AV UvA 0 00 bt AA ET alla våta linnelappar, alla fuktiga barnlakan 0. ; d. kring kakelugnen (det är det beqvämaste) och undankastar de orena barnkläderne i ett kontor i stället för att strax utbära dem (detta är äfven beqvämt). Deremot håller hon kanske rummet för öfrigt propert, aftorkar noga hvarje. damsmula, kanske begär skurning flera gånger i veckan, med ett ord gör allt det som synes snyggt, men underlåter allt annat. Ren luft. och ljus äro de tvenne nödvändigaste elemen-!: terne för ett barn och begge delarne förnekas det; det är oj nog att med rökpapper och eau de: cologne bortblanda de osunda ångor ett sådant! rum kan innehålla; man måste tillse att luften och icke allenast golfvet är rent, man miste: tillse att intet orent undangömmes derinne. Fuktig luft är en af orsakerne till skrofler : och Engelska sjukan, och man bör derföre und-; vika att ha den fuktig i barnkammaren; fuktigt! linne bör hvarken torkas kring kakelugnen el-. ler strykas i detta rum. Dettasednare är dock ! ganska vanligt, och en äldre menniska skyndar gerna från barnets vagga för det fuktiga 0s, hvilket utbreder sig från kläderna, som strykas. — Oh! säger man, det skadar icke barnet! — med förlof, hvaraf vet ni att det icke skadar?:; Barnets liggplats är ofta bredvid modren eller amman eller barnsköterskan, detta är bestämdt skadligt, i synnerhet om barnet ej det öfriga af dygnet får vistas i fria luften, det bör derföre hafva sin egen lilla säng (vaggor som äro till blott för sköterskans beqvämlighet och ej för barnets skull kunna gerna umbäras) sängen bör bäddas med tunna madrasser, rena lakan och en lätt filt med snören i hörnen för att fastbindas så att harnet ej kastar af sig. Vi finna således att barnkammaren bör vara ett ljust och rymligt rum, helst på öfvervåning, att man der bör undvika all smuts, städa det noga och dagligen vädra det; man bör strax utbära all orenlighet och ej elda det för mycket. Temperaturen bör vara omkring 48 ull 20 grader eller riktig sommarvärma och man! behöfver då icke frukta att förkyla barnet då det afklädes eller tvättas; om mån har tillfälle dertill, är ett måladt golf bättre än ett omåiladt, som beständigt behöfver skuras. Vi komma nu till en vigtig period af barnets utveckling, nemligen tandningen. De flesta barn dö just i denna period och alla föräldrar motse derföre med oro dess annalkande, orsaken till den stora dödligheten ligger likväl icke i sjelfva tandsprickningen; ty detta är en naturförrättning, och vi känna icke en enda siådan, som i sig sjelf är eller bör vara farlig för lifvet; det skulle också, om man lugnt eftertänker saken, vara en orimlighet om lifvet skulle stå i fara för hvarje nödvändig utvecklingsprocess. Verkliga förhållandet vid tandningen är, att barnen icke förut blifvit vårdade såsom de bordt, det är först då kroppen icke eger den inre harmoni i alla sina funktioner, som vi kalla helsa, det är först då en naturlig utvecklingsprocess kan blifva farlig. Vid hvarje utveckling behöfver nemligen organismen hela sin förmåga för att genomföra den, der denna förmåga felas dukar också organismen under. Det är således klart, att barnets helsa alltid! står i större fara vid en sådan period än eljest, y strängen springer ej förr än den pröfvas, nen han springer icke heller vid en lagom Spinning, om han ej förut varit skadad, detta må då vara så omärkligt som helst. Då är i synnerhet huden och underlifvet som Md tandningen visa sig verksamma. Hud-: utdunsningen bör ej på något sält hämmas och detta är förebyggdt om man, innan denna period intriffar, genom kyliga bad vänjt huden vid värme.ombyten och tillika styrkt den; ty hudens styva visar sig i förmågan att efter elt tillfälligt afb-ott, utan konstiga medel, kunna återtaga sin funktion. Underlifvet deltager äfven, som sagdt är, ganska mycket vid tandninger; — merendes får barnet under denna pe-!. riod en lindrig duprhe, som icke bör underi tryckas, det är nemigen naturens eget hjelpme-! del mot de fel, som kunna uppstå genom den nu mera än eljest Nnkiga hudutdunstningen. Det enda til, då man .j kan inse någon af oss beroende ors:ker till sjädom, är då en stor. mängd tänder på en gång frambryta eller färre tänder tränga på med stark rodnad och svull-! nad af tandköttet; men äfve, i dessa fall skall . ett barn, som småningom blil-it härdadt, hvars mage ej blifvit förslappad af Otenliga näringsmedel och hvars kropp, genom iakttagande Pat). måtta, är stark utan att vara eentligen fet, lättare bestå striden än ett, som blryit uppfödt på motsatt sält och med motsatta reyltater. Under tandningsperioden bör man tlerföre i synnerhet fästa sin uppmärksamhet Pi magens tillstånd och iakttaga noggrannhet vid der föda barnet får; måltiderna böra mera reglera än förut och födan lemnas i mindre portioner än eljest, på det att ingen öfverflödig näring nål besvära underlifvet; man tillser att barnet hålles rent och ofta badas, att lifvet är öppet, och man ger, 1 fall man förmärker att det börjar få torsk, något lindrigt afförande medel, om afföringen ej förut är tillräcklig. Man låter barnet bita på någonting bårdt t. ex. en bit violrot eller dylikt och gnider tandköttet med fingret. Skulle åter retningssymptomer visa sig med ryckningar, eller magen genom ett eller anat dietfel komma i oordning, hvilket mä:kes deraf att