AV UvA 0 00 bt AA
ET
alla våta linnelappar, alla fuktiga barnlakan 0. ;
d. kring kakelugnen (det är det beqvämaste)
och undankastar de orena barnkläderne i ett
kontor i stället för att strax utbära dem (detta
är äfven beqvämt). Deremot håller hon kanske
rummet för öfrigt propert, aftorkar noga hvarje.
damsmula, kanske begär skurning flera gånger i
veckan, med ett ord gör allt det som synes
snyggt, men underlåter allt annat. Ren luft.
och ljus äro de tvenne nödvändigaste elemen-!:
terne för ett barn och begge delarne förnekas
det; det är oj nog att med rökpapper och eau de:
cologne bortblanda de osunda ångor ett sådant!
rum kan innehålla; man måste tillse att luften
och icke allenast golfvet är rent, man miste:
tillse att intet orent undangömmes derinne.
Fuktig luft är en af orsakerne till skrofler
: och Engelska sjukan, och man bör derföre und-;
vika att ha den fuktig i barnkammaren; fuktigt!
linne bör hvarken torkas kring kakelugnen el-.
ler strykas i detta rum. Dettasednare är dock !
ganska vanligt, och en äldre menniska skyndar
gerna från barnets vagga för det fuktiga 0s,
hvilket utbreder sig från kläderna, som strykas.
— Oh! säger man, det skadar icke barnet! —
med förlof, hvaraf vet ni att det icke skadar?:;
Barnets liggplats är ofta bredvid modren el-
ler amman eller barnsköterskan, detta är be-
stämdt skadligt, i synnerhet om barnet ej det
öfriga af dygnet får vistas i fria luften, det bör
derföre hafva sin egen lilla säng (vaggor som
- äro till blott för sköterskans beqvämlighet och
ej för barnets skull kunna gerna umbäras) sän-
gen bör bäddas med tunna madrasser, rena la-
kan och en lätt filt med snören i hörnen för
att fastbindas så att harnet ej kastar af sig.
Vi finna således att barnkammaren bör vara
ett ljust och rymligt rum, helst på öfvervåning,
att man der bör undvika all smuts, städa det
noga och dagligen vädra det; man bör strax
utbära all orenlighet och ej elda det för myc-
ket. Temperaturen bör vara omkring 48 ull
20 grader eller riktig sommarvärma och man!
behöfver då icke frukta att förkyla barnet då
det afklädes eller tvättas; om mån har tillfälle
dertill, är ett måladt golf bättre än ett omåiladt,
som beständigt behöfver skuras.
Vi komma nu till en vigtig period af barnets
utveckling, nemligen tandningen. De flesta
barn dö just i denna period och alla föräldrar
motse derföre med oro dess annalkande, orsa-
ken till den stora dödligheten ligger likväl icke
i sjelfva tandsprickningen; ty detta är en na-
turförrättning, och vi känna icke en enda siå-
dan, som i sig sjelf är eller bör vara farlig för
lifvet; det skulle också, om man lugnt efter-
tänker saken, vara en orimlighet om lifvet
skulle stå i fara för hvarje nödvändig utveck-
lingsprocess. Verkliga förhållandet vid tand-
ningen är, att barnen icke förut blifvit vårda-
de såsom de bordt, det är först då kroppen icke
eger den inre harmoni i alla sina funktioner,
som vi kalla helsa, det är först då en naturlig
utvecklingsprocess kan blifva farlig. Vid hvarje
utveckling behöfver nemligen organismen hela
sin förmåga för att genomföra den, der denna
förmåga felas dukar också organismen under.
Det är således klart, att barnets helsa alltid!
står i större fara vid en sådan period än eljest,
y strängen springer ej förr än den pröfvas,
nen han springer icke heller vid en lagom
Spinning, om han ej förut varit skadad, detta
må då vara så omärkligt som helst.
Då är i synnerhet huden och underlifvet
som Md tandningen visa sig verksamma. Hud-:
utdunsningen bör ej på något sält hämmas och
detta är förebyggdt om man, innan denna pe-
riod intriffar, genom kyliga bad vänjt huden
vid värme.ombyten och tillika styrkt den; ty
hudens styva visar sig i förmågan att efter elt
tillfälligt afb-ott, utan konstiga medel, kunna
återtaga sin funktion. Underlifvet deltager äf-
ven, som sagdt är, ganska mycket vid tandnin-
ger; — merendes får barnet under denna pe-!.
riod en lindrig duprhe, som icke bör under- i
tryckas, det är nemigen naturens eget hjelpme-!
del mot de fel, som kunna uppstå genom den
nu mera än eljest Nnkiga hudutdunstningen.
Det enda til, då man .j kan inse någon af oss
beroende ors:ker till sjädom, är då en stor.
mängd tänder på en gång frambryta eller färre
tänder tränga på med stark rodnad och svull-!
nad af tandköttet; men äfve, i dessa fall skall .
ett barn, som småningom blil-it härdadt, hvars
mage ej blifvit förslappad af Otenliga närings-
medel och hvars kropp, genom iakttagande Pat).
måtta, är stark utan att vara eentligen fet,
lättare bestå striden än ett, som blryit uppfödt
på motsatt sält och med motsatta reyltater.
Under tandningsperioden bör man tlerföre i
synnerhet fästa sin uppmärksamhet Pi magens
tillstånd och iakttaga noggrannhet vid der föda
barnet får; måltiderna böra mera reglera än
förut och födan lemnas i mindre portioner än
eljest, på det att ingen öfverflödig näring nål
besvära underlifvet; man tillser att barnet hålles
rent och ofta badas, att lifvet är öppet, och man
ger, 1 fall man förmärker att det börjar få torsk,
något lindrigt afförande medel, om afföringen
ej förut är tillräcklig. Man låter barnet bita
på någonting bårdt t. ex. en bit violrot eller
dylikt och gnider tandköttet med fingret. Skulle
åter retningssymptomer visa sig med rycknin-
gar, eller magen genom ett eller anat dietfel
komma i oordning, hvilket mä:kes deraf att