erd icke vackra af en primus inter pares bland fridens och försoningens budbärare? Det är rätt väl att man icke fått läsa, att oppositionen rent af slagit ihjel den aflidne; men åtminstone är det ej långt derifrån. Det är en värdig pendant. till insinuationen i Svenska Biet, i början af Riksdagen, att Bondeståndet hade skrämt ihjel en af sina ledamöter. Vore de citerade erden yttrade af någon annan än en Erkebiskop, så skulle ;vi säga, att det är bland de dristigaste påståenden, som någon ännu tillåtit sig att framkasta emot en församling af Sveriges Ständer. För öfrigt fäster man sig vid Hr Erkebispens yttrande, att dem aäflidne sicke dårades af hofgunstens eller folkgunstens lockningar,. Detta är väl möjligt, men imedlertid må det berärkas såsom en egenhet, huru Prostens omvändelse från de åsigter, han delade vid förra Riksdagen, på ett besynnerligt sätt sammanträffade med Nordstjernan och det större pastoratet, till hvilket han nu sist utnämndes.