et TIVIIUTR AVE latltduv VAPUI LT EPLIRMIER FR JmJSEARE
tidningar. I fall så icke är, kunna åtminstone
de båda författarne taga hvarandra i handen.
BLANDADE ÄMNEN.
STEPPERNA I SÖDRA RYSSLAND.
Under det att Ryssland riktat sina eröfringar
mot Vester, för att ernå herravälde öfver Öster-
sjön och, om möjligt, äfven hinna Nordsjön, och
åt Öster, för att likaledes herrskande uppträda i
östra oceanen, synes det tillika, liksom af in-
stinkt, drifvet mot Söder, till en början, som
det tycktes, endast för att låta sin örn hugga
en klo i Svarta och Kaspiska hafven, men kan-
hända icke mindre, för att inhägna ett stycke
af de varma regionerna bredvid det snöiga Nor-
den. GOaktadt den konseqvens, hvarmed ryska
sjellherrskarne, för ändamålet af en jemn utvidg-
ning och krafternas koncentrering kring de an-
gelägnaste punkterne, egnat sin uppmärksamhet
och sin lefnad förnämligast åt nordvestra vrån
af det stora riket, synas de likväl med en viss
förkärlek omfattat den sydligare, varmare och
rikare regionen, der drufvan mognar och silkes-
masken arbetar under bar himmel. Mellan
denna region och det egentliga Ryssland ligga
stepperne, låga och skogslösa alluvialslätter, mot-
stycken till Amerikas ryktbara gräsöknar. Rys-
sarnas förvandtskap med herdefolkslagen gjorde
eröfringen af dessa stepper lätt; men en gång
intagna, bilda de ännu i sekler förträfliga för-
svarslinier, i fall ödet skulle hafva beslutit, att
af dem göra en gräns för det stora riket åt
detta håll. Icke sällan föreställer man sig dessa
stepper såsom ofruktbare, sandiga hedar, ech
det är för att beriktiga detta begrepp icke utan
intresse, att för ett ögonblick följa en bekant
tysk resande, Kohl, som 4838 genomreste en
af detsa stepper, och som anses ega mycken
observationsförmåga och urskiljning. Man åter-
finner i hans teckningar af dessa trakter och
deras invånare, nyckeln till ett af hufvuddragen
i Rysslands karakter, det tartariska, som eger
sina symboler i knutpiskan och hästryggen. Föl-
jande utdrag ur denna resa är hemtadt ur Augs-
burger Allgemeine Zeitung:
För Ryssen är steppen klassisk jord. Här pi
folkvandringarnes förnämsta valplats , urhem-
met för dem, som bo i jordkulor, grottor och
skjul, och för andra barharer på den stora scy
tiska slätten, fordom liksom nu plantskolan för
tallösa ryttarskaror, hafva de kämpat med kha-
nernas efterkommande, först om existensen och
sedan om herraväldet; här sammanträffade de
sist med Mazeppa och den Svenske Carl. Vä
har man vid Pultava, vår resandes utgångspunkt
ännu icke den egentliga steppen; Ukrän har till
och med en tätboddare åkerbrukande befolkning
än de fleste närliggande provinser; det är så
spannmåilsrikt, och det länge fortfarande behofvet
af bistånd mot ströfvande grannar har så tvun-
git menniskorna till sammanflyttning, att byar
med mindre än 2000 innevånare sällan, men med
6 eller 7000 ofta förekomma. Slätten är också
icke alldeles monoton, ty djupa och breda da-
lar, med en skogig infattning, ger den en land-
skeplig hållning; likväl låter ingången till step.
perna redan känna en försmak af deras egenhe-
ter; vägarna blifva alltmer ändlösa och tråkiga,
den trespända britschkan framskrider allt lång-
sammare älver den stenlösa, sega och klibbiga grun-
den, och de talrika grupperna af ekar, vilda
fruktträd, isynnerhet päronträd, förekomma alll
sparsammare. Emedan skogen är för dyr se
man icke mer som i Norden hela trädstammar
inlagda i husväggarne; de äro kluflna på längden
och ställda på kant öfver hvarandra. Men på
det väggarna ej må blifva för tunna, äro de öf-
verdragna med lera, och innanför ofta betäckta
med en tjock nöthårsfilt. Snart försvinner på
gästgifvaregårdarne hvarje rest af comfort. I
Reschitilowka, en köping om 4141,000 innevåna-
re, fanns lill middag ej annat än fastesoppa (så
kallar man ljumt vatten med gurkskifvor och
kål), fisk med lampolja och till efterrätt en kaka,
torr som papp. I Krementschug, provinsens
hamn vid Dniepr, stapelorten för krimska och
bessarabiska saltet, samt de levantiska artiklar-
ne, äfvensom för polska exporten af trävaror,
hartz, hampa, tjära, (ty provinsen konsumerar
vanligen sjelf sin spannmål och gör garelka
eller brännvin deraf och har endast ull, vax
och honing att aflåta), i denna med pontiska han-
deln uppblomstrande stad, som visserligen har
mycken smuts och ingen gatläggning, men räk-
nar Millionärer bland sina köpmän, tillböds allt
hvad man begärde mjölk, ägg, stek, — och
beständigt hette det: astraxt straxt; men ef-
ter någon väntan hördes ett men och ett om;
äggen VOrO icke riktigt friska, mjölken var
slut och steker hade i går blifvit uppäten. Un-
der sådana omständigheter är det bäst, att den
resande sjelf medför sina behof, och detta är