— Uti Tisdagens Aftonblad refererades under rudriken: RR märkvärdig benådsinv, en Kongl. Maj.ts resolution på en nådansökning af en handlande, som för 46 år sedan, enligt då gällande författning mot lurendrejeri, dömdes till urbota bestraffning, sedan vistats utrikes, och nu sökt nåd från straffet, under erbjudande att erlägga till Kronan en Pptnningesumma, svarande emot Kronans andel i det bitesbelopp, som bordt drabba honom efter nuvarandte författning. Detaljerna i detta mål, jemte Kungl. Maj:ts beslut, äro noggrannt refererade efter Kongl. Me:j:ts utslag, men uti den föregående ingressen har gewvom skriffel influtit, att den ifrågavarande personen abegärt nåd och erbjudit sig erlägga de böter, hsartill han blifvit dömd, ehuru Sjötullsrättens utslag såsom jemväl längre ned i artikeln tydligen finne upptaget, innefattade urbota ansvar. Deita skriffel van gifva den tydning åt det tillägg, som i den Kong, resolutionen finnes fogadt vid bifall till nådansökninren, som hade Kongl. Maj:t låtit bero af sökandens vätnehag, att utgifva ett bötesbelopp, hvartill han blitit dömd, och blir i så måtto oriktigt, som näden imefattade en ovilkorlig befrielse ifrån det urbota ansviret, och tillägget endast innehöll, att som sökandw erbjudit sig till att utgifva det omnämnda beloppy, sådant må på honom bero och medlen då fördela: mellan de fattiga. Ehuru allt detta sjelfmant visar sg för den, som genomläser sjelfva resumeen af utslaga j Tisdagens artikel, hafve vi, uppå derom gjord annärkning, ansett oss skyldige, att serskildt derpå hänvsa Läsaren, till undvikande af missförstånd. Alt tillägget i alla fall innefattar någonting ovanligt, lärer ej aekas.