föda, så uppstode hos desse, de lattigare, icke allenast ea stor kapitalförlust, minst 6 millioner Rdr Bko (efter den verkliga prisförhöjningen borde man räkna 7, 8 å 9 millioner) utan också ett extra behof af penningar till att inköpa varan. Tror man att arbetsförtjensten ökas i samma mån som sädespriserne, så misstager man sig; erfarenheten visar, att det är alldeles tvärtom, hvartill grunden helt simpelt är, att många arbeten inställas i dyr tid, och: mera arbete utbjudes, än som behöfves. Men äfven denna serskilda betraktelse miste vi förbigå, för att tillse på hvad sätt spanmålsi behofvet fylles. Vi hafva sett, att hos allmogen inga serdeles besparingar kunna uppstå. Erfarenheten säger oss också, att bonden sällan har säd öfver från ett år till annat. Inträffar mötsatsen i vissa orter, så kan man deremot ställa det förhållande i andra, att bonden städse må-:i ste återköpa om våren och sommaren hvad han sålt förmycket om hösten och vintren. Det är: sålunda endast hos innehafvarne åf den ena; fjerdedelen af Sveriges hemman, possessionaterne, som säd alla år kan finnas till salu. Fördelen af stora jordbruk är alltså uppenbar, äfvensom deras intresse att få sälja till de högre priserne under missväxtår; men den betydliga importen från utrikes ort i missväxt år ådagalägger, att de större egendomsinnehafvarne icke förmå sälja hvad köparne behöfva och att således förlusten hos de sednare icke blir de förras vinst; utan att, på sätt jag redan yttrat dels en nationalförlust på det hela uppstår, då en vara som ingen kan umbära, uppstegras 16, 32 å 50 pr. utöfver dess medelpris, dels ett extra behof:af cirka 6,000,060 Rdr Bko för hvarje allvarligare -missväxtår uppstår till Spannmiålsinköp. Till undvikande af missförstånd må jag nu erinra, att jag vid nämnde behof af 6,0009,000! Rdr Bko icke menar, att rörelsekapitalet skulle vid missväxt år behöfva en tillökning af en sådan summa. Händelsen är alldeles tvärtom, att en minskad varuqvantitet påkallar en minskning i bytesmedel, så vida icke detta skall förminskas i värde och det metalliska myntet gå ut, och denna anmärkning visar bäst skadligheten af stora kreditivlyftningar i Riksbanken till undsättningar. Det är således icke en förökning i landets rörelsekapital eller rättare i dess sedelstock, utan en omsättning deraf på andra händer, således ett tvång att rycka kapitalen från en rörelsegren till en annan, som jag menar måste uppstå, och det är detta tvång jag ämnar hufvudsakligen framställa såsom ett extra ondt, hvilket oberäknadt sjefva missväxten ofantligen ökar nationalförlusten, förminskar tillfället för dem, som vanligen alltid sälja säd, att förvärfva, samt alldeles förtrycker och utblottar den fattigare jordbrukaren oeh arbetaren, hvilken förvandlas till fattighjon, som de förmögnare sedermera måste underhålla. Jag öfverlemnar till enhvar att medelst an-i vändning af nu framställda sats till hvilket kändt eller imagineradt hushåll som helst bland jordbrukare pröfva dess rigtighet. Nyanserna äro oändeliga, så att de finnas, som i medelmåttigt goda år producera 200 tunnor säd, deraf sälja 400 och möjligen bespara 20 tunnor, och deremot i ett påkommande missväxtår knappt kunna sälja mer än besparingen, men ändå möjligen stå på samma välståndspunkt; andra åter, hvilka vanligen icke sälja mer ån några tunnor, må-! ste nu köpa lika många och äro följaktligen snart ruinerade; men med allt detta skulle förlusten för hvarje fall ökas i den mån den ene och den andra icke äger tillgång att få upplåna pengar i det ögonblick tillfälle gilves att få uppköpa säd innan Priserna stigit till maximum. Detta är! en sjelfklar sats i smått, som icke behöfver bevis, utan blott att rigtigt begrundas till sin? stora inflytelse på en sådan befolkning som ! den svenska. Vore landet uppfyldt med fabriker i välmående personers ägo, så afbjelptes förhållandet till en del. Vi se också, att der bruksrörelsen är vinstgifvande, och förmögenheten allmännar dess idkare, urartar afminsknin-; gen af mw. Ad: sällan till svält för arbetaren,: ehuru han kommer i ökad skuld, om arbetslönerne ej ökas 3 bredd med sädesprisen; men bruksrörelsen lider i allmänhet alltför mycket ! sje a kapitalbris och följaktligen af de höjda! spannmålsprisen, och denna rörelse vinner icke på långt när allt hvaa arbetarena förlora. Idel. orter, der både brukstsrelse saknas och jorden l1 är mycket delad, kan stor nöd icke undvi-J kas. Invånarnes enda tosurs är då att till-1 gripa sin boskap, hvilken också blir föremål för: utmätningsauktioner. Och ed boskapens för-1 svinnande har det klena jordbryket erhållit döds-t knäcken. Att förhållandet flerstädes varit så-l!1 dant kan icke nekas, och Med den kännedom l jag tror mig äga om förhållande j allmänhet, !l anser jag mig kunna påstå, alt, Medundantag af ls de aldra största och skuldfria jordegarne, hvilka 1 kunna skylla sig sjelfva, om de icke göra be-q sparingar ifrån ett år till annat, lider det hela; af landet mer, än det behöfde lida om gädes-( besparingar under öfverflödsår kunde göras för! att i missväxtår föranleda till jemnare Priser. , (Slutet följer.) I, 1 MA LS FEAR