nom anläggningen af Götha kanal, som slukat mycket
större summor.
Hr Fjeliberg. Ofvannämnde medel hade icke blif-
vit utgjorde af tolagsmedel, utan förn: mligast af af-
gifter på stadens egna fartyg. Af dessa riviersme-
del hade äfven blifvit bildad en fond till uppmudd-
ring af rivieret från Klippan, men under 30 år hade
uppmuddringen ej framskridit en tum. Man hade
väl knotat; men Elfsstyrelsen hade förbättrat kom-
munikationerna med Stockholm och äfven Westerås
för segelfarten på Westerhafvet.
Punkten återremitterades.
Vid 26:te punkten, om ossiag till upprensning
af Nordre Elf, yttrade sig Hr Hegardtl, med hvilken
Hr Bagge instämde, till bifall för detta företag;
hvaremot Hr Rydin ansåg, att sådant möjligtvis kun-
na förorsaka en äfventyrlig sänkning af Götha elf.
(Forts. följer.)
BONDESTÅNDET.
Extra statsregleringen.
(Forts. fr. gårda3sbl.)
1:0 Af Ephraim Larsson från Elfsborgsborgs län:
Kökemästaren vid bröllopet i Canaan sade: hvar
man sätter först fram thet goda vinet, och när the
äro druckne, tå thet som sämre är. Så skulle jag
vara fördig att säga om extra Statsregleringen, en-
dast med den skilnad, att jag icke egentligen vill
bruka ordet bdruckne,, utan trötten. Vid Riksda-
gens början ser det ut, som man icke visste hvad
man behöfver; men i sjelfva verket vill man icke
veta det. Att en extra Statsreglering är extra, det
vill säga sersåtld, må så vara; men hvarföre hon
skall komma så mycket sednare, kan jag ingalunda
inse, om icke just derföre att hon är ett surt vin,
som icke bör framställas, medan vi äro muntra och
ännu hafva våra arma kemmittenters förmaningar i
friskt minne. Jag vill just icke derföre påstå, att
ordiraric Statsregleringen är så söt; men den har
dock nödvändisheten för sig och måste sväljas. Den
extra Statsregleringen, som Utskottet nu ändtligen
fått färdig, är al den beskaffenhet, att om hon skulle
af oss antagas, blifva glödande kol samlade på de-
ras hufvud, som så jemmerligen ropa om vår njugg-
het mot försvarsverket; ty detta är första och si-
sta a och o, i vederbörandes diktan och traktan.
Men vi böra Icke vara så obarmhertiga, att vi ön-
ska glödande kol på rågons hufvud; utan böre vi
fastmer låta detta rop fortfara, ty repandet skall
vara nyttigt för helsan, har jag hört läkare säga.
Ser jag på de uppförda serskilda utgifts-posterna,
så tyckes en ganska stor förtröstan till landets till-
gångar råda. Bedöma dem (icke tillgångarne, utan
utgifts-posterna) kan jag imedlertid icke; och ho
ibland oss kan det? Imedlertid måste vi besluta,
och till stor del famla i mörkret. Hvad siffran an-
går, kan jag således föga yttra mig; men vissa
yrundsatser torde vi kunna begripa, nära nog så
väl som de i siffran mest erfarno. Sålunda torde
det icke vara alltför svårt att inse, både att det all-
männa: skulle vinna, ifall det öfverlemnas åt bevä-
ringsyngiingarne att, såsom hittills, sjelfve jörse ij
mid de till murderinyen icke egadslijen körande
beklädnsd:-persedlarne (skjortor, strumpor och skor),
och att ynglingarne sjelfye både bättre blifva bekläd-
da och hafva en varaktigare nytta af desse persed-
lar, om de anskaffa dem sjelfve.
Gevärs-fabrikatwnin hörer till det der sura vinet,
som vi icke ville förtära vid första anrättningen, och
som derföre kom fram äfven i den andra, fast i nå-
gon annan facon. Jag tillstår, att jag icke kan in-
se, hvarföre vi nu skulle begärligare svälja det än
förra gången. Har armten gevär? eller har den
icke? Skola sådana tillverkas i all evighet? och
förslitas de under freden till den grad, att så stor
ny tillverkning årligen erfordras? Någothvar ibland
oss har ett skjutgevär eller par; och huru länge ett
sådant är brukbart, om det väl förvaras och skötes,
det känna vi. Utan att äga några insigter i krigs-
väsendet, vågar jag ändock säga, att det icke måtte
hänga rätt tillhopa med de här ständiga oerhörda
fordringarne på nya gevär; och jag anser nationen
berättigad att fordra bestämda upplysningar om verk-
liga tillståndet med gevärsförrådena, innan något
nytt anslag beviljas. Jag har väl sett tusendetals
Riksdaler användas, t. ex. till profskjutningar, dem
hvarje skytt skulle på kort tid kunna göra för nära
intet. Det synes icke otroligt, att det är på sådant
sätt, som våra förråder komma att blifva så ocrhördt
dyra.
Till D-fästningar hafva i så långliga tider funnits
stora anslag, att de synas böra vara färdiga, och
det måtte väl icke vara med fästningsmurar, som
med strumpor och skor, och remtyg och lavetter, att
de ruttna och förfaras med tiden. Kostnaden för
deras förvarande bör åtminstone vara dräglig. Hvad
serskildt angår Carlsborg, så torde det enda skälet der-
före vara, all vi en ång börjat. — Till Sjöförsvaret
ir måttligt nog föreslaget, och får säkerligen passera,
ast vi icke så noga inse nödvändigheten. — Frågan
om Kanaler och ftamnar må vara vigtig för vissa
orter; för andra hafva de ringa vigt. Just deruti
synes mig det oriktiga ligga, att de, som hafva in-
sen nytta af en dylik anläggning, måste skatta der-
ill. Må då de orter, som draga fördelen af dem,
ifven tekosta dem, åtminstone hufvudsakligen. Skall
let allmanna befatta sig dermed, så må det ske ge-
rom fån, genom understöd och bidrag, icke genom
utt ensam bekosta det hela. Detta sätt att ingripa
saken skall åtminstone medföra den fördelen, att
lylika arbeten icke företagas på ställen, der ing2
ar nytta af dem. — Efter att hafva uttalat denna
ulmänna grundsats, vill jag icke ge mig in i pröf-
ring af något af de enskilda förslagen. Samma är
örhållandet med väganläggningar. Dessa äro af vigt
och stå i allmän nytta långt framför kanaler; men
indock anser jag Staten egentligen icke böra på an-
nat sätt befatta sig dermed, än genom undersöknin-
sar, arbetets ledande, lån och något biträde. Bland
ulmänna byggnader har Riddarholms-kyrkan den
största märkvärdigheten, men detta icke blott ge-
rom sin ålder, sitt byggnadssätt eller sin bestäm-
nelse, utan äfven genom det sätt, hvarpå bennes
ständsättande blifvit behandladt. Ganska betyd-
iga tillgångar funnos; men de användes icke till
a Allan. huannadance
et för aAa nkllalat ade an