elt säkert tecken till underlifslidande, sofver
med halföppna ögen, bör man kalla en erfaren
läkare; verklig sjnkdom har då inställt sig och
dietetikens gebit är slut.
Tändernas framkomst är naturens tecken, att
barnei bör få fastare föda än endast mjölk, och
det är derföre man bör vänta med fast mat
ända till dess tänderna framkommit, om äfven
detta skulle dröja ovanligt länge; ty att de icke
framkomma är ett bevis, att någon egenhet hos
barnet finnes, som hindrar, att fast föda skulle
vara det nyltigt, i annat fall fick det nog me-
del för att sönderdela den. Man kan alltid med
säkerhet förlita sig här på naturen och behöl-
ver icke utfundera orsakerna till denna olikhet
i utveckling, hvilkas grund man ändå aldrig
finner utan endast kan gissa, och efter en osä-
ker gissning böra icke några positiva medel till-
gripas för att påskynda något, som den väl-
görande naturen vill hafva fördröjt.
De första tänder som visa sig äro framtlän-
derna; dessa äro kilformiga och tjena till att
sönderhacka födan, men ej krossa den. Man
inser således, att den första fasta föda barnet
bör få, är den, som är smällbar, huru ilia den
än är sönderdelad, detta är i synnerhet fallet
med löst, färskt kött, färsk fisk o. d. Vegetabi-
lier äro ännu ej så väl användbara; dock bör
man icke gifva barnet mera eller annan fast
mat än det sjelf kan tugga, och födan består
således ännu efter de första tändernas fram-
komst hufvudsakligen af mjölkmat. Först sed-
nare framkomma kindtänderna eller de hvar-
med födan sönderkrossas; nu öfvergår barnet
snart till vanlig lefnadsordning, och man behöfver
ej mera med den noggrannhet, som förut, iakt-
taga utvecklingsprocessen för att bestämma pas-
sande födoämnen. Det allmännaste fel, som be-
gås, är den beständiga vällingen hvarmed man
uppföder barn; när det är riktigt väl, beredes
den af hvetemjöl, som dertill iröres till för stor
mängd och kokas vårdslöst, denna föda besvärar
i högsta grad magen, och många sjukdomar un-
der barnåren härleda sig från denna ammors
och barnsköterskors favorittraktat. Potatis, som
innehåller ganska litet näring, gifves också i
ofantliga qvantiteter åt barnen; man bör likväl
ej göra det och alldraminst i öfverflöd, om ej
barnet har stark rörelse i fria luften; de skada
då mindre, men böra ändå undvikas. Samma
förhållande är med salt kött, salt fisk och rök-
ta varor; de äro alla hårdsmälta, och det rätta
vid barns fysiska vård är att gifva dem sådan
föda, som lätt öfvergår till näringsämne för
kroppen. Bröd, mjölk, gröt (väl kokad), färskt
kött och fisk äro passande, och i allmänhet kan
man antaga, att barnet med åren allt mindre
och mindre behöfver iakttaga dessa reglor.
(Slutet följer.)
— Uti Jönköpings Tidning med dagens post
läses följande:
(Insändt från en allmänt aktad och af Redakt.
känd person.)
Till Redaktionen af Jönköpings Tidning!
I anledning af annonsen i Tit. tidning af den 2:dre
i denna månad, angående Riksdagsmannen Petter
Jönsson i Trässlända till Nässjö församling gifna
messhake, får tillkännagifvas, att denna gåfva inga-
lunda allmänneligen inom församlingen medförer
förtroegde till nämnde Petter Jönsson, utan blott
tacksamhet för gåfnan.
Hemmansegare och sockenbo.r