der och socknar, och gillade hvad Nils Persson från Södermanland derom yttrat. Ifrågavarande anslag drabba i sin mån hvar och en i hela landet, ehuru blott få deraf draga någon fördel. Hvad den omtalte bankovinsten beträffade, så trodde han att någre medel ej komma till provinsernes egen disposition, om extra statsanslag beviljades; men han hoppades derpå, såvida Bondeståndet nu uttalade sin åsigt vara den, att alla arbeten borde af denna vinst tillvägabringas. — Sådane arbeten, hvilka icke för hela landet utan endast för enskilda kommuner medförda nytta, borde utgå i lån, emedan då först en rättsenlig hushållning kunde iakttagas, när hjelpen vore förenad med skyldighet att återbetala. Deruti instämde Jonas Johannesson från Jönköpings Län och Nils J:ppsson från Skåne. Per Jönsson från Christianstads Län medgaf de norra orternes behof af ifrågavarande anslag ; men ansåg ändamålet bäst tillvägabringas, ej allenast för de norra orterna utan för hela landet, om bankovinrsten utdelades till kommunernes disposition. Yrkade derföre återremiss. Olof Ois;on och Erik Normark från Westerbotten samt Erit Nisson från Jemtland ansågo ifrågavarande företag nödvändigt, emedan alla trädvaror från de nordligaste orterna af den bebodda delen af länet måste transporteras på Råneå elf. Gusta? Bernhard Appelqvist från Blekinge Län hade i Utskottet yrkat, att medel borde hållas disponible lånevis till vattenkommunikationers förbättrande m. m. dylikt; och ansåg detta sättet vara med ändamålet och folkets belåtenhet mest öfverensstämmande. Ståndet borde derföre såsom sin gemensamma tanka föreslå, att hela anslagsbelopset fördelades länsvis i förhållande till folkmängden, för att till ofyvannämnde ändamål, i mån af behof och lokala förhållanden, användas efter föregångna undersökningar Pellet Jönsson från Jönköpings Län förklarade sin afsigt ingalunda vara att bestrida behofvet af upprensningarne, men ville, att dessa arbeten skola åstadkommas genom bankovinstens utdelning till kommunerne. skulle ej bankovinsten få användas såsom TFTalaren med flere andra ledamöter föreslagit, ville han instämma uti Dahllöfs och Lars Larssons från Elfsborgs Län åsigter, att medelst lån bereda utväg till vattenkommunikationers lättande. Nils Persson från Södermanland ansåg 4000 Rdr ej vara tillräcklige att afojelpa behofvet, serdeles då detta belopp jemväl skulle användas för en undersökning, hvartill kanske alltsammans åtginge. I detta hänseende yttrade han sig i samma anda som Zweigbergk. Rulbery erinrade, att betänkandet visade, att frågan om upprensning af Råneå elf redan för 40 år sedan väckts af Fullmägtige från Norrbottens Län. Regeringen hade således ej saknat tid att låta verkställa behörige undersökningar; men ville ej motsätta sig återremiss för att förhållandet härom måtte närmare utredas. M Anders Jönsson i Tuna från Östergöthland: Landshöfdingeembetets i Jönköpings Län fem års berättelse upplyste, att till Jönköpings hamnbyggnad ätgätt af staten tilllåns erhållne medel 49,837 Rdr samt att staden sjelf af egna medel påkostat 12,000 Rdr Bko. Dahllöf ansåg att man ej borde fästa sig så mycket vid undersökningen, hvilken, verkställd af en Landtmätare, ej borde medtaga någon större del af anslaget. Förklarade att hans uttalade åsigt gällde för alla punkter i detta betänkande. Skulle helst önska, att anslagen beviljades; men att i annat fall, de föreslagne arbeten mätte tillvägabringas genom lånebidrag på sätt förut är omnämndt. Anders Trysen från Östergöthland förenade sig med Nils Strindlund, samt ansåg frågan om bankovinstens fördelning först böra afgöras, innan några anslag för ifrågavarande ändamål beviljades. Deruti äfven anders Nilsson från Östergöthland och Håkan Nilsson från Skåne instämde. Denna punkt återremitterades. (Forts. följer.)