BILANDADR ÄMNEN:
MADELAINE.
Novell af Mare Fournter.
Covelle var, under Direktorii tid, en blanc
de anseddaste bankirerne i Chausste-tPAntin
Det var en man, ej blott af sträng redlighet
men äfven af sällsynt finkänslighet. Han älska
de det goda för sjelfva nöjet att göra det, och
tillfällen härtill fattades honom icke heller
denna bästa af alla verldar. En gång, blanc
andra, återfann han i en nära trasig dvägt, er
af sina akademikamrater, som, genom ett mäk-
tigt inflytande, blifvit förhjelpt till en blanc
de aldra ringaste posterna vid finansministeren
Bankiren fattade först ömkan och sedan vän
skap för sin fordne medkämpe jå lärdomsbanan
Han gaf honom goda råd och, hvad som vai
mera värdt, han lånte honom penningar. Se.
dermera lät han honom taga del i några af si
na bästa handelsspekulationer cch slutade mer
att sätta honom i god fart på vägen till lyc-
kan.
Gallissart, så hette skyddlingen, härstammade
från en ansedd familj i Touraine och hade et
ganska vackert adeligt vapen, en imedlertid täm:
ligen ringa tillgång nu, då konsulatet nyss ut-
gått ur republikalismens vagga. Gallissart in-
såg detta, och hade nog takt att. stoppa sitt di-
plom i fickan och att göra sig rik incognitc
ända till år 4845. Men efter Bourbonnenees
andra återkomst, blef sjelfva den obetydlhga rö!
han spelat under Kejsaredömet, en af hans bä-
sta rekommendationer till det nya hofvets yn-
nest; han blef således en af dess utvalde, och
för att stadga sin lycka, drog han försorg om
att låta sitt guld lysa i hofmännens ögon, och
att utveckla sitt sköldemärke inför borgareklas-
sens, ett dubbelt förförelsemedel, som förskaf-
fade honom på en gång millioner och utmär:
kelser. Han var en man med förstånd, och
man talade om honom i mer än fjorlon dagar.
Midt under sin lysande tid underlät han lik-
väl icke, att för Covelle ådagalägga den var-
maste vänskap. Han emottog honom med nöje
i sitt präktiga hötel på Rue Grenelle, visade ho-
nom alla - dess härligheter och glömde ej att
upprepa: ÄMin vän, ni har härtill lagt den för-
sta grundstenen, och Covelle, som sedan den-
na tid haft tillfälle att göra många otacksamma.
tröstade sig deröfver med en handtryckning å!
Gallissart.
En dag, några timmar förr än den oficiella
Underrättelsen om segern vid Navarino kungjor-
der, skyndade Gallisart, som just kom från et
enskidt företräde hos en minister, till sin vär
Covelte och fann honom i begrepp att gå til
börsen. Covelle hade den olyckliga passioner
för fonåspelet, och lät, såsom alla spelare, led:
sig af aningar och fördomar. Han hade dess
utonra den tgensinnigheten, att icke tro på Fran:
ska marinen: lycka. I ögonblicket uppsteg er
infernalisk id i Gallisarts hufvud. Han talade