erd icke vackra af en primus inter pares bland
fridens och försoningens budbärare? Det är
rätt väl att man icke fått läsa, att oppositionen
rent af slagit ihjel den aflidne; men åtminstone
är det ej långt derifrån. Det är en värdig pen-
dant. till insinuationen i Svenska Biet, i början
af Riksdagen, att Bondeståndet hade skrämt i-
hjel en af sina ledamöter. Vore de citerade
erden yttrade af någon annan än en Erkebiskop,
så skulle ;vi säga, att det är bland de dristigaste
påståenden, som någon ännu tillåtit sig att fram-
kasta emot en församling af Sveriges Ständer.
För öfrigt fäster man sig vid Hr Erkebispens
yttrande, att dem aäflidne sicke dårades af hof-
gunstens eller folkgunstens lockningar,. Detta
är väl möjligt, men imedlertid må det berär-
kas såsom en egenhet, huru Prostens omvän-
delse från de åsigter, han delade vid förra Riks-
dagen, på ett besynnerligt sätt sammanträffade
med Nordstjernan och det större pastoratet, till
hvilket han nu sist utnämndes.