hemska industrien antagna, stränga prohibitiv-!
systemet befordrade äfven hans planer. De pol-l4
ska provinsernas affall ingaf honom tankan, att 1
det enda medlet att försäkra sig om deras tro-ls
het i framtiden, vore att tillintetgöra deras natio- H1
naltet oeh att på allt sätt göra dem ryska.
Deraf kommer hans sträfvande att öfverallt in-j:
föra det ryska språket och göra den grekiska (c
religionen allmänt rådande. Lagen om de blan- 1
dade äktenskapen, hvilken mer än något annat l1
bidrager att öka de rättroendes antal, skärptes, s
de förenade Grekerne återfördes till den orto-1
doxa kyrkan, de andliga befalldes att vara strän-
ga, och efterlåtenhet elier tolerans hos dem be- 1
straffades. Kejsaren, som annars alltid blott ly- 4
der sin egen vilja, visar en eftergifvenhet mot ly
det andliga ståndet, hvilken många anse för fruk- f
tan, men som endast utgår från den afsigten sg
att gifva kyrkan mera makt och fasthet. t
På detta sätt hafva den ryska regeringenst
fundamentalgrundsatser, under de sista femton t
åren, blifvit alldeles förändrade. Dess motto lt
är nu:dlikhet i religion, språk och rättigheter it
alla delar af riket. Detta finner återsvar i fol-g
kets hjertan; nationalstolthet och afund motls
främlingarne bidraga dertill. Denna stolthet nr
uppväcktes först år 4842 genom befrielsekriget,
har sedermera underhållits af Rysslands växan-g
de makt, och ungdomen är i synnerhet upplif-la
vad deraf. Alla klasser hata hvar och en, som jf
bär ett utländskt namn; adeln är missnöjd der- lä
öfver, att en mängd högre embeten innehafvas jd
af utländningar; i militären är antalet af icke- li
Ryssar störst: af 650 tjenstgörande generaler if
äro 200 från Östersjöprovinserna, hvilkas be-k
folkning förhåller sig till hela rikets som 4 till !f
40. Många af garderna och största delen afid
kavalleriregementerna hafva män fråm dessa !d
provinser till befälhafvare. Ingeniörs- och väg-is
anläggniegskorpserna samt generalstaben äro k
öfverfyllda af Finnar och Tyskar. — Afven iv
flertalet af läkare och apothekare i riket äro vu
Tyskar. Köpmännen klaga öfver, att det ickelb
finnes mer än tre Ryska handelshus, hvilka
underhålla -Girekt förbindelse med utlandet;n
handeln är alldeles i främmaude händer; fa-S
brikanterne äro tvungne att dyrt betala utländ-!s
ska verkmästare, och likväl köpas utlandets pro-d
dukter hellre än de inhemska. Handtverkarned
beklaga sig öfver det företräde, köpare gifva de8
i Ryska städer -bosatte främlingars arbeten. Vid I
åtskilliga tilhällen hafva till och med de lägstaj!
folkklasserna visat sin ovilja för alla invandrade.c
De veta ej sjelfva orsaken; men troligen härrör Il
det deraf, att de tro främlingarne, hvilka utan )
åtskilnad kallas cTyskar,, vara skuld till alla re-1
former, som folket ej tycker om. Afven de,
j
1
som viiligt tillstå att Ryssland har utländningar-
ne att tacka för mycket, påstå att nationen nu
mera ej behöfver dem. De visa ej att saken ve-
derlägger sig sjelf, ty vore främlingarne icke Rys-
sarne öfverlägsna i kunskaper, redlighet, försig-l-
tighet och ibärdighet, så kunde de ej innebafva
sin närvarande ställning, emedan obekantskapen
med språket och landet, samt brist på förbindel-
ser lägga hinder i vägen ör dem, hvilka de in-
födde ej hafva att öfvervinna.
Om jag skulle fälla ett omdöme om hela nar
tionens karakter och bildningsanlag, så kunde jag
påstå: att Ryssarne, hksom alla Slaviska stammar
stå långt efter Gemanerne. Deras uppfattnings-
förmåga är större än dessas, men de gå ej Pål
djupet med något, utan äro tvertom högst ytli-;
ga. De hafva ej konseqvens och ihärdighet; der-
fre äro de blott i stånd af flyktiga ansträngnza-
gar. Tvenne framstående drag i deras karakter
äro: brist på pålitlighet och förutseende. Deraf
kommer att de flesta Ryska fabrikaterna sakna
godhet och varaktighet. Den Ryske arbetare,
som förstår sin mästares minsta vink, och på det
nogaste kan göra efier hvarje mönster, maste be-
ständigt hållas under noga uppsigt, på de han
icke må betjena sig af otillåtna medel för att
fortskynda sitt arbete. Sällan gör en fabrikant
sig den mödan, att grundligt lära sitt yrke, än
mindre grubblar han på medel att förbättra sin
tillverkning. utan söker att uppsnappa allt, som
för ögonblicket kan göra hans vara alsätrtlig, Att
för framtiden skaffa den kredit hos köpare, bryr
han sig mindre om, än ögonblicklig vinst. Köp-
mannen bkandlar icke, han skackrar; är otillför-
litlig och spekulativ, men utan beräkning och
kombination. Detta stånd är obildadt; sällan föl-
jer souen fadren i yrket, utan förslösar hvad den:
ne hopsparat. Krediten i handeln är myckel
vacklande, detta kommer till stor del af dom
rarnes mutbarhet. Dessa tillböra den lägre em
betsmannaklassen, hvilken 2 föraktlighet söke
sin like, men som icke kan umhäras, emedai
den allena är lagkunnig. Statens högre embets
män skola vara lika dugliga till hvad som helds
till militära som till eivila embeten, emeda
förnämt folk vet allt, utan att nagonsm hafva lä
a nr yta :
Pögre och lägre embetsmän och militärer til
böra samtliga adeln, hvilken säkert icke 1 Dn
got land bar så stora previlegier. som bär. U
om friheten från skatter och kroppstraff, hvi
ken sednare den delar med borgareståndet, hb
den allena rättigheten alt besitta jordegendom
med bönder, njuter vid inträdet i statens tjen
stora företräden, och har nästan ensam rättigh
-— ATA vw nn oo op 4 rac NA sSlataene hal ac
por