AA TARERA VA SAS MAMA ME BSMIVIYM 3000 0060 statens medel ej bortskänkas till vissa orter, utan borde de sjelfva, i mån af förmåga, bidraga till företagens verkställande, med tillbjelp af län på billiga vilkor. I Jan Persson och Anders Larsson från Upsala Län j instämde häruti. I J. FDahuöj från Elfsborgs Län medgaf visseri ligen, att ett tillstyrkande af detta anslag ej utginge från någon absolut rättsgrund, men man borde liks väl ömma något för de vanlottade invånarne i norra 1 delen af Norrland samt Lappland, med afseende på I svårigheten af transporter från Lappland till kuc sten; och att det endast vore af de produkter, som i på detta sätt måste afyttras, folket hemtade sin knappa: bergning. Önskade derföre, att Ständet ej lade sig emot anslag till Norrland. Flera af Ståndsbröderna hade yttrat sig emot dessa anslag och förment, ifrågavarande strömrensningar kunna ästadkommas ge-; nom utdelning af bankovinsten, men Tal. fruktade,! att idgen ej lät realisera sig. Man torde nog i för-; sta rummet använda denna vinst till militärbenof, ech andre ormödige utgifter. Ville deremot föreslå att de orter, hvilka voro i behof af strörarensningar; och dylikt, erhölle räntefria län, i mån af tillgån-! garne, emot det, att noga tillsyn egde rum på medJens rätta användande, och att onödige undersök-;s Å me ARA ÅR fr br— —-— ningar ej företoges. På detta sått kunde Norrland! bekomma penningar till sine stromrensningar, om; Ståndet ej ville bevilja anslaget, på sätt Utskottet! föreslagit. Förenade sig i öfrigt med Hans Jansson.:; Jonr Olsson från Gelleborgs och Jutan ETiCssUN från Stora Kopparbergs Eän instämde. Per Sanlstrom från Stockholms Län: Man vore; temligen allmänt i värt Ständ öfverens, att skatterna: borde nedsättas och att bankovinsten borde tillj kommunerne utdelas; men majoriteten inom öfrige Ståänden vore sannolikt af annan tanka; och i sådant fall hade man ej annan utväg, än att bevilja anslag till allmänna arbeten. Följden af ett nekadt anslag i detta, till strömrensningarne i Norrland, blefve ostridigt, att staten finge underhålla det fattiga folket, hvartill större summor ätginge. I afseende på dylika anslags användande borde iakttagas, att de ej af Regeringen förvaltas, utan utlemnas till kommunernas egen dicposition. Derefter kunde Landtmätarne i hvarje ort verkställa undersökningarne, men arbetet borde verkställas af ortens invånare. Någon rivalitet emellan olika orter borde ej ifrågasättas. De södra orterme hade ej skäl att motsätta sig anslag till de nörra, serdeles som staten lemnat bidrag till företag på förstnämnde ställen, i och nämnde, såsom exempel derpå, Jönköpings!l hamnbyggnad. Deruti förenade sig Vicetalmannen Per Ericsson, Anders Junssvn i Okna från Östergöthland, Hansi Janssou från Elfsborgs Län, suftun Eric Jansson från Wermland Svca Jonsson och Eric Nilsson från Jemtland, Per Maitsson från Wester Norrland, Oioj Otoisson från Westerbottens Län, Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län, samt Johun Eric:son från Stora Kopparbergs Län. Anders anderssvun från Skaraborgs Län ville tala hvarken för eller emot tillstyrkande af detta anslag, utan endast, i anledning af en Ledamots anmärkning, att Utskottet skulle begått mannamån, sa att de orter, hvilka haft förespråkare, erhällit anslag, l: men andre icke, genmäla, att så vore ej förbållan det. Der behofvet påkallat ett anslag, hade det blifvit beviljadt. En del orter hade erbjudit sig med en tredjedel eller hälften deltaga i kostnaden; men de norra orterne voro icke i stånd att bidraga något till denna strömrensning, i anseende till den der rådande fattigdom, hvarföre staten borde bestrida hela kostnaden, deraf en del komme att bereda de utblottade invänarne en nödig arbetsförtjenst. Ansåg för öfrigt de anslagne 4000 Rär, till upprensningen af Råneå Elf, ätgå endast till undersökningar, i hvilket fall egentliga ändamålet förfelats. Yrkade på denna grund äterremiss. Rutbery trodde, att undersökning föregått, annars hade ej Utskottet kunnat tillstyrka anslaget. Förenade sig hufvudsakligen med Dahllöf och Sahlström, och då Norrland måst deltaga i kostnader för Götha kanal, deraf någon fördel för dem ej gerna kunde beredas, tyckte han det billigt, att det fick en liten skärf till ett så godt ändamål, som det ifrågasatte. Nus Persson från Örebro Län ville ej tillstyrka bifall af Utskottets förslag, cemedan 4000 Rdr sannolikt åtginge till sjelfva undersökningen, hvarefter Rikets Ständer vore nödsakade bevilja serskilde medel till sjelfva arbetet. tienTik Hansson från Elfsborgs Län instämde uti deras mening, som ansett att Bankovinsten, länsvis fördelad, borde till dylika företag, som det ifrägavarande, användas. Vore öfvertygad, att om man nu beviljade de tillstyrkta anslagen, blefve man nödsakad för konseqvensens skull, att nästa riksdag anslå kanske en mångdubblad summa till de orter, som nu ej deraf kommit i åtnjutande. På sådant sätt kunde landet lätt utarmas. Per Ösiman från Wester-Norrland talade för bifall till Utskottets förslag af hufvudsakligen samma skäl, som Dahllöf och Rutberg, men yrkade likväl återremiss i anledning ar den anmärkning, att den anslagna summan ej borde användas endast till undersökningar, hvilket kanske blefyve! händelsen, om ämnet icke närmare utreddes, Der-; uti förenade sig J. O. Duhlbery från Wester-Norrland. von Zwrigbergk trodde, att undersökning ej försiggått, emedan betänkandet innehöll catt upprens-; ningen ansägs komma att till ortens förkofran bi-. draga, hvilket vore ett tydligt bevis, att under sökning ännu ej egt rum. Förr än den skett borde ej anslag beviljas. Staten kunde eljest förliknas. vid en jordbrukare, som företog odling af mark innan han kände dess beskaffenhet. Deruti instämde Lars Bengtsson från Skåne, Lars Larsson från Örebro Län och Olof Jacobsson från Södermanland, Lars Larsson från Elfsborgs Län gjorde samma anmärkning som Zweigbergk och gillade för öfrigt den åsigt, att det vore oklokt att bevilja anslag till vattenkommunikationer, såvida de endast innefattade sädane företag, som öfverskrida den enskilda förmågan. Här vore fråga om mindre ström; ir