Oe SF ST FE TF EPA AAA JANNE a äd 3 timmar dagligen. Jag har hvarje dag gjort n stor mängd besök; alla långa ceremonier uteemnas här; det råder en säker och enkel konvenins, hvilande på ett fullkomligt ömsesidigt erkänrande af den republikanska jemlikheten. Se här, mura man går tillväga: Ni har ett bref till Hrr O. x C.; kl. 140 beger ni er från Astorhouse ut på gaan och vinkar åt den närmaste hyrvagn; i ögonMlicket ser ni framför er en så kallad portschäs vagn vå två hjul, ett högst elegant åkdon,temmeligen noa kopieradt efter de Europeiska portschäserna, enlast något rymligare, så att i dess fyra hörn kunna yra icke korpulenta personer med beqvämlighet sitta — och the Yankee-boy is never fat! som det heter Jå Yankee doodle — om de sträcka fötterna längs agnens sida ut under motstående bänk. Ni betalar lerföre en skilling, åttondedelen af en dollar. XKuken känner Bankstreet och firman. 1 raskt traf sår det fram åt högra sidan af Broadway, som gevomskär staden i hela dess längd från hamnens ytersta hörn i nordostlig riktning. På mindre än fem ninuter har ni åkt en åttondedels Tysk mil. Ni octalar, hoppar ur, går trappan uppföre, och träder n på kontoret med hatten på hufvudet. God dag, zentlemen, här är ett bref, som jag personligen skule aflemna. En af kontorsbetjenterne tager artigt ch skyndsamt, men stillatigande, af er brefvet, bär let in i ett sidorum och efter tre minuter utkommer husets chef. Ni står imedlertid bakom skranket; här förefaller ett kort samtal och efter andra re minuter är ni på det höfligaste helsad och beställd till aftonen kl. 6, allt efter som herren är Whig eller Tory, till Masonhall eller Astorhouse på en för er passande dag. Båda parterne anteckna dagen och timman för mötet i en liten plånbok, vari man här bär sina bankosedlar och skiljas åt utan ceremoni med ordet: Good Bye! Ni går nu genast till det närbelägna Customhouse, att förskaffa er fr-e permit, för att utan tull kunna föra i land från fartyget ert bagage, som under tiden bevakas af en tulltjensteman. Ni förelägger en förteckning på dess innehåll: finnes deribland ingenting tullbart, till handel bestämdt, så gifver man er en sedel och saken är afgjord, eller måste ni svärja, att ni behöfver de tullbara effekterna för edert yrke, till hvilket handeln icke hörer. Man förestafvar er det korta formuläret, ni kysser såsom bekräftelse evangelium och erhåller free permit; dessutom föras effekterna till tullhuset och taxeras. På tio minuter kan en lätt ekiperad passagerare i första fallet uppgöra hela affären. Nu går ni, medan det ännu är tid till middagen, till bankiren och aflemnar er vexel eller er anvisning. Man frågar icke här efter några dagar mer eller mindre. Är vexeln god, så erhåller ni, om den också vore ställd på 14 dagars sicht, efter er önskan, genast en anvisning på banken. Dit har ni blott några få steg, ty alla vexlare och bankierer bo i de närmaste gatorna kring bankhuset. Ni träder in, visas af portvakten till en kassör, aflemnar er anvisning och erhåller — bankosedlar, om ni än hade en million att draga. Men ni önskar guld och silfver. Well Sir! but there are but two hundred eagies; the rest must be paid in english gold! Man förelägger er de tryckta kurssedlarna och ännu innan ni hunnit läsa att Sovereigns stå till 4 dollars 835 cents, ligga guldhögarna redan framför er jemte differensen i silfver; men ingen menniska stoppar här en cent hos sig utan att se derpå och vända om den. Ni skulle göra er löjlig om ni, intet räknade edra penningar, för att kalkulera kursen i er plånbok eller på räknebordet, eller huru ni vill, om ni icke är någon öfvad hufvudräknare. Penningarna äro riktiga; ni stoppar dem hos er och går er väg. Annu är ej kl. 3; ni kan således ännu göra en affär; ni söker derföre en boning att hyra, ty på värdshuset kostar det er dagligen två dollars och rätterna anstå icke er Europeiska mage. Tre gånger om dagen fullsättas borden så att de kunna digna derunder. Agg och kött fattas aldrig, lika litet som the och kaffe, syltade frukter, ett öfverflöd af sötsaker, men sällan någonting surt; köttet är hårdt, så att ni knappt kan tugga det; rätterna besynnerligt tillagade, hvarken på Engelska eller Franska sättet, rätt Yankee-messigt, d. v. s. alltsammans är tillredt på en halftimma. Pies (mjuka fruktkakor), Cakes (torra söta kakor), osyradt rågbröd, hvetebröd, båda delarna oändligt hvitt och fint, smör, syltad äppelmos, grönsaker, till det mesta kål af åtskilliga slag, Sweet potatoes, ett slags söta rofvor, smakande mellan kålröttet och potates, och några starkt kryddade fruktsallater, som niicke vill se på, sedan ni en gång smakat dem, ostron i alla former, färsk, ganska skön frukt, isynnerhet persikor, ananas, apelsiner, lemoner af ofantlig storlek, äpplen, drufvor, allt af förträfflig smak, finnas, jemte mycket annat samtidigt på bordet. Dertill får ni blott en enda tallrick, på hvilken ni lägger en portion af alla de ratter, hvaraf ni förtär, så att allt röres tillsammans, äter — nej, slukar allt detta utan att tugga, för att efter högst tio minuter upp stiga jemte de öfrige, och har i er Europeiska, vid beqvämlighet vanda, mage, intet begrepp om hvad ni njutit, alldeles intet klart gastronomiskt begrepp. Nog af, ni längtar snart efter Engelsk, Fransysk eller annan Europeisk matlagning, ni genomläser i en tidning förteckningen på de talrika Boardinghouses. der man får rum och mat och föredrager slutligen en hyrd privat boning, för att spisa än här, än der, och lära känna sällskapslifvet i dess rika nyanser 1 anseende till politik, religion och handel, ty några fler finnas ej Om ni icke är mäktig det EngelsktAmerikanska idiomet, jag ville nästan säga jargonen, så vänjer ni er likväl efter nåera få dagar ganska lätt dervid, och ni lemnar intet offentligt ställe utan att der hafva inhemtat något. Men tro likväl icke, att ni erfar någonting vid sjelfva måltiden; icke brist på tid drifver Amerikanen att äta så fort; vid sista biten springer han upp och skyndar ut i barroom, hvarest tidningar af alla slag ligga. Ni är, till följe af er Tyska natur, den siste vid bordet och finner, när ni går ut till de andra, redan hela sällskapet, förstärkt med ännu flera, med benen mot väggen, vaggande på stolarna och ett kolossalt tidningsblad i handen. Nu studerar hvar och en på de offentliga tal, som particheferne hållit i alla delar af unionen. Jag hörde här i en whigförsamling vid nya ban kohuset Hr Webster, senator för New-Yorkstate,