hemska industrien antagna, stränga prohibitiv-! systemet befordrade äfven hans planer. De pol-l4 ska provinsernas affall ingaf honom tankan, att 1 det enda medlet att försäkra sig om deras tro-ls het i framtiden, vore att tillintetgöra deras natioH1 naltet oeh att på allt sätt göra dem ryska. Deraf kommer hans sträfvande att öfverallt in-j: föra det ryska språket och göra den grekiska (c religionen allmänt rådande. Lagen om de blan1 dade äktenskapen, hvilken mer än något annat l1 bidrager att öka de rättroendes antal, skärptes, s de förenade Grekerne återfördes till den orto-1 doxa kyrkan, de andliga befalldes att vara stränga, och efterlåtenhet elier tolerans hos dem be1 straffades. Kejsaren, som annars alltid blott ly4 der sin egen vilja, visar en eftergifvenhet mot ly det andliga ståndet, hvilken många anse för frukf tan, men som endast utgår från den afsigten sg att gifva kyrkan mera makt och fasthet. t På detta sätt hafva den ryska regeringenst fundamentalgrundsatser, under de sista femton t åren, blifvit alldeles förändrade. Dess motto lt är nu:dlikhet i religion, språk och rättigheter it alla delar af riket. Detta finner återsvar i fol-g kets hjertan; nationalstolthet och afund motls främlingarne bidraga dertill. Denna stolthet nr uppväcktes först år 4842 genom befrielsekriget, har sedermera underhållits af Rysslands växan-g de makt, och ungdomen är i synnerhet upplif-la vad deraf. Alla klasser hata hvar och en, som jf bär ett utländskt namn; adeln är missnöjd derlä öfver, att en mängd högre embeten innehafvas jd af utländningar; i militären är antalet af ickeli Ryssar störst: af 650 tjenstgörande generaler if äro 200 från Östersjöprovinserna, hvilkas be-k folkning förhåller sig till hela rikets som 4 till !f 40. Många af garderna och största delen afid kavalleriregementerna hafva män fråm dessa !d provinser till befälhafvare. Ingeniörsoch väg-is anläggniegskorpserna samt generalstaben äro k öfverfyllda af Finnar och Tyskar. — Afven iv flertalet af läkare och apothekare i riket äro vu Tyskar. Köpmännen klaga öfver, att det ickelb finnes mer än tre Ryska handelshus, hvilka underhålla -Girekt förbindelse med utlandet;n handeln är alldeles i främmaude händer; fa-S brikanterne äro tvungne att dyrt betala utländ-!s ska verkmästare, och likväl köpas utlandets pro-d dukter hellre än de inhemska. Handtverkarned beklaga sig öfver det företräde, köpare gifva de8 i Ryska städer -bosatte främlingars arbeten. Vid I åtskilliga tilhällen hafva till och med de lägstaj! folkklasserna visat sin ovilja för alla invandrade.c De veta ej sjelfva orsaken; men troligen härrör Il det deraf, att de tro främlingarne, hvilka utan ) åtskilnad kallas cTyskar,, vara skuld till alla re-1 former, som folket ej tycker om. Afven de, j 1 som viiligt tillstå att Ryssland har utländningarne att tacka för mycket, påstå att nationen nu mera ej behöfver dem. De visa ej att saken vederlägger sig sjelf, ty vore främlingarne icke Ryssarne öfverlägsna i kunskaper, redlighet, försig-ltighet och ibärdighet, så kunde de ej innebafva sin närvarande ställning, emedan obekantskapen med språket och landet, samt brist på förbindelser lägga hinder i vägen ör dem, hvilka de infödde ej hafva att öfvervinna. Om jag skulle fälla ett omdöme om hela nar tionens karakter och bildningsanlag, så kunde jag påstå: att Ryssarne, hksom alla Slaviska stammar stå långt efter Gemanerne. Deras uppfattningsförmåga är större än dessas, men de gå ej Pål djupet med något, utan äro tvertom högst ytli-; ga. De hafva ej konseqvens och ihärdighet; derfre äro de blott i stånd af flyktiga ansträngnzagar. Tvenne framstående drag i deras karakter äro: brist på pålitlighet och förutseende. Deraf kommer att de flesta Ryska fabrikaterna sakna godhet och varaktighet. Den Ryske arbetare, som förstår sin mästares minsta vink, och på det nogaste kan göra efier hvarje mönster, maste beständigt hållas under noga uppsigt, på de han icke må betjena sig af otillåtna medel för att fortskynda sitt arbete. Sällan gör en fabrikant sig den mödan, att grundligt lära sitt yrke, än mindre grubblar han på medel att förbättra sin tillverkning. utan söker att uppsnappa allt, som för ögonblicket kan göra hans vara alsätrtlig, Att för framtiden skaffa den kredit hos köpare, bryr han sig mindre om, än ögonblicklig vinst. Köpmannen bkandlar icke, han skackrar; är otillförlitlig och spekulativ, men utan beräkning och kombination. Detta stånd är obildadt; sällan följer souen fadren i yrket, utan förslösar hvad den: ne hopsparat. Krediten i handeln är myckel vacklande, detta kommer till stor del af dom rarnes mutbarhet. Dessa tillböra den lägre em betsmannaklassen, hvilken 2 föraktlighet söke sin like, men som icke kan umhäras, emedai den allena är lagkunnig. Statens högre embets män skola vara lika dugliga till hvad som helds till militära som till eivila embeten, emeda förnämt folk vet allt, utan att nagonsm hafva lä a nr yta : Pögre och lägre embetsmän och militärer til böra samtliga adeln, hvilken säkert icke 1 Dn got land bar så stora previlegier. som bär. U om friheten från skatter och kroppstraff, hvi ken sednare den delar med borgareståndet, hb den allena rättigheten alt besitta jordegendom med bönder, njuter vid inträdet i statens tjen stora företräden, och har nästan ensam rättigh -— ATA vw nn oo op 4 rac NA sSlataene hal ac por