimmadt framställningssätt. Hr Dah gren hade icke heller behöft, att nu göra denn bekännelse hvarken på prosa eller vers. Har egna gerningar hafva redan tillförene vittnat or hans omvändelse, och bland dem står icke p sista raden det spel, som han, ännu skyllrand i de fria åsigternas leder, vann, då han, en för fluten Riksdag, under alla rättänkande menni I skors förkastelsedom öfver den dubbla årsbe räkningen, insatte alla sina kommittenter i Stock holm uti besittning af denna orättmätiga oc akonservativa dumhet. Troligen är således H , Dahlgrens offentliga omvändelseurkund icke ni got annat, än ett betingadt vilkor för Tumme liten, att varda inlåten inom sjelfvaste vingår jden, der han ock skall finna före sig många a kamraterne, som redan fått absolution för ford na politiska synder, och nu falla neder för de höga mössan, såsom för ett åtminstone halft påf I veligt anathem; och många tummar små kunn idtummar också — uti vingården. Meu oaktad icTummeliten är, som hvar man vet, en liter klipsk fogel, som heldst slingrar sig fram i gre narnes dunkel, så törde det dock bli en annar fråga om biskopsstolen, prestebolen och Nord stjernan stå så prompt tillreds inom staketet fö den lilla renegaten, ehuru man likväl med skä bör kunna taga för afgjordt, alt den, som redar nu på en underordnad plats, icke drager i be tänkande att skriftligen skryta för sina vännel öfver sitt inflytaude vid regala pastoraters bort gifvande, icke har något mindre i kikaren, är de nyssnämnda godbitarne. Redan för halftannat år sedan såg jag en sidan besynnerlig skrifvelse, och det glunkas nu iter hvarjehanda om Tummelitens roli den afarcex som nyligen föregick en sednare nomination, men som kunde bekomma rätt illa, då man heppas, att äfven vid nästa Riksdag få ett Konstitu tionsUtskott, som läser författningarne rent innantill och lägger hvarken tummen eller tum meliten öfver 406 Regeringsformen. Blott ännu ett ord, innan vi för alltid se Tummeliten försvinna i Vingårdens skugga. Herr Dahlgren har vändt sig emot Herr Petrå, troligen i harm öfver dennes yttrade önskan, att Presteståndet måtte afgå från representationen. Dessutom har Hr Dahlgren handlat ganska oförsigtigt för sin egen sak, ty han kan få ett helt annat resultat deraf, än han väntat. Hade Hr Dahlgren blott på alinker håll hört sig före, så skulle han fått vitsordadt det factum, att Hr Petr härvid mera uttalat de egentlige presternes önskan än sin egen, då desse, Riksdag efter Riksdag, se af sina representanter dels icke vidrörde, dels alldeles förbisedde så billiga och rättmätiga anspråk, som ändring i de lagmomenter, hvarigenom presternes ansvar för vigsel emellan oafvittrade eller underårige belägges med en medborgerlig dödsdom, ehuru sådana förseelser äro i sig sjelfya helt obetydliga saker, då all förlust i det ena afseendet är kontrollerad genom bouppteckningen och står att få ersatt genom rättegång, och det sednare hörer till de kategorier, som icke förutsätta något omoraliskt, alldenstund Konungen kan pröfva skäligt att lof dertill gifva, då de se att den trätsjuka vallagen af 1739, de abnorma ecklesiastike befordringsförordningarne i allmänhet och den förityckande dubbelårsberäkningen enskildt försvaras inom Ståndet o. s. v. Tror Hr Dahlgren, att det vore svårt för oppositionen, att under sådana förhållanden komplettera hans vakans-rote inom dess leder med ett mångdubbladt antal af samma regimente och uniform som hans? eller tror han att presterne ej ännu äro nog förnarmade och missnöjde genom sådana omständigheter, eller nog blinde att ej inse, att ingen annan hjelp återstår, än att hänskjuta sina åligganden till en annan domstol än koftanens, samt att de nödvändigt måste för deras egen skull anse framgången af Herr Petrås yttrande såsom deras lycka? O, då känner Herr Dahlgren icke rätta förhållandet, eller löljer han det och pratar i vädret. — Och härmed afskedar jag Hr Dahlgren med det förslaget, att han, likhet med de renegater, som byta bort sin religiösa tro mot ett par sandaler och en turban, ville änIra sitt namn och hädanefter kalla och skrifva sig, i stället för C. F. Dahlgren, f. d. Dahlgren, samt antaga till sin nya sköldskrift: Min vän hafver en vingård på ett fett rum, — säger Esaias. ———— — — — dj RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER.