portmedel, för förökande af Bergslagernes produktivitet, och det statsekonomiska värdet af orter, som inom sig slöto så rika råämnen för Rikets jerntillverkning. Ville vidare fästa Utskottets uppmärksamhet 1) derpå, att de af honom föreslagna undersökningar på allmän bekostnad, af de dermed i sammanhang blifvande vatten -kommunikations-linier, hufvudsakligen åsyftat, att utreda så väl verkställbarheten, som de ekonomiska fördelarne af de till denna stora plan hörande utgreningar, hvilka, ej mindre än den föreslagna hufvud-linien, skulle bidraga till landets materiella förkofran, och af hvilka den förre till en stor del hemtar sitt värde, äfvensom 2) med anledning af Utskottets antydan, att en undersökning bör föregå verkställigheten af kanalleden emellan Hjelmaren och Wenern, i afseende på lämpligaste beräkning af dess dimensioner, att äfven under denna synpunkt de af honom föreslagna undersökningar syntes blifva af en ingripande nytta, just för att vinna en säker ledning vid bedö-. mandet och afgörandet af denna högst vigtiga fråga. Yrkade derföre återremiss, och att berörde hans mo-) tion ytterligare af Utskottet måtte pröfvas. Strindlund yrkade återremiss, med det vilkor, att. undersökningen icke hade för ändamål något arbetes verkställande, som af Staten öfvertages. Yttrade sig käremot i Utskottet, och skulle hellre vilja anslå penningar, än att låta ifrågavarande arbetsföretag af Staten verkställas. — Återremitterades. Westra Distriktet. 24:o Om slussanläggningar vid Forsshaga och Deyforss utt Clara elf. Peter Gabrisisson från Kronobergs län ogillade i skriftligt anförande detta anslag. Trodde att Herrar Brukspatroner och sägverks-ägare deraf skördade största fördelen och derefter de betydligare pos-, sessionaterne i orten ofvanföre fallen vid Forsshaga och Deyforss. Det allmännare landsgagnet trodde han finge sämsta rummet och skjutsades i skräpvrån. Yrkade derföre afslag för närvarande. — Flere ledamöter förenade sig deruti. I Strindiund yrkade återremiss, af förut anförda skäl. — Återremitterades. 2:o Om en kanal-anläggning genom Dahls. ond Härvid utläto sig: I Jonas Eylander från Wermland yttrade skriftligen: att han ansåg främst bland alla anläggningar, när det kommer an på kanaler, en segelleds Öpp-; nande mellan sjön Stora Le och Wenern, för mnär-: varande böra påtänkas. Såsom skäl derför anförde han hufvudsakligen: att Rikets vestra gräns icke varit hugnad med någon uppmuntran af statsbidrag i och för allmänna : arbeten; att Norge alltför länge skördat hela frukten af export och import från denna gränsort. Utom större delen af Jerntillverkningen från 4 å 5 Bruk, förädladt virke från ett dubbelt antal sågverk; jemte 40 å 42,000 tolfter timmer, som kommit årligen Norska handelsvågen till godo, borde äfven tagas i betraktande den vinst, som Norska städerna skördat, då denna ort under missväxt-år hade behof af flera tusen tunnor spanmål, jemte andra nödvändighets-varor. Stora Le uppfattade en kuststräcka af omkring 40 mil, och hyvaromkring voro belägna 41 socknar af Wermland och 2:ne på Dahl, som, i brist af kommunikation med inre landet, varit tvungna vända sig med sin handel på Norge. Såsom ytterligare skäl tillade han, att, vid och omkring en öppnad segelled till Wenern, låge hela östra delen af Dahls land, med sin stora jernoch skogsförädling, hvarigenom ej allenast dessa vanlottade orters industri upphjelptes, utan äfven vårt Statsverk erhölle den inkomst, som nu tillfaller Norge. — Yrkade derföre återremiss. Hans Jansson anhöll äfven om återremiss af denna punkt och bifogade en pro memoria, utvisande något närmare förhållandet och nyttan af denna föreslagna kommunikations-anstalt, och önskade, att Utskottet i likhet med afdelningen ville tillstyrka det begärda anslaget af 350,0e0 Rdr till kanalen från Wenern till Erran, hvarigenom icke allenast en stor förmån för transporten kunde vinnas, utan äfven det fattiga gränslandet tillskyndas någon förmån, medelst arbetsförtjenst, och penningars spridande inom orten; en förmån som denna ort så väl behöfde, men så sällan fått hugna sig af. — Pro memorian gick väsendtligen ut på att redogöra för hvad som härutinnan, sedan fråga år 14825 härom väcktes, blifvit tull närvarande tid vidgjordt, äfvensom huruledes Grefve von Platen i lifstiden och Major Eriksson, som verkställt en sednare undersökning, fördelaktigt bedömt företaget. Äfven upplyste han att, ehuru ganska få possessionater och bruksägare finnas inom orten, så hade dock ett bolag bildat sig, som tecknat öfver en fjerdedel af kostnadssumman, jemte förbindelse att med anslag af endast 50,060 Rär af staten fullborda detta nyttiga företag. Deruti förenade sig vice Talmannen P:r Eriksson, Fredrik von Zweiqb-rgk från Skaraborgs lin, och Per Jönsson från Skåne, och vitsordade Hans Jansson, Per Eriksson och von Zweigbergk riktigheten af de förhållanden, Kylander uppgifvit. Anders Andersson från Skaraborgs län upplyste, att utgiftsafdelningen i Utskottet tillstyrkt anslag för ifrågavårande kanal-anläggning säsom af vigt för ortens befolkning; men i plenum ansåg Utskottet kostnaden för stor, och emedan ej heller ortens invånare kunnat åsämjas om den fördelaktigaste lokalen för anläggningen, blef den, på sätt betänkandet visade, icke tillstyrkt. . (Forts. följer.) ; STOCKHOLM den 22 Januari. De ntländske nacsterna ankamma så cant nå