regering, huru mycket det skulle kosta, att äter! sänka; ty säkerligen skall det val en dag äfven företagas, efter som ändock den ena regeringen tyckes hafva lust att omgöra, hvad den andra gjort. För detta gyckel vill jag icke bevilja en skilling. Detta är hvad jag i hast trott mig böra anmärka mot de-:! taljerna af extra statsregleringen, vid hvars uppgörande Uttkottet tyckes hafva märkligen afmattats, mot hvad det visade i Riksdagens början. i 92:0 Af Peter Mårtemssom från Jönköpings Län, som afstyrkte z) anslag till den emellan Westerås och Fahlun projekterade chausse; b) till försänkningar vid det så kallade Kodjupet; c) till Riddarholmskyrkans iståndsättande. samt 4) till slussbyg-; naden vid Forsshaga och Dejeforss, äfvensom hamn-: byggnaden vid Wisby. 3:0 Af Johannes Anderssom från Skaraborgs Län, som ansåg: a) att det kontanta beloppet af anslaget, till komplettering af beväringsmanskapets be-! klädnad, borde nedsättas, och att deremot Utskottet måtte föreslå Rikets Ständer att till Kongl. Maj:t öfverlemna, att af reservförråden uttaga de etfekter, som kunde begagnas till beväringsmanskapet, på det att icke en delaf beklädnads-, utredningsoch remtygspersedlarne måtte utan nytta ligga och röta, samt uppätas af mal, m. m. 6) I afseende på befästningen af Stockholms skärgård, att, enligt hvad allmänt påstås, en stor del af befästningarne snarare komma att gagna en fiende, än vårt eget försvar; att de ifrån landtsidan, af en landstigen korps lätt intagas, och sedan hindra vår egen skärgårdsflotta att uträtta något. Det är till anskaffande af goda, rörliga artilleripjeser, för att nyttjas i pass och ställningar, kustpjeser, samt gevär för nationalbeväringen, som våra tillgångar först böra användas; och våra befästningarne böra heldst vara de flytande, som vår skärgårdsflotta erbjuder; att följande anslag icke voro behöflige, nämligen till hamnanlägningen vid Weda, försänkningar vid Kodjupet slussbyggnaden vid Fosrshaga och Dejeforss, chaussen mellan FahJun och Westerås, Riddarholmskyrkans iståndsättande, äfvensom underhållet af Konungagrafvarna vid Wreta, samt låneunderstöd vid Ystads hamn. A:o Af Henrik Hansson från Elfsborgs Län, som förenade sig med Hans Jansson, under erinran om den gamla hushållsreglen, att man bör köpa icke det, som behöfves, utän det, som är nödvändigt. Uttalade den önskan, att blott sådana anslag måtte beviljas, som äro oundgängligen nödvändiga, men deremot låneunderstöd meddelas till hvad som kunde vara behöfligt för allmänt nyttiga företag. 5:o Af Nils Magnusson från Calmare Län, som yttrade sig för anslag till upprensning af Stångår, på de skäl, som Biskop Hedren utvecklat i sin, vid betänkandet fogade, reservation. Yrkadei allmänhet, att statsanslagen till allmänt nyttiga ändamål måtte någorlunda lika fördelas på de serskilta delarna af riket. 6:0 Af Anders Andersson från Östergöthland, som deremot afstyrkte anslag till Stångåns upprensning, och uppgaf de närmande förhållanden, som förorasakat och sannolikt ännu komma att förorsaka hinader för upprensning af samma å, eller rättare sagt, caftappning af några sjöar, som den går igenom. 7:0 Af Peter Ciaösson från Elfsborgs Län, som uppdrog en skildring af ställningen i hans hemort och framställde serskilte anmärkningar mot anslagen till ny styrelse för allmänna arbeten och vattenkommunikationer, chaussn emellan Fahlun och Westerås, samt Riddarholmskyrkans iståndsättande, och yttrade, att han väl ej framställt speciella anmärkningar mot öfriga anslagen, men godkände likväl visserligen icke alla. 8:0o Af Anders Brtissman från Skaraborgs Län, som yrkade, att hvad som utöfver behofvet utgått från folket, äfven bör komma detsamma tillgodo genom minskning i beviullninyen. med ett ord: att öfverskottet bör betraktas som en spa;bank för den skattdragande. Ansåg den del af bankovinster, som icke erfordrades för förstärkande af Bankens rörelsekapital eller metalliska valuta, tillräcklig till kommunikationer och andra nyttiga ändamål. 9:0o Af Olof Persson från Stockholms län, som yttrade sig för anslag till upprensning af Odlausån i Roslagen. 40:0 Af Gustaf Petersson från Östergöthland, som framställde olämpligheten af en extra statsreglering, samt den fördel, som skulle vinnas, om alla statens behof sammanfördes under de ordinarie hufvudtitlarne, och på mn gång togos under öfvervägande, ogillande äfven de anslag i allmänhet, hvarom betänkandet handlade. 41:0 Af Jonmnnes Christoffersson från Kronobergs Län, som yttrade, det hans afsigt var och alltid varit, att yrka all rimlig hushållning med statens medel, och att dymedelst bereda lindring för det hårdtryckta jordbruket. Ansåg derföre att, då man amed nedsättning undantager de af Utskottet ci betänkandet tillstyrkte utgifter till landtoch asjöförsvaret, allt det öfriga bör afslås,. Ansåg vati tenkommunikationer, strömrensningar med flera dylika företag, som endast komma enskilta orter tillgodo, böra verkställas genom anslag, men väl understödjas genom lån. Fästade dessutom uppmärksamheten på Bankens räsetevinst, såsom ett lämpligt medel till understäd för allmänna företag. Likaledes visades behofvet för Kronobergs Län, framför de flesta andra, af förbättrade vattenkommuuikationer, äfvensom behofvet för Wexiö stad af ctt landshöfdingeresidens, med nödige förvaringsrum för! länets jordeböcker och andre dess allmänna handlingar, sedan det förra residenset, vid 4838 års eldsvåda derstädes, nedbrunnit. Med Ephraim Larsson förenade sig Sven Isaksson från Calmare, Anders Andersson och Niss Gustaf Nilsson från Östergöthlands, Mats Ersson från Stockholms, Henrik Andersson från Örebro och Per Hansson från Wermlands Län. Med Peter Claössor instämde Johannes Petersson från Elfsborgs Län. Henrik Basssem från Elfsborgs Län hade, för sin del, ingalunda önskat, att med beväringen skulle komma att ega rum enahanda förhållande, som det, hvilket inträffade med landtvärnet, utan hade endast yttrat, att det utan olägenhet gick för sig att låta landtvärnet exercera i egna kläder. Om detta manskan icke hehöft att bivista mera än 40 dagars öf