stor fördel; ty enär på sätt då föreslaget var, beväringen i hvarje provins skulle hafva en med densammas vanliga bruk till färg och snitt öfverensstämmande drägt, som, efter öfningstidens slut, kunde utgöra ynglingarnes helgdagskläder, undvikes ej allenast härigenom all enödig kostnad, utan grunden vore lagd till antagandet af en allmän nationaldrägt, hvarföre, och då det vore upplyst, att beväringsynglingarne, genom begagnandet af de till deras munderingspersedlar nu hörande buldansbyxor, äfventyrade hälsan, Tal. tillstyrkte bifall till ifrågavande förslag. Peter Jönsson från Christianstads Län trodde, att då fråga nu endast var om öfsinysmötes, man icke skulle åberopa 4808 års krigshändelser såsom exempel. Öfningsmötena hållas under den bästa årstiden, då derewot 414808 års fälttåg inträffade nnder en sträng vinter, kvilken var närmaste orsaken till landtvärnets olyckor. Johan August Zellerb-rg från Stockholms Län förklarade, att enär Utskottets förevarande förslag endast anginge anslag till klädesbygxor åt beväringsmanskapet, kunde han icke förstå, huru diskussionen kunnat utsträckas till de ämnen, som derunder tillika kommit under öfverläggning. Afstyrkte berörde anslag, enär han ansåg, att, i händelse beväringsmanskapet ej kunde tillåtas att, emot ersättning, få under öfningsmötena begagna egna kläder, uti armtens förråder funnos tillgångar nog för nämnde manskaps tillräckliga beklädnad. Benul Gudmundsson medgaf riktigheten af Zetterbergs anmärkning. Hade visserligen icke något deremot, att beväringsynglingarne få, emot ersättning, under vapenöfningarne begagna sina egna kläder. men ville crinra, att, i händelse förslaget härom skulle antagas, och det följaktligen komme att bero på ynglingarne sjelfye, att nyttja Kronans, eller sina egna kläder, man i allt fall måste vara betänkt på tillgång till klädesbyxor åt de ynglingar som ville begagna Kronans munderingar; hvarjemte man likaledes måste bevilja tillräckligt statsanslag för den ersättning, som åt ynglingarne, för egna kläders slitning, komme att utgifvas, hvilken, enär deras antal hvarje år utgör minst 15,000 man, efter 3 Rdr Bko till hvarje, skulle årligen uppgå till 45,000 Rdr berörde mynt. Heurlin hade äfven funnit, att diskussionen alltför mycket aflägsnat sig från ämnet, så att man, i stället för att tala om anslag till klädesbyxor åt b-väringen, kommit att orda om 41808 års landtvärn, om hvilket manskap Tal. gjorde samma erinran, som Peter Jönsson från Jönköpings Län, med flere Talare. Utskottets förslag i denna del återremitterades. 3:0 Anslag för gevärsfabrikationen. Hans Janssen från Elfsborgs län skriftligt; hufvudsakligen, att han bestridde icke summan, men ansåg nödigt utröna, huru föregånde anslag dertill blifvit använda, huru stort antal gevär finnes i förråderna och hvart de äldre tagit vägen. Rikets Ständer borde visserligen icke låta medel saknastill dugliga vapen för armeen, men ett gevär kunde vara ganska godt och användbart mot fiender, fastän en skruf eller ett bläck är gjordt efter en äldre modsll, fastän remmen sitter en tum högre eller lägre än nuvarande modell fordrar o. s. v. Hittills skedda förändringar med detta vapen och armåens materiel i allmänhet torde icke alla hafva varit förbättringar, och Staten borde ej betungas med utgifter för dessa försök. — Deruti instämde äfven Petter Jönssom från Jönköpings län. Anläggandet af ett nytt gevärsfaktori vid Carl Gustafs stad hade han ansett destomindre lämpligt, som vid Husqvarna faktori gevären erhöllos håde till större godhet och till vida billigare pris: ty utom andra orsaker till dyrhet, kostade en stig kol på förra stället 9 å 40 Rdr, men vid Husqvarna icke en gång hälften. Hemställde vidare, att de 500 gevär, som ;: från Norrtelje gevärsfaktori hittintills blifvit årligen lefvererade, hädanefter måtte få förfärdigas vid Husqvarna utöfver det antal gevär, som derifrån tillförne erhållits. Ansåg för öfrigt anslaget böra fortfarande äga rum intill nästa riksdag, hvilket vore desto nödvändigare, som Statens kontrakter med gevärsfakto-; rierna måste fullgöras, och faktoriegarne i annat fall skulle råka i den största, förlägenhet. Deruti instämde Petter Persson i Ädelfors och Petter Mårtensson från Jönköpings län samt Jan Erik Jansson från Wermlands län I David Andersson från Hallands län kunde icke (erinra sig, att nya gevär årligen behöfde för Kro-! I nans räkning inköpas. Ett högst betydligt antal gevär hade redan under det nu förflutna långvariga, fredslugn hvarje år blifvit inköpt, förråden voro dessförinnan ingalunda uttömde, och Kronan erhöll vid det sista allmänna fredsslutet ett betydligt antal Engelska gevär. Ansåg deremot en noggrannare tillsyn och ändamålsenligare hushållning med gevären än hittills ägt rum, vara af nöden. Anförde såsom exempel på oförsvarlig misshushållning med statens tillgångar, händelsen, då ett betydligt antal goda gevär först såsom odugliga bortsåldes för omkring 20 skillingar stycket, och derefter sommaren år 1838 åhyo, för Kronans räkning till vida högre pris inköptes. Dylika dispositioner syntes icke visa behof af tillökning i gevärsförråden. Ville dock medgifva ifrågavarande anslag för gevärsfabrikationen med vilkor, att de gamla gevären utur Kronans förråder hädanefter icke målte försäljas, utan utdelas på provinserne, så att hvar och en vapenför man måtte få ett gevär, för att öfva sig i dess begagnande samt i farans stund kunna deltaga i försvar af fädernesland och frihet. Deruti instämde Johan Jakob Rutberg och Johan Andersson Lundberg från Norrbottens län, Olof Olsson från Westerbotrens län m. fl. Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs Län ansåg anslagen å tredje Hufvudtiteln vara fullt -tillräckliga för gevarsfabrikationen, så att serskildt anslag dertill å extra Statsregleringen icke erfordras, helst i detta afseende icke kunde komma i fråga andra medel än de, som behöfdes för fullgörandet af med Norrtelje och Husqvarna faktorier ingångne kontrakter; ty Carl Gustafs stads faktori vore aldrig af Ständerna erkändt, hvarföre de icke heller voro pligtige att dertill bevilja något statsanslag. — Om alla de medel, som sedan freden, år 1844 varit anslagne för gevärsfabrikationen, blifvit ändamålsenligen använde, hade deraf kunnat förfärdigas så månFE or ae Ls a