(Insändt.) HERR DAHLGREN OCH HANS FARCE, eller h TUMME LITEN I VINGÅRDEN. ) Mycket förlåtes en person enskildt för han: jovialiska Bonhommie, för den glada och lätta firgläggning, hvarmed han emger sitt tet upp: förande, för hans qvicka och -bizarra målning a sig sjelf; men den allvarsamma rättskänslan lider af harm och förtrytelse när han, i egenskap a en offentlig politisk karakter, söker att, i förklädningen af dessa egenskaper, echappera sir fordna ställning genom att utbjuda densamma vid marknaden till salu såsom ett upptåg; oe det vidriga i en sådan anblick ökes, då afsigter är synbart den, att genom det uppväckta skrat tet bortblanda oeh förhindra ett allvarligt orc öfver saken. Men sedan det förra hunnit tyst na eller tröttnat, är tiden inne för det sednart att vindicera sin rätt. Hr C. F. Dahlgrens uvisa till sig sjelfs i hans cRiksdagsTummeliten kan icke annat än fram) För denna artikel har rum blifvit begärdt i tid ningen, Den är väl något sträng till sin uppsyn men Red. bar likväl ej ansett sig böra neka Ins:s begäran, då den jemväl håller bladet öppet föl det svar, bvartill en eller annan punkt möjligen kan föranleda.