elt säkert tecken till underlifslidande, sofver med halföppna ögen, bör man kalla en erfaren läkare; verklig sjnkdom har då inställt sig och dietetikens gebit är slut. Tändernas framkomst är naturens tecken, att barnei bör få fastare föda än endast mjölk, och det är derföre man bör vänta med fast mat ända till dess tänderna framkommit, om äfven detta skulle dröja ovanligt länge; ty att de icke framkomma är ett bevis, att någon egenhet hos barnet finnes, som hindrar, att fast föda skulle vara det nyltigt, i annat fall fick det nog medel för att sönderdela den. Man kan alltid med säkerhet förlita sig här på naturen och behölver icke utfundera orsakerna till denna olikhet i utveckling, hvilkas grund man ändå aldrig finner utan endast kan gissa, och efter en osäker gissning böra icke några positiva medel tillgripas för att påskynda något, som den välgörande naturen vill hafva fördröjt. De första tänder som visa sig äro framtländerna; dessa äro kilformiga och tjena till att sönderhacka födan, men ej krossa den. Man inser således, att den första fasta föda barnet bör få, är den, som är smällbar, huru ilia den än är sönderdelad, detta är i synnerhet fallet med löst, färskt kött, färsk fisk o. d. Vegetabilier äro ännu ej så väl användbara; dock bör man icke gifva barnet mera eller annan fast mat än det sjelf kan tugga, och födan består således ännu efter de första tändernas framkomst hufvudsakligen af mjölkmat. Först sednare framkomma kindtänderna eller de hvarmed födan sönderkrossas; nu öfvergår barnet snart till vanlig lefnadsordning, och man behöfver ej mera med den noggrannhet, som förut, iakttaga utvecklingsprocessen för att bestämma passande födoämnen. Det allmännaste fel, som begås, är den beständiga vällingen hvarmed man uppföder barn; när det är riktigt väl, beredes den af hvetemjöl, som dertill iröres till för stor mängd och kokas vårdslöst, denna föda besvärar i högsta grad magen, och många sjukdomar under barnåren härleda sig från denna ammors och barnsköterskors favorittraktat. Potatis, som innehåller ganska litet näring, gifves också i ofantliga qvantiteter åt barnen; man bör likväl ej göra det och alldraminst i öfverflöd, om ej barnet har stark rörelse i fria luften; de skada då mindre, men böra ändå undvikas. Samma förhållande är med salt kött, salt fisk och rökta varor; de äro alla hårdsmälta, och det rätta vid barns fysiska vård är att gifva dem sådan föda, som lätt öfvergår till näringsämne för kroppen. Bröd, mjölk, gröt (väl kokad), färskt kött och fisk äro passande, och i allmänhet kan man antaga, att barnet med åren allt mindre och mindre behöfver iakttaga dessa reglor. (Slutet följer.) — Uti Jönköpings Tidning med dagens post läses följande: (Insändt från en allmänt aktad och af Redakt. känd person.) Till Redaktionen af Jönköpings Tidning! I anledning af annonsen i Tit. tidning af den 2:dre i denna månad, angående Riksdagsmannen Petter Jönsson i Trässlända till Nässjö församling gifna messhake, får tillkännagifvas, att denna gåfva ingalunda allmänneligen inom församlingen medförer förtroegde till nämnde Petter Jönsson, utan blott tacksamhet för gåfnan. Hemmansegare och sockenbo.r