föda, så uppstode hos desse, de lattigare, icke
allenast ea stor kapitalförlust, minst 6 mil-
lioner Rdr Bko (efter den verkliga prisför-
höjningen borde man räkna 7, 8 å 9 millioner)
utan också ett extra behof af penningar till att
inköpa varan. Tror man att arbetsförtjensten
ökas i samma mån som sädespriserne, så miss-
tager man sig; erfarenheten visar, att det är
alldeles tvärtom, hvartill grunden helt simpelt
är, att många arbeten inställas i dyr tid, och:
mera arbete utbjudes, än som behöfves.
Men äfven denna serskilda betraktelse miste
vi förbigå, för att tillse på hvad sätt spanmåls- i
behofvet fylles. Vi hafva sett, att hos allmogen
inga serdeles besparingar kunna uppstå. Erfa-
renheten säger oss också, att bonden sällan har
säd öfver från ett år till annat. Inträffar möt-
satsen i vissa orter, så kan man deremot ställa
det förhållande i andra, att bonden städse må-:i
ste återköpa om våren och sommaren hvad han
sålt förmycket om hösten och vintren. Det är:
sålunda endast hos innehafvarne åf den ena;
fjerdedelen af Sveriges hemman, possessionater-
ne, som säd alla år kan finnas till salu. För-
delen af stora jordbruk är alltså uppen-
bar, äfvensom deras intresse att få sälja till
de högre priserne under missväxtår; men den
betydliga importen från utrikes ort i miss-
växt år ådagalägger, att de större egendoms-
innehafvarne icke förmå sälja hvad köparne be-
höfva och att således förlusten hos de sednare
icke blir de förras vinst; utan att, på sätt jag re-
dan yttrat dels en nationalförlust på det hela
uppstår, då en vara som ingen kan umbära,
uppstegras 16, 32 å 50 pr. utöfver dess medel-
pris, dels ett extra behof:af cirka 6,000,060 Rdr
Bko för hvarje allvarligare -missväxtår uppstår
till Spannmiålsinköp.
Till undvikande af missförstånd må jag nu er-
inra, att jag vid nämnde behof af 6,0009,000!
Rdr Bko icke menar, att rörelsekapitalet skul-
le vid missväxt år behöfva en tillökning af en
sådan summa. Händelsen är alldeles tvärtom, att
en minskad varuqvantitet påkallar en minsk-
ning i bytesmedel, så vida icke detta skall för-
minskas i värde och det metalliska myntet gå ut,
och denna anmärkning visar bäst skadligheten af
stora kreditivlyftningar i Riksbanken till und-
sättningar. Det är således icke en förökning i
landets rörelsekapital eller rättare i dess sedel-
stock, utan en omsättning deraf på andra hän-
der, således ett tvång att rycka kapitalen från
en rörelsegren till en annan, som jag menar må-
ste uppstå, och det är detta tvång jag ämnar
hufvudsakligen framställa såsom ett extra ondt,
hvilket oberäknadt sjefva missväxten ofantligen
ökar nationalförlusten, förminskar tillfället för
dem, som vanligen alltid sälja säd, att förvärfva,
samt alldeles förtrycker och utblottar den fatti-
gare jordbrukaren oeh arbetaren, hvilken för-
vandlas till fattighjon, som de förmögnare seder-
mera måste underhålla.
Jag öfverlemnar till enhvar att medelst an-i
vändning af nu framställda sats till hvilket kändt
eller imagineradt hushåll som helst bland jord-
brukare pröfva dess rigtighet. Nyanserna äro o-
ändeliga, så att de finnas, som i medelmåttigt
goda år producera 200 tunnor säd, deraf sälja
400 och möjligen bespara 20 tunnor, och dere-
mot i ett påkommande missväxtår knappt kun-
na sälja mer än besparingen, men ändå möjligen
stå på samma välståndspunkt; andra åter, hvil-
ka vanligen icke sälja mer ån några tunnor, må-!
ste nu köpa lika många och äro följaktligen snart
ruinerade; men med allt detta skulle förlusten för
hvarje fall ökas i den mån den ene och den
andra icke äger tillgång att få upplåna pengar
i det ögonblick tillfälle gilves att få uppköpa säd
innan Priserna stigit till maximum. Detta är!
en sjelfklar sats i smått, som icke behöfver
bevis, utan blott att rigtigt begrundas till sin?
stora inflytelse på en sådan befolkning som !
den svenska. Vore landet uppfyldt med fabri-
ker i välmående personers ägo, så afbjelptes för-
hållandet till en del. Vi se också, att der bruks-
rörelsen är vinstgifvande, och förmögenheten all-
männar dess idkare, urartar afminsknin-;
gen af mw. Ad: sällan till svält för arbetaren,:
ehuru han kommer i ökad skuld, om arbetslö-
nerne ej ökas 3 bredd med sädesprisen; men
bruksrörelsen lider i allmänhet alltför mycket !
sje a kapitalbris och följaktligen af de höjda!
spannmålsprisen, och denna rörelse vinner icke
på långt när allt hvaa arbetarena förlora. Idel.
orter, der både brukstsrelse saknas och jorden l1
är mycket delad, kan stor nöd icke undvi-J
kas. Invånarnes enda tosurs är då att till-1
gripa sin boskap, hvilken också blir föremål för:
utmätningsauktioner. Och ed boskapens för-1
svinnande har det klena jordbryket erhållit döds-t
knäcken. Att förhållandet flerstädes varit så-l!1
dant kan icke nekas, och Med den kännedom l
jag tror mig äga om förhållande j allmänhet, !l
anser jag mig kunna påstå, alt, Medundantag af ls
de aldra största och skuldfria jordegarne, hvilka 1
kunna skylla sig sjelfva, om de icke göra be-q
sparingar ifrån ett år till annat, lider det hela;
af landet mer, än det behöfde lida om gädes-(
besparingar under öfverflödsår kunde göras för!
att i missväxtår föranleda till jemnare Priser. ,
(Slutet följer.) I,
1
MA LS FEAR