- Se
— —O
(Införes på begäran.)
Vinter-Fågeln på bar qvist, eller mitt portrait; dediceradt
till CARL XIII:s Riddare, på CARLS- Dagen 4844.
Ej har jag lön eller bröd, men måst fatwig och tig-
a gande ila;
När jag får bergning på Stat, skall mitt liggande, tyst-
nad fa hvila.
Hvad som nu grämer mig mest, ack! ja, hjerta t må bri-
sta och rysa,
Äratt en talrik familj oupphörligt skall svälta och frysa.
Jag har fått löfte om kall — Gud i himlen det öppne,
ej stänge;
Siaren visar, men stamt — Kära Tälamod! dröjer
det länge?
Stockholm! välsignade Stad! skall jag nödgas då fots från
dig taga:
Dör jag, utplundrad på allt, så skall sorgen bli hem-
: sänd till råga.
Hvar är den plats i vårt land, dit Tidnings-lekturen
ej hinner?
Dit rösten tränger sig fram, är :ag säker medlidande
- brinner!
Annu en tillflykt jag har till min G ud, till min Kung oeh
till Ständer;
Sedan jag nedlagt min bön, är jag tryggad, hvad heldst,
som mig händer.
Ett är det enda jag har, endast hjertat, det tagen —
försöken — — —
Duger det till någon ting, är jag viss, att j godheten
öken.
Måtte mig lifva en Pligt, sem är kelig och dyr ibland
a,