(ssamewar postlawit)!s Vid Krementsehug reser
man öfver floden, en skön vattenyta om 1700
alnars bredd, med ett snabbt lopp, liksom dess
förvandter i öknen, Bug, Dniestr och Pruth
med sina många bugter. Men sjöfarten ligger
ännu i linda, Baidaks äro båtar med roder
dubbelt så långa som masterna, och i flodens
I botten, ehuru sedan 30 år mycket upprensad,
finnas ännu hinder nog, isynnerhet vid vatten-
fallen, eller Porogerne nedanför Jekaterinoslaw,
Idessa barrierer, som redan i forntiden satte en
gräns för de civiliserande köpmännens fram-
trängande. Skickligheten hos skepparne syntes
ej heller synnerligen prisvärd; invånarens i
lilla Ryssland tillgifvenhet för vanan och hans
sätt att på hvarje fråga, hvarföre något är så
eller så, beständigt svara Tak treben (det skail
så vara), vittnar icke om något anlag till fram-
skridande. Också stötte vår båt genast vid af-
färden ganska riktigt på ett svart granilblock;
skepparen ropade till land efter en ökstlock,
skulle säga daitje lotku, men missade sig och
ropade i stället daitgje losehku (gil mig en sked)
och blef derföre utskrattad; ändtligen kom man
loss, men var derföre icke säker för klipprefvet,
hvilket floden der hade genombrutit; och slut-
ligen hade man ett stort besväratt åter fånga hä-
starne, som under förskräckelsen sprungit öfver
bord, och hvilkas grimskaft man måst afskära,
för alt icke blottställa fartyget för kantring.
Djuren hade flyktat upp på de kringströdda sand-
bankarna, och under kryssningen emellan dessa,
satte man på ännu några gånger. Midt emot
ligger Krinkoff, nästan en förstad till Krement-
schug; der finner man magasiner för spannmål
till utbyte för saltet från de pontiska Limans,
med förråder om 3 tll 600,000 pud för året.
Länderna vid Dniepr längre upp hemta häri-
från sitt behof liksom Wolgalandet hemtar sitt
från ännu större magasiner, hvilka fyllas från
saltsjöarne i Kalmukstepperna.
På andra sidan Dniepr börjar den egentliga, äkta
steppen till Jelisawetgrod, ännu företeende en öf-
vergångsform, hvarifrån snart hvarje spår af skog
och buskage försvunnit. Trakten är likväl icke o-
tjenlig till åkerbruk; den fruktbara betäckningen af
lera och matjord fortvarar, och Ryska regeringen,
som här visserligen leder civilisationen, har genom
bitkallande af Tyska, Ungerska och Bulgariska ko-
lonister, genom bortskänkande af gods till Ryska
och Polska berrar, med vilkor att de odlas, stun-
dom genom våldsam bitflyttning af Judar, Zigener
och Tartarer, ja, genom öppnande af fristäder för
förrymda lifegne från det inre af landet, hvilka här
återbekomma friheten, gjort många af dessa gräns-
lösa betesplatser till eröfringar för spaden: oeh plo-
gen. Annu utgör befolkningen en blandning af oli-
ka tungomål, i hvilken den Malo-rossiska eller Lilla
Rysslands element har öfverhand, men nomadlifvet
är redan för beständigt bannlyst från norra kusten
af Pontus. Landets utseende är icke dessmindre be-
dröfligt, isynnerhet för en bortskämd Europe, som
blott behöfver genomvandra det, för att finna den
hemsjuka förlåtlig, som förtärde den stackars Ovidius
och aflockade honom sina rörande klagosånger.
Bland betydligare orter är provinsen Cherson (Cher-
sonski gubernie) ännu ganska folkfattig. Första
dagsresan förde öfver Alexandria, Petrikowa (efter
Polska revolutionen kallad Neupraga) till Lisabethel,
såsom de Schwabiska kolonisterne i stadens gran-
skap kallade den. Dessa tre fläckar äro de enda af
någon vigt i den öfra steppen. Och likväl, hvilka
eländiga nästen! Ingul och Ingulez, vid hvilka de
äro belägna, hafva platt ingen likhet med Dniepr el-
ler dess syskon från öfre landet, som brusande fara
fram öfver slätten; de draga sig trögt genom djupet
af dalarne, gunga hvarken båt eller flotta på sina
vågor, bekransas hvarken af skog eller buskar, utan
blott af en mörk vass, och rundt omkring dem är
allt dystert och öde, liksom steppen, hvars barn de
äro. Det förnämsta byggnadsmaterialet i dessa trak-
ter ända till Odessa, icke blott till hus, utan äfven
till broar och hägnader, är en lös sten af mussel-
kalk, som öfverallt ligger under matjorden. Den
kan sågas och täljas som trä, och man gör deraf
utan möda icke blott qvadersten, men äfven de pryd-
ligaste kolonnader; men den är så mjuk och lös,
att man med en käpp kan genomborra en tjock
vägg, och så benägen att förvittra, att man af de
gamla Pontiska städerna knappt finner det minsta
minnesmärke öfrigt, men i de nya en mängd fallan-
de ruiner; den är för öfrigt ett kärt fynd för Rys-
sarne, som blott se på att arbetet är lätt färdigt och
icke fråga efter om det äger bestånd. Hvad i Li-
sabethel angenämare öfverraskade en Tysk resande,
än åsynen af en stad om 42,000 invånare, i midten
af den mest tråkiga och öde trakt, var ett Tyskt
värdsbus, Tyskt sällskap, en god aftonmåltid och
ett godt nattqvarter. Värden, härstammande från
Schwartswald, hörde till en af de Tyska kolonier,
som, efter segren öfver de första svårigheterna af kli-
matet ech odlingsarbetet, befunnit sig rätt väli step-
pen och lemnat en mängd unga män till de närbe-
lägna städerna, der de gjort sim lycka såsom handt-
verkare, värdshusvärdar o. d. För öfrigt fanns der
äfven en täck landsmanninna, som sörjde för köket
och bordet, och kryddade dem med Schwabisk hjertlig-
het, och hvad behöfde manmer, för att ett ögonblick
känna sig hemmastadd i främmande land? Vanli-
gen förestås eljest posthusen och gästgifvaregårdarne
i stepperna. af Judar; men deras värdsbus äro inga
lunda af så glänsande beskaffenhet, som deras qvin-
nors präktiga smycke, muschka, eller perlhufyvan,
den alla Hebreiska qvinnor, unga och gamla, fula
och vackra, i hela Lilla och Nya Ryssland ända in
i Galicien, bära på hufvudet och under natten lägga
i en ask under hufvudgärden. Den utgör ej sällan
hälften af deras hemgift, till ett värde af 500 å 5000
rubler. .
Det ovänliga vid ingången på steppen var väl ge-
nom mötet med landsmän mildradt, men intryckets ny-
het utplånade snart hvarje annan känsla. Oöfyver-
Tass mn 4 baf uthradda cigg landolan sg ne