Jens eltersatltande, nade da passal Ull slutsatsen, eller tillökning i dessa tjenstemäns arfvoden, såsom nödvändiga för göromålens gång. — —LL — Angående Svenska Biets bekanta bedrift finner man i Skånska Posten — en i politiska ämnen merändels åt högra sidan böjd tidning — följande yttrande: aAtt en tidning af politisk tendens söker att bekämpa och vederlägga sina motståndares satser och läror, är utan tvifvel både lofligt och helt naturligt; men i högsta grad klandervärdt blir det alltid att angripa sina politiska vedersakare i deras enskilda förhållanden. Ett sådant oskick har nyligen blifvit begånget af Svenska Bits Red. genom dess anfall mot Redaktörens af Paoerix m. fl:s personligheter, ett anfall, som med rätta väckt en allmän indignation och erhållit en allvarsam och välförtjent bestraffning af Freja, Det villnar icke synnerl. fördelaktigt om Bf-redaktionens omdöme, om den tror sig genom dylika utfall kunna eröfra en tänkande allmänhets sympathier för den sak, för hvilken den föregifver sig kämpa. Det är lika säkert, att denna snarare löper fara att derigenom diskrediteras, som att Bits motståndare, för sin framgång såsont publicister, icke kunna önska sig någonting bättre, än en fiende, som strider med sådana vapen. — Skall då en ministeriel tidning i detta ords bättre bemärkelse, eller en tidning, som förenar talang med värdighet i ton och framställningssätt, i vårt land aldrig blifva annat än en — from önskan ? För att besvara den i slutet af uppsatsen framställda frågan torde böra tagas i betraktande, att första vilkoret för en ministeriell tidning är existensen af en minister, en efter bestämda grundsatser och i öfverensstämmelse med representationen handlande rådgifvarepersonal. Till en sådan hafva vi ännu icke kommit, och komma sannolikt ej heller, förr än landet erhållit en förbättrad och till enhet bragt representation, som förmår gifva ledning och stöd åt administrationen. Så som sakerna nu stå, lärer ingen tidning, icke ens Statstidningen, få anses såsom en ministeriell; organ... Öfver den sistnämnda regerar en auktoritet, som icke låter befalla sig af ministeren, och de. öfriga af samma färg äro organer för kotterier, som snarare vilja beherrska än beherrskas af ministeren. Kotteriets enda grundsats är dess egen fördel och vwvilkoret för denna, att landet måste böja sig under de -föråldrade fördomar, hvilkas återställande är införlifvadt med kotterimännens begrepp om lycksalighet. Så länge andan hos Regeringen — och denna måste äfven rådgifvarepersonalen mot eller med sin vilja lyda — ännu lutar åt dessa fördomar, måste kotteritidningarne alltid hafva ett syskontycke med Regeringens åsigter och förnämligast vända sig mot oppositionen, såsom den egentliga fienden-tLl de syften, för hvilka kotteriet arbetar; ty besegras blott oppositionen, så bebölfver man ej befara något motstånd från taburetterna; oppositionens fall är nemligen den bördeskilling, för hvilken de ovilkorligen återbördäs, Betänker man nu alt de fördomar, de gamla aristokratiskt-monagkiska läror, som uti ifrågavarande tidningar valt sina organer, betrakta sina vedersakare såsom, med få ord sagdt, cen handfull upproriska,, med hvilka man alldeles icke behöfver göra några ceremonier, och erinra man sig historiens viltnesbörd om den jesuitism hvarmed dessa läror i alla tider blifvit drifna samt det ringa afseende de maktegande i all: tider gjort på medlens beskäffenhet; så kan mar ej heller rimligen af besagde tidningar vänta den der cvåraghet i ton och framställmngssätt,, som Skånska Posten reklamerar. Mer än en gång har en sådan värdighet blifvit i de goda tidningarne utlofvad, och man minnes rätt Välhuru elt visst numera aflidet akademiskt snille sökte att med hoftonens fernissa gifva glans åt vissa uppsatser i Stalstidningen af en ganska tvetydig moralisk syftning; men der det inre laborera: med så mycken bitterhet, så mycket förakt fö rättigheter, som ej äro bestyrkte med pergaments bref, der kan man aldrig förvara sig mot erup