portmedel, för förökande af Bergslagernes produkti-
vitet, och det statsekonomiska värdet af orter, som
inom sig slöto så rika råämnen för Rikets jerntill-
verkning. Ville vidare fästa Utskottets uppmärksam-
het 1) derpå, att de af honom föreslagna undersök-
ningar på allmän bekostnad, af de dermed i sam-
manhang blifvande vatten -kommunikations-linier,
hufvudsakligen åsyftat, att utreda så väl verkställ-
barheten, som de ekonomiska fördelarne af de till
denna stora plan hörande utgreningar, hvilka, ej
mindre än den föreslagna hufvud-linien, skulle bidra-
ga till landets materiella förkofran, och af hvilka
den förre till en stor del hemtar sitt värde, äfven-
som 2) med anledning af Utskottets antydan, att
en undersökning bör föregå verkställigheten af kanal-
leden emellan Hjelmaren och Wenern, i afseende
på lämpligaste beräkning af dess dimensioner, att
äfven under denna synpunkt de af honom föreslag-
na undersökningar syntes blifva af en ingripande
nytta, just för att vinna en säker ledning vid bedö-.
mandet och afgörandet af denna högst vigtiga fråga.
Yrkade derföre återremiss, och att berörde hans mo-)
tion ytterligare af Utskottet måtte pröfvas.
Strindlund yrkade återremiss, med det vilkor, att.
undersökningen icke hade för ändamål något arbe-
tes verkställande, som af Staten öfvertages. Yttra-
de sig käremot i Utskottet, och skulle hellre vilja
anslå penningar, än att låta ifrågavarande arbets-
företag af Staten verkställas. — Återremitterades.
Westra Distriktet.
24:o Om slussanläggningar vid Forsshaga och
Deyforss utt Clara elf.
Peter Gabrisisson från Kronobergs län ogillade i
skriftligt anförande detta anslag. Trodde att Her-
rar Brukspatroner och sägverks-ägare deraf skörda-
de största fördelen och derefter de betydligare pos-,
sessionaterne i orten ofvanföre fallen vid Forsshaga
och Deyforss. Det allmännare landsgagnet trodde
han finge sämsta rummet och skjutsades i skräp-
vrån. Yrkade derföre afslag för närvarande. — Fle-
re ledamöter förenade sig deruti. I
Strindiund yrkade återremiss, af förut anförda
skäl. — Återremitterades.
2:o Om en kanal-anläggning genom Dahls.
ond
Härvid utläto sig: I
Jonas Eylander från Wermland yttrade skriftli-
gen: att han ansåg främst bland alla anläggningar,
när det kommer an på kanaler, en segelleds Öpp-;
nande mellan sjön Stora Le och Wenern, för mnär-:
varande böra påtänkas. Såsom skäl derför anförde
han hufvudsakligen: att Rikets vestra gräns icke va-
rit hugnad med någon uppmuntran af statsbidrag i
och för allmänna : arbeten; att Norge alltför länge
skördat hela frukten af export och import från den-
na gränsort. Utom större delen af Jerntillverknin-
gen från 4 å 5 Bruk, förädladt virke från ett dub-
belt antal sågverk; jemte 40 å 42,000 tolfter tim-
mer, som kommit årligen Norska handelsvågen till
godo, borde äfven tagas i betraktande den vinst,
som Norska städerna skördat, då denna ort under
missväxt-år hade behof af flera tusen tunnor span-
mål, jemte andra nödvändighets-varor. Stora Le
uppfattade en kuststräcka af omkring 40 mil, och
hyvaromkring voro belägna 41 socknar af Wermland
och 2:ne på Dahl, som, i brist af kommunikation
med inre landet, varit tvungna vända sig med sin
handel på Norge. Såsom ytterligare skäl tillade
han, att, vid och omkring en öppnad segelled till
Wenern, låge hela östra delen af Dahls land, med
sin stora jern- och skogsförädling, hvarigenom ej al-
lenast dessa vanlottade orters industri upphjelptes,
utan äfven vårt Statsverk erhölle den inkomst, som
nu tillfaller Norge. — Yrkade derföre återremiss.
Hans Jansson anhöll äfven om återremiss af den-
na punkt och bifogade en pro memoria, utvisande
något närmare förhållandet och nyttan af denna fö-
reslagna kommunikations-anstalt, och önskade, att
Utskottet i likhet med afdelningen ville tillstyrka det
begärda anslaget af 350,0e0 Rdr till kanalen från
Wenern till Erran, hvarigenom icke allenast en stor
förmån för transporten kunde vinnas, utan äfven det
fattiga gränslandet tillskyndas någon förmån, medelst
arbetsförtjenst, och penningars spridande inom or-
ten; en förmån som denna ort så väl behöfde, men
så sällan fått hugna sig af. — Pro memorian gick
väsendtligen ut på att redogöra för hvad som härut-
innan, sedan fråga år 14825 härom väcktes, blifvit
tull närvarande tid vidgjordt, äfvensom huruledes
Grefve von Platen i lifstiden och Major Eriksson,
som verkställt en sednare undersökning, fördelaktigt
bedömt företaget. Äfven upplyste han att, ehuru
ganska få possessionater och bruksägare finnas in-
om orten, så hade dock ett bolag bildat sig, som
tecknat öfver en fjerdedel af kostnadssumman, jemte
förbindelse att med anslag af endast 50,060 Rär af
staten fullborda detta nyttiga företag.
Deruti förenade sig vice Talmannen P:r Eriks-
son, Fredrik von Zweiqb-rgk från Skaraborgs lin,
och Per Jönsson från Skåne, och vitsordade Hans
Jansson, Per Eriksson och von Zweigbergk riktig-
heten af de förhållanden, Kylander uppgifvit.
Anders Andersson från Skaraborgs län upplyste,
att utgiftsafdelningen i Utskottet tillstyrkt anslag för
ifrågavårande kanal-anläggning säsom af vigt för
ortens befolkning; men i plenum ansåg Utskottet
kostnaden för stor, och emedan ej heller ortens in-
vånare kunnat åsämjas om den fördelaktigaste loka-
len för anläggningen, blef den, på sätt betänkandet
visade, icke tillstyrkt. . (Forts. följer.)
; STOCKHOLM den 22 Januari.
De ntländske nacsterna ankamma så cant nå