stor fördel; ty enär på sätt då föreslaget var, be-
väringen i hvarje provins skulle hafva en med den-
sammas vanliga bruk till färg och snitt öfverens-
stämmande drägt, som, efter öfningstidens slut, kunde
utgöra ynglingarnes helgdagskläder, undvikes ej al-
lenast härigenom all enödig kostnad, utan grunden
vore lagd till antagandet af en allmän nationaldrägt,
hvarföre, och då det vore upplyst, att beväringsyng-
lingarne, genom begagnandet af de till deras mun-
deringspersedlar nu hörande buldansbyxor, äfventy-
rade hälsan, Tal. tillstyrkte bifall till ifrågavande
förslag.
Peter Jönsson från Christianstads Län trodde, att
då fråga nu endast var om öfsinysmötes, man icke
skulle åberopa 4808 års krigshändelser såsom exem-
pel. Öfningsmötena hållas under den bästa årsti-
den, då derewot 414808 års fälttåg inträffade nnder
en sträng vinter, kvilken var närmaste orsaken till
landtvärnets olyckor.
Johan August Zellerb-rg från Stockholms Län för-
klarade, att enär Utskottets förevarande förslag endast
anginge anslag till klädesbygxor åt beväringsmanska-
pet, kunde han icke förstå, huru diskussionen kun-
nat utsträckas till de ämnen, som derunder tillika
kommit under öfverläggning. Afstyrkte berörde an-
slag, enär han ansåg, att, i händelse beväringsman-
skapet ej kunde tillåtas att, emot ersättning, få un-
der öfningsmötena begagna egna kläder, uti armtens
förråder funnos tillgångar nog för nämnde manskaps
tillräckliga beklädnad.
Benul Gudmundsson medgaf riktigheten af Zet-
terbergs anmärkning. Hade visserligen icke något
deremot, att beväringsynglingarne få, emot ersätt-
ning, under vapenöfningarne begagna sina egna
kläder. men ville crinra, att, i händelse förslaget
härom skulle antagas, och det följaktligen komme
att bero på ynglingarne sjelfye, att nyttja Kronans,
eller sina egna kläder, man i allt fall måste vara
betänkt på tillgång till klädesbyxor åt de ynglingar
som ville begagna Kronans munderingar; hvarjemte
man likaledes måste bevilja tillräckligt statsanslag
för den ersättning, som åt ynglingarne, för egna
kläders slitning, komme att utgifvas, hvilken, enär
deras antal hvarje år utgör minst 15,000 man, efter
3 Rdr Bko till hvarje, skulle årligen uppgå till
45,000 Rdr berörde mynt.
Heurlin hade äfven funnit, att diskussionen allt-
för mycket aflägsnat sig från ämnet, så att man, i
stället för att tala om anslag till klädesbyxor åt
b-väringen, kommit att orda om 41808 års landt-
värn, om hvilket manskap Tal. gjorde samma er-
inran, som Peter Jönsson från Jönköpings Län, med
flere Talare.
Utskottets förslag i denna del återremitterades.
3:0 Anslag för gevärsfabrikationen.
Hans Janssen från Elfsborgs län skriftligt; hufvud-
sakligen, att han bestridde icke summan, men ansåg
nödigt utröna, huru föregånde anslag dertill blifvit an-
vända, huru stort antal gevär finnes i förråderna och
hvart de äldre tagit vägen. Rikets Ständer borde vis-
serligen icke låta medel saknastill dugliga vapen för
armeen, men ett gevär kunde vara ganska godt och
användbart mot fiender, fastän en skruf eller ett bläck
är gjordt efter en äldre modsll, fastän remmen sitter
en tum högre eller lägre än nuvarande modell for-
drar o. s. v. Hittills skedda förändringar med detta
vapen och armåens materiel i allmänhet torde icke
alla hafva varit förbättringar, och Staten borde ej
betungas med utgifter för dessa försök. — Deruti in-
stämde äfven Petter Jönssom från Jönköpings län.
Anläggandet af ett nytt gevärsfaktori vid Carl Gustafs
stad hade han ansett destomindre lämpligt, som vid
Husqvarna faktori gevären erhöllos håde till större
godhet och till vida billigare pris: ty utom andra
orsaker till dyrhet, kostade en stig kol på förra stäl-
let 9 å 40 Rdr, men vid Husqvarna icke en gång
hälften. Hemställde vidare, att de 500 gevär, som ;:
från Norrtelje gevärsfaktori hittintills blifvit årligen
lefvererade, hädanefter måtte få förfärdigas vid Hus-
qvarna utöfver det antal gevär, som derifrån tillförne
erhållits. Ansåg för öfrigt anslaget böra fortfarande
äga rum intill nästa riksdag, hvilket vore desto nöd-
vändigare, som Statens kontrakter med gevärsfakto-;
rierna måste fullgöras, och faktoriegarne i annat fall
skulle råka i den största, förlägenhet. Deruti in-
stämde Petter Persson i Ädelfors och Petter Mår-
tensson från Jönköpings län samt Jan Erik Jansson
från Wermlands län I
David Andersson från Hallands län kunde icke
(erinra sig, att nya gevär årligen behöfde för Kro-!
I nans räkning inköpas. Ett högst betydligt antal ge-
vär hade redan under det nu förflutna långvariga,
fredslugn hvarje år blifvit inköpt, förråden voro dess-
förinnan ingalunda uttömde, och Kronan erhöll vid
det sista allmänna fredsslutet ett betydligt antal En-
gelska gevär. Ansåg deremot en noggrannare tillsyn
och ändamålsenligare hushållning med gevären än hit-
tills ägt rum, vara af nöden. Anförde såsom exem-
pel på oförsvarlig misshushållning med statens till-
gångar, händelsen, då ett betydligt antal goda gevär
först såsom odugliga bortsåldes för omkring 20 skil-
lingar stycket, och derefter sommaren år 1838 åhyo,
för Kronans räkning till vida högre pris inköptes.
Dylika dispositioner syntes icke visa behof af tillök-
ning i gevärsförråden. Ville dock medgifva ifråga-
varande anslag för gevärsfabrikationen med vilkor,
att de gamla gevären utur Kronans förråder hädan-
efter icke målte försäljas, utan utdelas på provin-
serne, så att hvar och en vapenför man måtte få
ett gevär, för att öfva sig i dess begagnande samt i
farans stund kunna deltaga i försvar af fädernesland
och frihet. Deruti instämde Johan Jakob Rutberg
och Johan Andersson Lundberg från Norrbottens län,
Olof Olsson från Westerbotrens län m. fl.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs Län an-
såg anslagen å tredje Hufvudtiteln vara fullt -till-
räckliga för gevarsfabrikationen, så att serskildt an-
slag dertill å extra Statsregleringen icke erfordras,
helst i detta afseende icke kunde komma i fråga an-
dra medel än de, som behöfdes för fullgörandet af
med Norrtelje och Husqvarna faktorier ingångne
kontrakter; ty Carl Gustafs stads faktori vore al-
drig af Ständerna erkändt, hvarföre de icke heller
voro pligtige att dertill bevilja något statsanslag. —
Om alla de medel, som sedan freden, år 1844 varit
anslagne för gevärsfabrikationen, blifvit ändamålsen-
ligen använde, hade deraf kunnat förfärdigas så mån-
FE or ae Ls a