BILANDADR ÄMNEN: MADELAINE. Novell af Mare Fournter. Covelle var, under Direktorii tid, en blanc de anseddaste bankirerne i Chausste-tPAntin Det var en man, ej blott af sträng redlighet men äfven af sällsynt finkänslighet. Han älska de det goda för sjelfva nöjet att göra det, och tillfällen härtill fattades honom icke heller denna bästa af alla verldar. En gång, blanc andra, återfann han i en nära trasig dvägt, er af sina akademikamrater, som, genom ett mäktigt inflytande, blifvit förhjelpt till en blanc de aldra ringaste posterna vid finansministeren Bankiren fattade först ömkan och sedan vän skap för sin fordne medkämpe jå lärdomsbanan Han gaf honom goda råd och, hvad som vai mera värdt, han lånte honom penningar. Se. dermera lät han honom taga del i några af si na bästa handelsspekulationer cch slutade mer att sätta honom i god fart på vägen till lyckan. Gallissart, så hette skyddlingen, härstammade från en ansedd familj i Touraine och hade et ganska vackert adeligt vapen, en imedlertid täm: ligen ringa tillgång nu, då konsulatet nyss utgått ur republikalismens vagga. Gallissart insåg detta, och hade nog takt att. stoppa sitt diplom i fickan och att göra sig rik incognitc ända till år 4845. Men efter Bourbonnenees andra återkomst, blef sjelfva den obetydlhga rö! han spelat under Kejsaredömet, en af hans bästa rekommendationer till det nya hofvets ynnest; han blef således en af dess utvalde, och för att stadga sin lycka, drog han försorg om att låta sitt guld lysa i hofmännens ögon, och att utveckla sitt sköldemärke inför borgareklassens, ett dubbelt förförelsemedel, som förskaffade honom på en gång millioner och utmär: kelser. Han var en man med förstånd, och man talade om honom i mer än fjorlon dagar. Midt under sin lysande tid underlät han likväl icke, att för Covelle ådagalägga den varmaste vänskap. Han emottog honom med nöje i sitt präktiga hötel på Rue Grenelle, visade honom alla dess härligheter och glömde ej att upprepa: ÄMin vän, ni har härtill lagt den första grundstenen, och Covelle, som sedan denna tid haft tillfälle att göra många otacksamma. tröstade sig deröfver med en handtryckning å! Gallissart. En dag, några timmar förr än den oficiella Underrättelsen om segern vid Navarino kungjorder, skyndade Gallisart, som just kom från et enskidt företräde hos en minister, till sin vär Covelte och fann honom i begrepp att gå til börsen. Covelle hade den olyckliga passioner för fonåspelet, och lät, såsom alla spelare, led: sig af aningar och fördomar. Han hade dess utonra den tgensinnigheten, att icke tro på Fran: ska marinen: lycka. I ögonblicket uppsteg er infernalisk id i Gallisarts hufvud. Han talade