Oe SF ST FE TF EPA AAA JANNE a
äd 3 timmar dagligen. Jag har hvarje dag gjort
n stor mängd besök; alla långa ceremonier ute-
emnas här; det råder en säker och enkel konveni-
ns, hvilande på ett fullkomligt ömsesidigt erkän-
rande af den republikanska jemlikheten. Se här,
mura man går tillväga: Ni har ett bref till Hrr O.
x C.; kl. 140 beger ni er från Astorhouse ut på ga-
an och vinkar åt den närmaste hyrvagn; i ögon-
Mlicket ser ni framför er en så kallad portschäs vagn
vå två hjul, ett högst elegant åkdon,temmeligen no-
a kopieradt efter de Europeiska portschäserna, en-
last något rymligare, så att i dess fyra hörn kunna
yra icke korpulenta personer med beqvämlighet sitta
— och the Yankee-boy is never fat! som det heter
Jå Yankee doodle — om de sträcka fötterna längs
agnens sida ut under motstående bänk. Ni betalar
lerföre en skilling, åttondedelen af en dollar. XKu-
ken känner Bankstreet och firman. 1 raskt traf
sår det fram åt högra sidan af Broadway, som ge-
vomskär staden i hela dess längd från hamnens yt-
ersta hörn i nordostlig riktning. På mindre än fem
ninuter har ni åkt en åttondedels Tysk mil. Ni
octalar, hoppar ur, går trappan uppföre, och träder
n på kontoret med hatten på hufvudet. God dag,
zentlemen, här är ett bref, som jag personligen skul-
e aflemna. En af kontorsbetjenterne tager artigt
ch skyndsamt, men stillatigande, af er brefvet, bär
let in i ett sidorum och efter tre minuter utkom-
mer husets chef. Ni står imedlertid bakom skran-
ket; här förefaller ett kort samtal och efter andra
re minuter är ni på det höfligaste helsad och be-
ställd till aftonen kl. 6, allt efter som herren är
Whig eller Tory, till Masonhall eller Astorhouse
på en för er passande dag. Båda parterne anteckna
dagen och timman för mötet i en liten plånbok,
vari man här bär sina bankosedlar och skiljas åt
utan ceremoni med ordet: Good Bye!
Ni går nu genast till det närbelägna Customhouse,
att förskaffa er fr-e permit, för att utan tull kunna
föra i land från fartyget ert bagage, som under ti-
den bevakas af en tulltjensteman. Ni förelägger en
förteckning på dess innehåll: finnes deribland ingen-
ting tullbart, till handel bestämdt, så gifver man er
en sedel och saken är afgjord, eller måste ni svärja,
att ni behöfver de tullbara effekterna för edert yrke,
till hvilket handeln icke hörer. Man förestafvar er
det korta formuläret, ni kysser såsom bekräftelse
evangelium och erhåller free permit; dessutom föras
effekterna till tullhuset och taxeras. På tio minuter
kan en lätt ekiperad passagerare i första fallet upp-
göra hela affären. Nu går ni, medan det ännu är
tid till middagen, till bankiren och aflemnar er vexel
eller er anvisning. Man frågar icke här efter några
dagar mer eller mindre. Är vexeln god, så erhåller
ni, om den också vore ställd på 14 dagars sicht, ef-
ter er önskan, genast en anvisning på banken. Dit
har ni blott några få steg, ty alla vexlare och ban-
kierer bo i de närmaste gatorna kring bankhuset. Ni
träder in, visas af portvakten till en kassör, aflem-
nar er anvisning och erhåller — bankosedlar, om
ni än hade en million att draga. Men ni önskar
guld och silfver. Well Sir! but there are but two
hundred eagies; the rest must be paid in english
gold! Man förelägger er de tryckta kurssedlarna
och ännu innan ni hunnit läsa att Sovereigns stå
till 4 dollars 835 cents, ligga guldhögarna redan fram-
för er jemte differensen i silfver; men ingen men-
niska stoppar här en cent hos sig utan att se derpå
och vända om den. Ni skulle göra er löjlig om ni,
intet räknade edra penningar, för att kalkulera kur-
sen i er plånbok eller på räknebordet, eller huru ni
vill, om ni icke är någon öfvad hufvudräknare. Pen-
ningarna äro riktiga; ni stoppar dem hos er och
går er väg. Annu är ej kl. 3; ni kan således
ännu göra en affär; ni söker derföre en boning att
hyra, ty på värdshuset kostar det er dagligen två
dollars och rätterna anstå icke er Europeiska mage.
Tre gånger om dagen fullsättas borden så att de
kunna digna derunder. Agg och kött fattas aldrig,
lika litet som the och kaffe, syltade frukter, ett öf-
verflöd af sötsaker, men sällan någonting surt; köt-
tet är hårdt, så att ni knappt kan tugga det; rät-
terna besynnerligt tillagade, hvarken på Engelska
eller Franska sättet, rätt Yankee-messigt, d. v. s.
alltsammans är tillredt på en halftimma. Pies (mju-
ka fruktkakor), Cakes (torra söta kakor), osyradt
rågbröd, hvetebröd, båda delarna oändligt hvitt och
fint, smör, syltad äppelmos, grönsaker, till det me-
sta kål af åtskilliga slag, Sweet potatoes, ett slags
söta rofvor, smakande mellan kålröttet och potates,
och några starkt kryddade fruktsallater, som niicke
vill se på, sedan ni en gång smakat dem, ostron i
alla former, färsk, ganska skön frukt, isynnerhet
persikor, ananas, apelsiner, lemoner af ofantlig stor-
lek, äpplen, drufvor, allt af förträfflig smak, finnas,
jemte mycket annat samtidigt på bordet. Dertill får
ni blott en enda tallrick, på hvilken ni lägger en
portion af alla de ratter, hvaraf ni förtär, så att allt
röres tillsammans, äter — nej, slukar allt detta u-
tan att tugga, för att efter högst tio minuter upp
stiga jemte de öfrige, och har i er Europeiska, vid
beqvämlighet vanda, mage, intet begrepp om hvad
ni njutit, alldeles intet klart gastronomiskt begrepp.
Nog af, ni längtar snart efter Engelsk, Fransysk el-
ler annan Europeisk matlagning, ni genomläser i en
tidning förteckningen på de talrika Boardinghouses.
der man får rum och mat och föredrager slutligen
en hyrd privat boning, för att spisa än här, än der,
och lära känna sällskapslifvet i dess rika nyanser 1
anseende till politik, religion och handel, ty några
fler finnas ej Om ni icke är mäktig det Engelskt-
Amerikanska idiomet, jag ville nästan säga jargonen,
så vänjer ni er likväl efter nåera få dagar ganska
lätt dervid, och ni lemnar intet offentligt ställe utan
att der hafva inhemtat något. Men tro likväl icke,
att ni erfar någonting vid sjelfva måltiden; icke
brist på tid drifver Amerikanen att äta så fort; vid
sista biten springer han upp och skyndar ut i bar-
room, hvarest tidningar af alla slag ligga. Ni är,
till följe af er Tyska natur, den siste vid bordet och
finner, när ni går ut till de andra, redan hela säll-
skapet, förstärkt med ännu flera, med benen mot
väggen, vaggande på stolarna och ett kolossalt tid-
ningsblad i handen. Nu studerar hvar och en på
de offentliga tal, som particheferne hållit i alla delar
af unionen.
Jag hörde här i en whigförsamling vid nya ban
kohuset Hr Webster, senator för New-Yorkstate,